När Wilma låg i magen så var det tydligt att hon var en sån där deltids-hiphopare som sin mamma. En sån som gillar Wyclef och Eminem, men som inte är direkt "gangsta" för övrigt. :-) Ville man kolla så att Wilma var ok därinne i magen så var det bara att höja volymen på Petter lite, så började hon sparka och leva runt. Så om jag skulle tonsätta hennes ankomst till världen så skulle det helt klart ha fått bli något med en tydlig rytm och inte någon skrällig schlager.
Men den här nya bebisen, den är lite mer försiktig. Den reagerar inte direkt på musik, den tycker mer om när man lägger handen på magen - då börjar den buffa. Så hur tolkar man det? Är den lite tondöv kanske? Eller bara lite mer försiktig än vår första vilding? Ska jag ta det som ett tecken på att den kanske mer skulle uppskatta att lyssna på något hopkok från "lugna favoriter" än Timbuktu?
Vad tror ni - vad vill man lyssna på när man föds? :-) Och såhär i efterhand, ni som har barn, vilken musik skulle ni velat höra på vid förlossningen?
Förresten.... Om jag ska vara egoistisk så blir det nog en blandad skiva med Darren Hayes och Patrik Isaksson. För i musikväg är de två mina absolut största kärlekar. Jag älskar dem. Villkorslöst.