Bokrea!

Idag börjar bokrean och jag & Wilmis ska ta en tur ner till stan efter jobbet/dagis. Wilma är himla exalterad må ni tro, hon har knappt kunnat sova i natt utan vaknade flera gånger och försökte väcka mig och säga "vad roligt att jag ska få sitta i vagnen i bokhandeln imorgon mamma!" Vaddå, tror ni inte att det var därför hon vaknade kl 2 i natt och sen bara småslumrade i vår säng med fötterna kickandes i mitt huvud? ;-)

Hur som helst, i år ska jag köpa BARNBÖCKER. Många många fina färgglada barnböcker, så att vi har mycket att välja mellan när vi kryper upp i soffan på kvällarna.

Så nu får ni hjälpa mig med tips! Klura lite, vilka barnböcker tycker ni att jag ska titta lite extra efter??

Just det, jag har förresten ändrat en inställning så nu kan ALLA kommentera inläggen, även anonyma och såna som inte bloggar själva. Kan vara bra att känna till...

Fredagkväll = tacos & let's dance

Och så var det fredagkväll igen... underbart! Ännu en jobbvecka är avklarad. :-)

Daniel lagar till köttfärs i köket och jag har skurit färdigt grönsakerna, för här vankas mumsiga tacos. Jag älskar tacos. :-) Wilma har somnat gott i sin säng och vi ska kika på Let's dance. Med andra ord, den här fredagen hos familjen Bergman-Bill ser ut som många andra - en lugn och mysig kväll hemma i soffan, med god mat och familjeprogram på TV'n. Fy vad vi är medelålders. ;-) Jag gjorde en sån där quiz för några månader sen, som skulle tala om ens verkliga ålder baserat på hur många "vuxenpoäng" man har. Enligt den skulle jag vara 51 (!!!!). Ska man ta det som en varningssignal kanske? :-)

Nej, faktum är att mitt liv är precis så som jag vill ha det. Och en fördel med att vara gammal är ju att prestigelösheten ökar med åren. Så nu när jag är 51 år kan jag erkänna för er att jag gillar programmet "på spåret". Det måste ju verkligen vara det yttersta tecknet på att man börjar bli gammal, att man gillar ett program där Ingvar Oldsberg, Björn Hellberg och Carl-Jan är med. :-) Eller vad säger ni, hur många vuxenpoäng tror ni man får för att man gillar att sitta och titta på ett tåg, lyssna på en gammal göteborgare och gissa vart man är? ;-)

Over and out. / E

En liten fundering...

Varför känns det som att man gör något fel när man använder en handikapptoalett?

Det är ju faktiskt bara en toalett som är anpassad för handikappade, inte reserverad för handikappade. Men ändå känner jag mig lite som en skurk som ofta väljer att smita in på handikapptoaletten istället för den vanliga. Det är ju mycket mer plats på handikapptoaletter, så det borde ju vara självklart för ALLA att välja den först! Men det är det inte, och jag drabbas alltid av lite dåligt samvete. "Fy på mig som ockuperar den, tänk om det kommer en handikappad!" Men seriöst, om man tänker efter, hur ofta kommer det en handikappad? Ärligt, hur ofta? I synnerhet på jobbet, hur ofta dyker det upp en handikappad på kontoret, och hur troligt är det att denne handikappade i så fall skulle vilja gå på toaletten precis samtidigt som mig? Nej, inte så troligt. Så varför känner jag mig som en skurk.....?

Mina hjärtans dag!

Igår var det alla hjärtans dag. Den började med att jag spillde tandkräm på tröjan så att jag fick springa till bilen för att inte komma försent till jobbet, och sen fastnade jag i bilkön på essingeleden. I och för sig är det trevligt att sitta i lugn & ro och lyssna på Rix MorronZoo, men när man börjar få värk i kopplingsbenet, då vill man liksom vara framme. Därefter var det dags för en festlig excelkurs som pågick i dryga 7 timmar. Och jag är faktiskt inte ironisk, man skulle ju kunna tro det, men jag tyckte faktiskt excelkursen var jätterolig! Nu har jag fått lära mig en massa bra grejer som jag inte visste att jag behövde. :-) Nåväl, när kursen sen var slut kl 16 så slängde jag mig in i bilen och racade hem...

Och då började det mysiga. Daniel hade inte bara kommit ihåg alla hjärtans dag, han hade köpt både rosor, ett kort och en traditionsenlig förpackning med röda sockrade hjärtan från Aroma. Det kan tyckas lite fånigt att vi köper hjärtan gjorda av späck och ger till varann, men Daniel vet att jag älskar röda hjärtan, så han ger mig röda hjärtan. Och jag vet att Daniel älskar röda hjärtan, så jag ger honom röda hjärtan. Och sen skrattar vi åt att vi är så fåniga som köper likadana hjärtan varje år. Det här är nog 9:e året skulle jag tro. :-) Men vad gör det, de är ju sååå himla goda!

På Wilmas dagis hade de gjort fina målningar med handavtryck som alla föräldrar fick som en alla hjärtans dag present. Och även om konstverket till 90 procent är frökens verk, och Wilma bara bidragit med att trycka en färgkletig hand mot ett papper, så blev jag så himla glad. Det är så mysigt att vara förälder. Livet har blivit så fyllt av kärlek på något sätt. "Till min mamma och pappa på alla hjärtans dag" står det på en liten lapp längst upp på konstverket. Åh vad jag älskar att det är jag som är hennes mamma.

Så min alla hjärtans dag var perfekt. Precis som jag vill ha den. Jag vill inte att det ska handla om att komma på den allra bästa presenten eller laga den allra godaste middagen. Jag vill bara vara med dem jag tycker om, med mina älskade hjärtan Daniel och Wilma. Och så vill jag ha såna där röda godingar med socker på förstås. :-)

Underbara vardag!

Idag har Wilma varit på dagis igen, och idag är det precis en månad sedan hon började sin inskolning. Och jag kan bara summera det såhär: hon fullkomligt ÄLSKAR att vara på dagis.

Jag brukar kika lite på henne innan hon ser att jag kommit, och hon har verkligen kommit in i dagislivet. Det är så kul att se! När de äter så äter hon av glatta livet, när hon har ätit klart går hon till tvättrummet och klättrar upp till handfatet, när de sover så sover hon som en stock, när de leker så springer hon omkring med tindrande ögon och fullt med leksaker i händerna...

Min tjej har börjat en ny fas i sitt liv - hon har gått från att vara mammas lilla bebis till att vara en bubblande busig dagistjej!

Hela världen känns så ny och rolig just nu, och jag tror att både jag & Wilma har en sån känsla i kroppen. Jag jobbar igen och träffar helt plötsligt en massa vuxna människor på dagarna, och det låter ju heldumt men det är verkligen jätteroligt! Och Wilma babblar mer än någonsin, hon verkar ha hur mycket som helst att berätta om när hon kommer hem. Och det är klart, hon får ju vara med om små äventyr varje dag!

Så med andra ord, det känns faktiskt underbart med vardag just nu!

Tradera - himmelen på nätet

Jag måste bara slå ett slag för underbara tradera.com. Sen jag upptäckte tradera har utgifterna för barnkläder minskat drastiskt. Är man som jag - en sucker för Polarn o. Pyret - kan man göra sig hur mycket pengar som helst på att köpa bättre begagnat på tradera, istället för att köpa kläderna dyrrrrt i affären. Och när man väl har köpt sitt POP plagg och dottern vuxit ur det så kan man sälja det igen på tradera, och få igen i stort sett ALLA pengarna.

Jag tror inte att det finns en enda småbarnsmamma som inte hört talas om tradera, men jag skulle vilja berätta för hela världen hur bra det är. Fördelarna är ju hur många som helst; man sparar pengar, man bidrar till att stoppa slit-och-släng-samhället, man slipper stressa omkring på stan och leta grejer, man ger Posten arbete (eftersom man oftast får hem grejerna i brev med Posten)... Ja du hör ju själv, finns det någon anledning till att INTE använda tradera?? Nej, jag tycker inte det.

Och sen är det ju roligt också. Jag kan bli nästan lite galen när jag sitter framför skärmen och det står "2 minuter kvar...", "1 minut kvar..." på auktionen jag vill vinna. Helt plötsligt är det inte så oviktigt om jag vinner auktionen eller inte. Helt plötsligt MÅSTE jag ha den där tröjan som jag bara var småintresserad av förut, fastän den nästan är dyrare än nypris nu. Försöker rättfärdiga det för mig själv med "men den säljs ju inte i butik längre, den är ju från förra årets kollektion och jag vill ju så gärna ha precis den!" Hmmm kanske inte helt friskt... Men det är ju så spännande. Mycket mer spännande än att surfa runt på andra sidor. Här kan jag ju faktiskt VINNA! Sen att vinsten kanske är att betala ett överpris för en använd tröja från POP, det spelar mindre roll - jag vann ju! :-)

Världens elakaste mamma...

Mmm så känner jag mig just nu. Wilma har öroninflammation och inte nog med att hon var tvungen att ta penicillin tidigare idag, nu har elaka mamman tvingat i henne flytande alvedon också. Elaka, elaka mamman. Så nu sitter hon och snyftar lite till varje andetag och jag känner mig som världens sämsta mamma. :-( Varför blir det aldrig lättare? Jag är ju ändå någorlunda intelligent - varför kan jag inte bara fokusera på att medicinen gör henne piggare? Antagligen för att jag älskar min flicka mer än livet självt och hennes tårar skär rakt in i mitt mammahjärta. Hoppas hoppas hoppas att öroninflammationen ger med sig snart...

Första inlägget!

Nu är den här. Version 1.0 av min alldeles egna blogg. Än så länge vet jag inte riktigt vad jag ska skriva om, men det ger sig väl med tiden. Anna, min älskade systeryster (en av två för övrigt), har ju en egen blogg där hon lyckas skriva alldeles förträffliga små texter - och kan hon så kan jag. :-)

Så här är..... *trumvirvel*..... ELINS SMULTRONSTÄLLE

Ja jag vet, namnet är lite töntigt - men ett smultronställe är ju ett ställe som är lite hemligt, som inte alla hittar till - men som ändå finns och där det är rätt trevligt. Och så hoppas jag att min blogg ska bli, lite gömd men ack så trevlig! Tingeling sålänge! / Elin