Middag på Glashyttan

Ikväll ska vi gå ut på restaurang och äta gott tillsammans med min mormor Ebba, mina systrar och deras familjer/respektive. Vi gav mormor det i present när hon fyllde 80 för ett par veckor sedan, och nu är det alltså dags. Det ska bli himla trevligt! De brukar ha riktigt smarrig mat där och läget precis vid vattnet är så mysigt!

Så nu ska vi göra oss i ordning och Wilma ska ta en liten tupplur i soffan så hon orkar med ikväll. Vi hörs imorgon!

Bilden är lånad från glashyttan.se

Fredagsmys!

Nu kommer Daniel strax hem och jag & Wilma kollar på Nicke Nyfiken i soffan. Och vet ni, idag ska vi vara alldeles vilda och frångå vår fredagstradition med tacos. Idag blir det istället pizza och kycklingspett från kolgrillen här i pershagen. Man ska ju vara nytänkande och öppen för nya saker, det är det vi försöker utöva nu. Eller så är vi bara lata.... det skulle kunna vara så också. ;-)

Sen blir det Lets Dance. Heja Carl-Jan! :-)

Mammaledig.

Sådär ja, nu har jag jobbat klart för i år. På jobbet alltså. Hemma lär jag ju få jobba lite framöver, men det är ju liksom ett kärt besvär. :-)

Fast jag kommer sakna mina kollegor. Mycket! Tur att det finns mail, facebook och sånt. Och så får jag ju hälsa på dem förstås. Tar väl med mig Wilma och lillbebisen sen och beger mig till gärdet framåt vårkanten. :-)

Mammas älskling...

... kom smygandes nedför trappan nyss. "Jima inte sova. Jima sitta hos mamma." Älskade lilla unge. Jag tog henne på armen och så kröp vi ner tillsammans i hennes säng, och så fick jag sjunga för henne tills hon somnade tätt intill mig. Väldigt väldigt mysigt. Så nu är jag alldeles varm inombords. Precis ett sånt avslut på kvällen som hon och jag behövde.

2-årstrots?

Ikväll har vi haft en rejäl fight med Wilma om att hon måste säga förlåt när hon slagit till någon. Hon slog nämligen mig 2 gånger rakt i ansiktet, helt oprovocerat, när jag skulle klä på henne ytterkläderna. Och envis som jag är så vägrade jag att låta henne gå ut med sin pappa och åka pulka förrän hon sagt förlåt till mig. Hon fullständigt vägrade, envis som hon är. Det är svårt sånt där, jag hatar att bråka med henne men det känns principiellt viktigt att hon lär sig att när man gjort illa någon så säger man förlåt. Jag tycker inte att det räcker med att hon säger "såja mamma" och ler lite sött för att försöka släta över det hela. Man ska säga förlåt. Eller hur? Visst är inte jag & Daniel världens elakaste föräldrar som tycker så? Hur som helst, pulkaåkningen blev inställd och istället fick vi 2 timmar av skrik, gråt och bråk med prinsessan. Otroligt jobbigt och ledsamt. Men vad ska man göra? Vi måste ju sätta gränser. Hon är liksom redan envis som en liten åsna, så att låta henne vinna sånt här känns inte som en bra idé. Men det är ledsamt. Jag gillar inte att bråka med henne.

Till sist sa hon i alla fall "fölåt" lite smått ohörbart, så då fick hon sin napp och snutte igen (som blivit tagna som gisslan i väntan på ett "förlåt") och sen dess har vi gosat som bara den. Nu ligger hon i sin säng och läser bok med pappa. Känns skönt att vi slapp avsluta kvällen lika tråkigt som den började i alla fall.

Nej nu måste jag gå upp och gosa mera, så att hon inte är det minsta ledsen på mig när hon ska sova. För det klarar inte mitt mammahjärta av.

Kram från envisa lilla åsnans mamma

Tillagt lite senare:
Glömde att skriva att såklart är det inte ok att man slår någon bara för att man säger förlåt sen! Det vet hon.

5 arbetsdagar kvar...

Sen blir det lugn och ro för mamman i lite mer än 2 veckor. Skönt. Jag är allt lite trött.

Soundtrack till bebisens första andetag?

Om några veckor är det dags för vår lilla bebis att titta ut. Och i pappren från sjukhuset står att man gärna får ta med sig musik att lyssna på under kejsarsnittet. Antar att det är för att man ska slippa höra så mycket "slurp slurp" när de bökar omkring på operationsbordet. Och min spontana tanke var såklart "trevligt, klart vi ska ta med musik!" Men nu har jag fått lite ångest, vad ska man välja för musik? Vad är lämpligt för en nyföding att höra när han/hon tar sina första andetag? Klart är i alla fall att det inte blir någon Ulf Lundell sång om sprit och damer, och jag vill inte att det första som smyger sig in i de små öronen är någon sliskig ballad av Eros Ramazotti… En värre start på livet än så kan man ju knappast få.

När Wilma låg i magen så var det tydligt att hon var en sån där deltids-hiphopare som sin mamma. En sån som gillar Wyclef och Eminem, men som inte är direkt "gangsta" för övrigt. :-) Ville man kolla så att Wilma var ok därinne i magen så var det bara att höja volymen på Petter lite, så började hon sparka och leva runt. Så om jag skulle tonsätta hennes ankomst till världen så skulle det helt klart ha fått bli något med en tydlig rytm och inte någon skrällig schlager.

Men den här nya bebisen, den är lite mer försiktig. Den reagerar inte direkt på musik, den tycker mer om när man lägger handen på magen - då börjar den buffa. Så hur tolkar man det? Är den lite tondöv kanske? Eller bara lite mer försiktig än vår första vilding? Ska jag ta det som ett tecken på att den kanske mer skulle uppskatta att lyssna på något hopkok från "lugna favoriter" än Timbuktu?

Vad tror ni - vad vill man lyssna på när man föds? :-) Och såhär i efterhand, ni som har barn, vilken musik skulle ni velat höra på vid förlossningen?

Förresten.... Om jag ska vara egoistisk så blir det nog en blandad skiva med Darren Hayes och Patrik Isaksson. För i musikväg är de två mina absolut största kärlekar. Jag älskar dem. Villkorslöst.

Grattis Fia!

Idag fyller min lillasyster 26! Så då vill jag såklart säga GRATTIS till henne här i bloggen!

Vi ses imorgon systeryster! Ha en riktigt bra födelsedag!

Puss och kram!

Bebisshopping!

Nu börjar det här kännas lite verkligare. Att vi ska få en till liten kotte alltså. Och jag tror att det är bebisshoppingens förtjänst. När man åker runt och köper grejer, och surfar på tradera efter kläder i ministorlek, så kommer hela bebisäventyret lite närmare plötsligt. Och det känns så roligt! Wilma har dessutom haft en snäll vecka nu, hon skriker knappt vare sig vi ska gå till eller från dagis, så jag har lyckats bygga upp en liten illusion om att det inte alls kommer bli jobbigt att ha två barn. ;-)

Hur som helst, vi har nog fixat det mesta av de viktiga sakerna nu. Ståbrädan till Wilma är beställd, bilbarnstolen är hämtad från vännerna i Täby (som lånade den till sin lillskrutta), diverse förbrukningsvaror inhandlade.... Bebisoverall (vi lånade Isaks förra gången men han ska ju också få ett litet syskon när som helst) hittade jag en fin på tradera häromdagen. En mörkbrun med vita moln på, och grönt foder. Om lillbebisen är en flicka så får hon ha en röd mössa till. :-) Visst är den fin!

Min tjej gillar skor

Jag är så ointresserad av skor som man kan bli. Skor har man för att inte bli blöt om strumporna. Ja jag vet, en rätt trist syn på det hela men jag kan inte hjälpa det - jag har aldrig hajat vad det är som är så kul med skor.

Men tydligen är sånt där inte ärftligt och jag kan nog sluta oroa mig för att mitt eget modeointresse ska trilla över på Wilma. Hon ÄLSKAR skor. Och särskilt fina tjejskor med klack. Som min kusin Linns svarta pumps tex. De var mycket populära när vi var på kalas häromdagen.

Notera också att hon redan fått in den där chica modellposen med handen bakom huvudet. :-)

En liten uppdatering också...

Kom på att jag kanske ska berätta lite av vad vi pysslat med senaste veckan!

Förra helgen köpte vi en ny säng till Wilma. Hon har haft sin spjälsäng hittills men nu fick hon en ny fin juniorsäng som hon ÄLSKAR. Vi var lite oroliga för hur det skulle gå att få henne att ligga kvar i den, men det har gått jättebra! Hon försöker dock gå upp ibland på kvällarna, häromdagen började hon gå nerför trappan samtidigt som hon sa med allvarlig ton "jag måste bara jobba lite". Då var det inte så lätt att hålla sig för skratt, söta unge! :-) Men när hon väl kommit till ro så går det jättebra och hon sover lugnt hela natten, precis som vanligt.

Bilden är lånad från ikea.se

Sen i måndags var jag hos barnmorskan på en vanlig kontroll. Allt var jättebra, förutom att magen inte verkade ha vuxit något sen förra kollen (för två veckor sen), så jag fick en tid för tillväxtultraljud i onsdags. Jag var dock inte alls orolig för när jag tittade i journalen från när jag väntade Wilma så var det precis samma sak då, att magen inte växte något mellan vecka 31 och 33. Och mycket riktigt, ultraljudet i onsdags visade att allt var heeeelt normalt.

I torsdags fyllde min mormor Ebba 80 år, så då var vi på kalas! Hon är otroligt pigg och kry, så man glömmer liksom bort att hon är 80. Hoppas att det fortsätter så i många år till. Vi åt en god fisksoppa som mammas man Leif hade gjort, och så Sorundatårta såklart. Min mormor och morfar kommer nämligen från Sorunda (mellan Södertälje och Nynäshamn), så Sorundatårtan är given när det är kalas. Och den är jättegod! T o m Wilma som inte brukar gilla tårta så värst mycket åt i godan ro. Sen passade Wilma på att busa med kusinerna Ellen och Viktor också. Det är mysigt att se hur roligt de börjar få av varann nu. :-)

Igår (fredag) skulle vi ha åkt hem till Daniels gamla arbetskamrat Manne med familj och ätit middag. Men då var den gravida mamman (jag alltså) för trött. Hela kroppen sa "nej nej nej" vid tanken på att först köra 4 mil hem från jobbet, sen hämta en trotsig Wilma på dagis (hon vill aldrig gå hem från dagis nu för tiden), sen hem och byta kläder och packa saker, och sen åka 4 mil upp till stockholm igen för att hämta upp Daniel.... phhhuuu.... och sen ta sig genom rusningstrafiken ut till Täby och äta middag. Så min käre make planerade om middagen till idag istället. Mycket bättre. :-) Så vi fick en lugn hemmakväll med tacos och Lets Dance igår, och om en dryg timme ska vi ta bilen till Täby. Och idag när jag är lite piggare så ska det bli jättetrevligt!

Imorgon ska jag och Daniel åka en sväng till Babyland och införskaffa lite saker som vi behöver ha inför syskonets ankomst, så då ska Wilma få vara hos min mamma ett tag. Det är liksom lite lättare att åka till Babyland utan henne, hon tycker inte att det är direkt roligt att sitta still i sin vagn i 1-2 timmar när vi letar ståbräda, olika salvor mm. Då är det mycket roligare att leka hos mormor!

Nu ska jag gå och väcka lillskruttan från hennes eftermiddagslur, så att hon får vakna i lugn och ro innan vi ska åka. Ha en trevlig lördagskväll! Kram!

Vi VET.

I onsdags när jag kom hem från jobbet låg det ett vitt kuvert i brevlådan, med en väldigt bekant blå logga. Jag hade fått brev från sjukhuset. Jag blev alldeles pirrig eftersom jag förstod vad det här var för brev, så jag satte mig vid köksbordet och tog ett djupt andetag innan jag öppnade. Och där på pappret stod det - datumet för kejsarsnittet.

Det känns rätt surrealistiskt. Normalt sett brukar man ju gå omkring och vänta och vänta och vänta, eller säga "ooops, är det dags redan!". Men vi VET vilken dag det blir. Vi VET att när vi åker in till sjukhuset på morgonen den aktuella dagen så kommer vi snart vara tvåbarnsföräldrar och Wilma vara storasyster. En jättekonstig känsla. Man kan tycka att det tar bort lite av tjusningen med att vänta på barnet, men för mig som varit så orolig så känns det jättebra. Och att vänta in den här dagen känns oerhört mysigt.

Men vilken dag det blir, det säger vi inte. Det är våran hemlis. :-)

Beviljat.

Jag behöver inte vara rädd längre. Jag fick mitt planerade kejsarsnitt beviljat idag. Det känns så skönt. En obeskrivlig lättnad. Så nu kanske jag kan börja sova på nätterna igen. Det behövs. Jag ser ut som mamma spöke.

Tankarna bara virvlar runt...

Den senaste veckan har jag och familjen pysslat med både det ena och det andra, och jag ska rapportera om det här snart. Men idag är jag alldeles för nervös och orolig för att skriva några längre blogginlägg. Jag och Daniel ska nämligen träffa en överläkare på Huddinge imorgon inför förlossningen, och jag är så rädd för vad hon kommer säga så jag kan inte samla mig riktigt. Men jag lovar att återkomma med en liten uppdatering här så snart kaoset inombords har lagt sig.

Puss och kram!