En kort rapport.

Vi har inte fått några vattkoppor här. Än. Däremot har vi fått hem den härliga vinterkräksjukan. Uuunderbart. Och väntat. Det kryllar av magbaciller på dagis nu. Dessutom fyller Henrik fyller år idag och skulle ha födelsedagsfika nu ikväll. Och vaaad gör familjen Bergman-Bill när det är kalas...?? Precis, vi är SJUKA. Men men, vi kunde varit födda i Sudan eller haft termiter i väggarna - det finns de som har det värre.

Dessutom har jag läst hos Mia att det går löss på dagis igen, så det är kanske ingen större förlust att sprallisarna är hemma just nu....

Vår älskling fyller fyra!

21 oktober 2006. Daniel fick den finaste födelsedagspresenten man kan få - en alldeles perfekt liten flicka som kom till oss 03.12 på morgonen.

Vår underbara Wilma Sofia.

Ett år gammal och full av bus! Att kasta mat tillhörde då favoritlekarna. Jääääättekul tyckte mamman.... ;)

Hösten 2008. Sitter still på trappan en sekund efter en skogspromenad. Söt som socker.

2009 föddes Alva och Wilma blev storasyster. Det var (och är) stort!

Vår fyraåring. I solen på baksidan i somras. Den lilla skrutt som låg på sin pappas mage den allra första födelsedagen har blivit STOR. Lång, verbal och klok.

Men mindre busig? Nääää. Det hänger i. Det blir nog till att hålla koll på den här flickan när hon blir tonåring... Så en hagelbössa till pappa i 40-årspresent kanske? ;)

GRATTIS MIN FINA FINA WILMA PÅ 4-ÅRSDAGEN!

Och såklart GRATTIS till hennes UNDERBARA PAPPA PÅ 31-ÅRSDAGEN!

Vad skulle jag göra utan dig min älskade? Puss!

Kalas!

Idag har Wilma haft sitt 4-årskalas. Hon (och Daniel) fyller ju år på torsdag, så idag firade hon med kalas för några av sina vänner. Tack alla söta barn och snälla föräldrar för de fina presenterna och för att ni kom! :)

Nu har lillasyster somnat i soffan och Wilma sitter och ritar med sina nya färgpennor, som hon fick i present. Själv funderar jag på vad vi ska äta till middag. Av någon anledning blir det alltid så, jag handlade ju igår men då hade jag enbart fokus på kalaset. "Vad då, ska vi äta middag sen också...?" Så jag vet inte, det kanske få bli prinsesstårta till middag också. ;) Eller nä, potatisgratäng och kött kanske. Lite bättre. Lite godare. :)

Hej sålänge!

Prickig korv.

Åkte till doktorn med två barn idag. Ville kolla upp Wilma eftersom hon haft typ 39 graders feber sen i fredags och eftersom Alvas ögon kladdar fortfarande (sen i torsdags). Åkte vägen förbi provtagningscentralen för att lämna blodprov med Alva, som allergidoktorn vill ha. Det gick rätt bra. Hon blev ledsen såklart, men Emla-plåstrena gjorde att hon var hyfsat medgörlig ändå.

Sen åkte vi till Telgeakuten och väl där hade Wilma ingen feber längre. Jätteskönt! Doktorn lyste i öron, ögon, näsa och hals och kunde konstatera att hon har/haft ett ordentligt förkylningsvirus och att det nog är på väg att försvinna. I samma linje så började Alvas ögon bli bättre nu under förmiddagen och doktorn tyckte att det räcker att vi fortsätter att tvätta med koksaltlösning, och jag är beredd att hålla med där och propsade därför inte på någon salva.

MEN under besöket på Telgeakuten (det började lite redan på provtagningscentralen) så förvandlades Alva till en prickig korv i ansiktet och på benen. Jag har ingen aning om varför. Ingen aning alls. Doktorn trodde på en allergireaktion och jag har därför gett henne hennes allergimediciner. Men hon hade bara ätit yoghurt och en banan innan vi åkte, så i så fall är det något nytt hon reagerar emot. Jippi..... :( Men om det är något nytt hon reagerar på så är det konstigt att reaktionen kommer såpass långt efteråt. Bananen och yoghurten åt hon vid 8.30 ungefär och reaktionen började vid 10. Underligt. Men men, prickarna på benen ser ut att börja blekna lite nu och vi får hålla henne under uppsikt under dagen så vi ser om det blir värre.

Hade en teori om att hon kanske är allergisk mot Emla-plåstren, men det verkar långsökt för hon är inte särskilt röd i armvecken utan mest i ansiktet och på benen. Så jag vet inte. Skumt är vad det är.

En kalasfråga.

Om några veckor fyller Wilma fyra. Och hon ska såklart få ha ett barnkalas; så idag har vi skrivit inbjudningskorten. Och då till saken, hur ser ni på det där med att bjuda igen? Wilma ville inte ha så många på sitt kalas utan bara sin kusin, Isak, ett par dagistjejer och två grannflickor som hon brukar leka med. Och vi lät henne få som hon ville. Trots att det innebär att vi faktiskt inte bjuder ett par pojkar som Wilma blivit bjuden på kalas hos. Är det fel? Jag tror inte att hon leker så mycket med de pojkarna på dagis, och även om de (och deras mammor!) är jättetrevliga så känns det som att om Wilma vill ha ett litet kalas med sina tjejer och Isak, så är det väl ok att göra så? Att inte bjuda igen alltså.... Eller vad tycker ni?

Förresten, jag ser verkligen märklig ut på bilden nedan. Note to self: Blogga inte från mobilen med den pyttelilla skärmen utan att först zooma in och granska bifogad bild. Bilder som ser ok ut där ser inte alltid ok ut när de förstoras upp på datorn.

Jaha ja....

Två genomförkylda hängiga barn hemma och en pappa som har något event på jobbet idag och inte kommer hem förrän seeeeent. Mammans förutsättningar för inlämningsuppgift nr 4 är inte de bästa. Men katten landar alltid med tassarna ner. Eller?

Ni ser själva...

Smoothien gjorde susen för morgonhumöret! Att vi inte hajat det där med blodsockret tidigare! :)

Eftermiddagsupdate.

Nu har vi varit på fyraårskontrollen. Wilma är 105 cm lång och väger 16,3 kg, vilket innebär att hon följer sina kurvor perfekt. :) Kontrollen innebar också att hon skulle trä pärlor på ett snöre, rita en gubbe och ett kors, gå balansgång och peka ut diverse saker och färger i en bok. Det gick lätt som en plätt. Möjligen kan man ha synpunkter på hur gubben såg ut, men Eva (vår fina bvc-sköterska) tyckte att det var solklart att hon visste hur en gubbe ser ut - envisa fröken var bara inte så "sugen på att rita en gubbe med ben" idag. :)

Och Eva trodde också att det kan vara ett lågt blodsocker som ställer till det på morgnarna. Hon hade haft samma problem med sin ena dotter och det hade blivit mycket bättre av att hon fick dricka lite nyponsoppa innan hon klev upp.

Så nu har vi inhandlat lite sängvänlig drickyoghurt och fruktsmoothies. Håll tummarna för en lugnare morgon imorgon! :)

En hysterisk fyraåring och hennes fundersamma föräldrar

Nu är det dags att ventilera det här på bloggen och höra vad ni tror. Wilma gormar, skriker, gråter och slåss om vart annat i typ en timme VARJE morgon före dagis. Från det att hon slår upp ögonen tills det att vi är iväg (eller ibland ända tills vi kommer fram) till dagis.

Hon kallar mig och Alva för "dumma mamma!" och "dumma Alva!", skriker och gråter för minsta lilla motgång (som tex att jag råkar ta på Alva skorna först eller att hennes tröja trilskas lite när den ska på) och det är fullständigt omöjligt att få henne på bra humör. Det här har hållit på i ett par månader nu, i våras var det inte alls på samma sätt. Visst kunde hon vara sur på morgonen då också ibland, men inte som nu.

Någon som känner igen det här? Jag vet inte vad vi göra riktigt. :(

Det här har vi gjort hittills:

• Vi har provat att väcka henne tidigare, så att hon hinner ligga kvar i sängen och morna sig riktigt länge, men det funkar inte.
• Vi har provat att låta henne välja sina kläder helt själv, eftersom att klä på sig är det som väcker största ilskan på morgonen... det funkar inte heller.
• Vi har provat att lyssna på Pippisången mm på morgonen, för att hon ska ryckas med och bli glad.... funkar inte.
• Vi har provat att gå igenom skogen (riktiga skogen, inte skogsvägen) till dagis, för att det ska vara lite roligare, men det funkar inte heller.
• Vi har provat att hon får bära med sig ett gosdjur till dagis, så att hon får känna lite extra trygghet... funkar inte.
• Vi har provat att låta Daniel vara hemma på morgonen och att låta Daniel vara borta redan när hon vaknar, eftersom hon har svårt för separationer just nu. (hon vill helst vinka, ge slängpussar i massor och säga hejdå 10 gånger innan hon kan skiljas åt, och så är hon med många, inte bara med oss)

Imorgon ska vi göra ett nytt test, då ska hon få yoghurt eller nåt direkt när hon vaknar, så att blodsockret går upp lite; utifall att det är det som är problemet.

Men är det vanligt att fyraåringar är såhär? Eller ska vi be om hjälp på nåt sätt? Hon har ju börjat på en ny avdelning på dagis, för 1,5 månad sen, men eftersom hon har med sig alla sina kompisar från gamla avdelningen och eftersom hon är glad när vi väl kommer till dagis, så känns det inte som att det är dagis som är problemet riktigt.....

Spontant gissar jag att hon behöver få mer uppmärksamhet. Men jag tycker vi ger henne mycket uppmärksamhet och vi är väldigt noga med att ge båda barnen MYCKET KÄRLEK. Så jag vet inte.... Vad tror ni?

I eftermiddag ska vi på fyraårskontroll på bvc jag och Wilma, så då ska vi gå på fik, titta i leksaksaffären och ha det mysigt. Bara hon och jag. Vi måste tanka lite kvalitetstid tillsammans, som motvikt till det andra tråkiga.

Elaka elaka mygga!

Wilma fick ett myggbett under ögat sent igår kväll, och så här ser det ut nu. Jädra skitmygga, för att prata klarspråk. :(

Men men, det får bli en hemmadag för Wilma idag och så hoppas vi att svullnaden går ner snart. Hon har fått lite antihistamin, och det borde ju hjälpa...

Alvas dagisstart!

På väg till dagis i måndags morse. Premiär!

Första dagen spenderades inne för att skruttan skulle få bekanta sig med avdelningen.

Efter lunch var det dags för vila. Både pappan (hihi...) och Alva somnade. Och madrassen var tydligen skön för Alva sov längst av alla barnen och Daniel fick väcka henne när de skulle gå hem. Sömntuta!

Morgon dag 2. En förväntansfull och sprallig Alvis klättrar upp i vagnen hemma i hallen.

Ute på gården var det full produktion av geggamoja.

Finns det något att klättra på så klättrar man. Såklart. :)

På gården träffas de stora och små barnen, och syskonen hittade varann...

Och när Alva inte kunde cykla själv....

.... fick hon såklart åka med storasyster!

Idag är det dag 3 och Daniel är på plats med lillan, som de andra dagarna. Inskolningen här går till så att en förälder är med i tre dagar, hela dagarna. Sen från fjärde dagen är det tänkt att barnet ska vara på dagis själv, dock med lite kortare dagar i början såklart.

Så idag är sista dagen som Daniel är med, imorgon ska hon (ja om det går alltså) klara sig själv. Men det kommer gå bra. Jag var med och kikade lite en stund i morse, och lilla fröken verkar klara sig galant utan oss. Vi hängde med de andra föräldrarna i ett annat rum medan barnen bekantade sig med varann och fröknarna, och Alva verkar stortrivas. :) Sen har hon så himla gulliga fröknar också, så jag oroar mig inte en sekund för hur det här kommer gå. Vi är bortskämda här, vårt dagis är ett underbart ställe.

Storlek på termobyxor?

Vad tror ni - Wilma är 104 cm lång - ska jag köpa 104 eller 110 i termobyxorna? Och om jag köper Didriksons (som frångår de vanliga storlekarna), ska jag ta 100 eller 110?

Lättast vore såklart att åka och prova, men det vore ju så mycket enklare att bara klicka hem ett par över nätet....

Vintershoppat till Wilma.

Idag har jag och Wilma varit i Weda (lokalt köpcentrum, för de som inte vet) och köpt vinterjacka till henne. Jag brukar vänta längre in på hösten innan jag handlar sånt, men för en gångs skull tänkte jag vara ute innan det blir sådär jobbigt urplockat.

Så nu har Wilma är fin röd Didriksonjacka (modell "Perry", för de som är extra nyfikna) till vintern. Ska komplettera med ett par bruna, svarta eller grå termobyxor så är hon all set. Vinterkängor har vi ett par ärvda Ecco som förhoppningsvis kommer funka. Eventuellt kanske vi måste ge henne extra mycket spenat eller nåt, så att fötterna växer till sig lite. Vi får se.

Alva kan vi nog skrapa ihop en fullständig vinteroutfit till utan att mamman behöver shoppa det minsta. Har man en storasyster så har man. Stackars barn. ;)

Lite skrajsen.

Innan jag glömmer det för att jag börjar svamla om mig själv: Wilmas knä är bra nu. Örat likaså. Troligtvis var örat dundersvullet pga ett insektsbett och knät pga olyckan på studsmattan. Vi vet inte riktigt. Men det spelar ju egentligen ingen roll, det är ju bra nu. :)

Annat är det med mig. Jag krymper. Bokstavligt talat. Har utan någon som helst förändring av kost eller motion tappat drygt 4 kg på några månader. Det är inte så bra. Jag brukar alltid väga lika mycket och jag brukar få kämpa med nutrilett när jag vill gå ner ett par kg. Så någonting är fel. Och jag som är fullständigt livrädd för cancer tycker att det här är läskigt.

Så nu har jag bokat en tid hos doktorn. 14 september fick jag tid, så jag får vänta några veckor. Men jag får väl göra det bästa av situationen och njuta av att kläderna sitter schysst och att jag inte känner mig som en elefant just nu.

Nej skämt åsido, jag försöker tänka positivt och efter att ha googlat lite på sköldkörtelhormonrubbningar nu ikväll känns jag mig ändå ganska lugn. Alla symtomen på hypertyreos stämmer in på mig och med tanke på att min mormor har struma så kanske jag helt enkelt har fått samma sak. Det tycks ju vara ärftligt. Så jag försöker tänka så. Att jag kanske inte har cancer och kommer dö innan barnen blir stora. Att det kanske bara är struma. Hoppas hoppas.... För säkerhets skull, håll gärna alla era tummar.

Äntligen....

.... är de på väg hem och mammans hjärta värker av längtan.

Inte hemma än.

Wilma och Daniel har fortfarande inte kommit hem. Det senaste jag hörde (Daniels mobil har dåligt batteri så jag vill inte ringa i onödan) var att de blev bollade fram och tillbaka mellan akuten och närakuten på Astrid Lindgren. Det var för 1,5 timme sen. Förhoppningsvis har de fått komma in till en läkare nu och förhoppningsvis är de snart/redan på väg hem.

Update x 2.

1. Teutonian är såld. Vi fick det vi ville ha och det gravida paret som köpte den verkade jättenöjda. Tippelitopp. :)

2. Läkaren på Huddinge kan inte se någon spricka eller fraktur på Wilmas röntgenbilder. :) Däremot syns en vätskeansamling/blodansamling i knät så han vill att en doktor på Astrid Lindgrens barnsjukhus ska få titta på det. Så dit är Daniel och Wilma på väg nu. Hoppas att det går fort där så trollet får komma hem till sin säng.

På akuten....

... trodde de på ett insektsbett eller nåt liknande på örat, och att hon fått en allergisk reaktion av det. Så de har gett henne allergimedicin (betapred). Och ett bett idag skulle ju kunna förklara varför hennes blinda föräldrar inte uppmärksammat det otroligt svullna örat tidigare.

Knät är dock doktorn mer fundersam över och de ska därför röntga knät och höften nu, för att kolla att det inte uppstått någon spricka eller så när hon ramlade på studsmattan igår. Återkommer...

Stackars Wilma!

Daniel och Wilma är på väg till akuten på Huddinge. Wilma klagade nämligen över ont i knät och örat när vi kom hem idag och efter en snabb titt kunde vi konstatera att hennes högra öra är rött och utstående (alltså så pass mycket att vi funderar över om någon sena bakom örat gått av), och att vänstra knät är ordentligt svullet. Troligtvis uppstod det här vid en olycka på dagis igår, Wilma pratade igår eftermiddag om att hon "gjorde sig illa på studsmattan". Det märktes dock inget igår direkt, eller hennes kassa föräldrar märkte i alla fall inget... Usch, hoppas att det inte är någon fara. :(

Wilma praktiserar på lotten.

Inte ens fyra år och redan radiokändis med farbror Anton. Var ska det här sluta?? :)

Obs, klicka på avsnitt 10 så kan ni lyssna. :)