Första advent!

Klockan är alldeles för mycket nu. Jag borde gå och sova. Jag ska ju upp tidigt imorgon... Men det är så himla mysigt att sitta här i soffan med adventsstjärnan i fönstret och julkänsla i hela kroppen, så jag vill inte riktigt gå och lägga mig än...

Jag ska försöka fylla hela december med juliga aktiviteter och julmusik, så att veckorna som är kvar till jul blir alldeles fyllda med julstämning trots att det är lerigt och grönt utanför.

Pepparkaksbak, lussekattsbak, glöggfika, pyntning med apelsiner med nejlikor i.... har ni fler tips på juliga saker man kan hitta på för att få den här sköna helgkänslan att stanna kvar hela december?

Nej fy, 22.54. Jag måste sova. Skräp.

Puss, kram och sov gott!

Ebba? Erik?

På tal om prins Harry... nu har jag börjat klura på allvar på vad vår kommande bebis ska heta. För klura måste man... Det är ju faktiskt ett otroligt ansvar man har som nybliven förälder, det namn vi väljer till bebisen ska ju den heta i HELA sitt liv. Om den inte gör revolt i 18 års åldern och byter namn såklart, men det kan man ju inte räkna med. Det troliga är ju faktiskt att om vi bestämmer att bebisen är en Nikodemus så är han en Nikodemus sen. Tills han blir 80 och trillar av pinn.

Så det här är inget beslut man tar lättvindigt tycker jag. Man bör vara förberedd. Framför allt så att man inte i ett svagt ögonblick, alldeles virrig efter förlossningen, hör barnmorskan säga att "Men Gun då, det är väl ett fint namn?" och nappar på det för att man inte har några egna förslag. Nej en sån fälla vill man inte trilla i.

Så jag (eller egentligen VI, men pappan är inte så engagerad i namnjakten än) måste försöka hitta ett namn till bebisen, ett namn som är lika fint som Wilma. Här är några av de kandidater som surrar runt i min gravidhjärna just nu:

Flicka: Ebba, Alva, Agnes
Pojke: Erik, Axel, Arvid

Vad tycker ni? Har ni fler förslag på samma tema, dvs hyfsat korta svenska gamla fina namn?

Välkommen prins Harry!

I förmiddags fick min kära kollega Lena sitt andra barn - en liten pojke som ska få det coola namnet Harry. :-)

Så jag vill bara passa på att säga ett stort GRATTIS till hela familjen! Hoppas att ni får ett par underbara första dagar tillsammans och att vi får träffa er snart!

Flyttat sovrum men inget pulkaåkande so far.

Nu har helgen passerat och det är måndag igen. Fast det är måndag kväll, så 20 procent av arbetsveckan är ju redan avklarad. Det är nästan att man får lite helgfeeling. ;-)

Helgen var toppen. Wilma var piggare och vi hann med en massa saker hemma. Daniel och jag har numera ett STORT sovrum, det är nice. Och igår eftermiddag var vi hemma hos ett par bekanta och åt thaimat. Frun i huset kommer nämligen från thailand och vet precis hur man ska få det att bli sådär riktigt thai-smaskigt. Mums!

En sak som vi dock inte har gjort i helgen, och som vi skulle ha gjort enligt planeringen, är att åka pulka med Wilma. I lördags fm ville hon inte, "NÄÄ INTE gå ut, bara pusse" (= bara pussel) och sen sov hon hela eftermiddagen tills det blev mörkt. Och igår var det så himla kallt och blåsigt, så då protesterade hon bara vi gick till och från bilen, vilket jag kan förstå. När vi gick här utanför på gräsplanen var det nästan lite "barnen från frostmofjället"-varning. Det var bara geten som saknades när jag höll Wilma i famnen och pulsade halvspringandes i snön. Burrrrr! Jag gillar inte när det är sådär kallt. Och det gör tydligen inte lillskruttan heller. Sen får det vara hur mycket snö som helst, är det sådär ruggigt som det var igår då vill hon inte vara ute. Hon är lite av en inneråtta, som mamma. Hon ska dock få åka pulka till dagis imorgon. Inte mamman alltså, utan Wilma. Det kommer hon nog gilla. :-)

Men det finns bra saker med att det är såhär ruggigt och kallt ute, och det är att det är ännu mysigare inne då. Det finns inget bättre än att tända ljus och krypa upp i soffan med en kopp te. Och på söndag blir det ännu bättre ändå, för då får man tända adventsljusstakarna. DET är mysigt det! :-)

Nu ska jag sova. Var alldeles för trött idag på jobbet, så jag måste ta igen lite sömn så är mig själv imorgon bitti igen.

Sov gott och kram!

Lördag!

Idag är det lördag, snön yr ner utanför fönstret och det är fullt med barn i pulkabacken här utanför. Så så fort Wilma sovit middag ska vi gå ut och åka pulka. Härligt!

Sen lite senare idag ska vi flytta vårt sovrum från det nuvarande sovrummet till gamla vardagsrummet. Det bli kul! Och bra! Vi har nämligen hyfsat trångt i vårt nuvarande sovrum och sen i mars när lillknyttet kommer, då ska det bli skönt att slippa klättra omkring i sovrummet för att ta sig runt. :-) Vi har pratat om det här i drygt ett halvår, men mañana mañana ni vet... Men nu är det dags!

Och sen när vi flyttat ut ur vårt gamla sovrum så ska vi försöka förvandla det till ett lekrum åt Wilma (och åt lillknyttet sen också såklart). Vi har nämligen en tanke om att det är smart att ha ett rent lekrum, där det kan vara hur mycket prylar som helst, och ett sovrum där man håller det lugnt med nallar, självlysande stjärnor i taket, lite böcker, goskuddar.... Ett rent sovrum kort och gott.

Så om ni har några idéer på lut så kom gärna med inspiration och tips till lekrum och barnsovrum!

Måste tipsa er om en tävling!

Jag brukar inte tipsa om tävlingar och sånt, men den här kan jag bara inte låta bli. Titta vilken fin lykta man kan vinna! En sån vill jag ha på min trappa i vinter.

Var med och tävla ni också! Klicka här!

Olika dygnsrytm...

God morgon! Idag är jag hemma med Wilma. Hon är krasslig. Men jag är ju pigg. Så när Daniel klev upp vid 7 för att åka till jobbet, halvt medvetslös, så tände jag kvickt min sänglampa, tog på mig kläderna och gick ner för att moppa golvet i köket. Daniel tycker inte jag är klok. "Vad håller du på med?! Sov nu då, när du får sova!" Han har INGEN förståelse för att man kan vara pigg kl 7, och jag suckar lite uppgivet att "Ja ja, du hajar ju iiiiingenting. Morgonen är ju det bästa på hela dagen, den vill man ju inte sova bort!" Det finns inget bättre än när man sitter med en kopp te i soffan och klockan är 8, och man redan har gjort allt tråkigt som man hade hängandes över sig, typ plocka in disken, och man vet att nu har man hela dagen på sig att göra roliga saker. Jag slår mig för bröstet och tänker, "gud vad duktig jag är som är såhär morgonpigg".

Sen passerar hela dagen och kvällen är här. Då tänker jag "Åh vad bra, idag är det BÅDE House och Brothers & Sisters på TVn." Då är min självkännedom nämligen som bortblåst. På kvällen är min hjärna inte vad den borde vara. Som om jag skulle kunna vaken under hela perioden 21.00-23.20...? Det har aldrig hänt. När de bryter House för första reklampausen vid 21.15 så är det som om en liten tomte viskar till mig "du kan blunda nu, för nu är det reklam en stund." Tyvärr somnar tomten samtidigt som mig, för han viskar aldrig "Vakna nu". Så där ligger jag i soffan, djupt sovandes med munnen öppen, smått dregglandes på kudden.. och när klockan gått över tolvslaget och Daniel har bytt kanal och kollat klart på något som han vill se (typ någon film som går ut på att 5 människor ska genomföra en bankstöt), då petar han på mig och säger "Kom, vi går och lägger oss nu."

Då infaller den värsta stunden på hela dagen, den då jag måste kliva upp ur soffan, gå upp för trappan, tvätta mig och borsta tänderna. Det känns som att det tar en evighet och allt jag kan tänka är "jädra skit att man inte kan få sova i lugn och ro, det går ju jättebra att sova i soffan. Gud vad taskig han är som väcker mig..." Den stunden är jag inte alls lika rosaskimrande och trevlig som på morgonen. Jag är ett vrak. Världens mest oattraktiva och griniga människa. Och jag har INGEN förståelse för att någon kan vara pigg kl 24. Jag blir sur på Daniel för att han inte är kvällstrött som jag, för det känns så orättvist att han är pigg som en lärka och jag mår som om tåget kört över mig. Och då, med mina halvslutna ögon på väg att somna igen, ser jag på Daniel att han tänker "Ja ja ditt vrak, du hajar ju iiiiingenting. Kvällen är ju det bästa på hela dagen, den vill man ju inte sova bort!" :-)

Det är ju onekligen lite praktiskt att ha det som vi har det, när det gäller att ta hand om sjuka barn och så, men ibland känns det lite svårt för oss att få till de där riktigt mysiga stunderna i vardagen. På helgmorgnarna, när jag gärna kramas och vill äta en stor frukost tillsammans, då vägrar Daniel att kliva upp, vilket slutar med att jag ropar på honom i någon timme och sen ger upp. Och på kvällen, när Daniel vill mysa i soffan framför en bra film, då knoppar jag in på sisådär 10 minuter.

Har ni det såhär hemma hos er också, eller sammanfaller era rosaskimrande stunder lite bättre?