En kort rapport.

Vi har inte fått några vattkoppor här. Än. Däremot har vi fått hem den härliga vinterkräksjukan. Uuunderbart. Och väntat. Det kryllar av magbaciller på dagis nu. Dessutom fyller Henrik fyller år idag och skulle ha födelsedagsfika nu ikväll. Och vaaad gör familjen Bergman-Bill när det är kalas...?? Precis, vi är SJUKA. Men men, vi kunde varit födda i Sudan eller haft termiter i väggarna - det finns de som har det värre.

Dessutom har jag läst hos Mia att det går löss på dagis igen, så det är kanske ingen större förlust att sprallisarna är hemma just nu....

Status på Pricken.

För att lugna de som träffat oss de senaste dagarna kan jag meddela att Alvas prickar allra troligast inte var vattkoppor. Efter ett omfattande googlande och iakttagande av prickarna i några dagar så tror jag inte längre på vattkoppor. Förutom två prickar på benen som satt kvar lite längre än de övriga så har prickarna kommit och gått lite hur som helst de senaste dagarna. Så verkar inte vattkoppor te sig. Och ingen av prickarna tycks ha kliat heller för hon har inte rivit på dem. Så nej, det här var nog något annat. Vet inte vad dock. Fläcktyfus?

Nåväl, nu återstår det att se om vattkopporna kommer flytta in hos oss senare den här veckan eller om vi slipper undan den här gången. På torsdag-fredag har det gått 14 dagar sen Alva utsattes för smitta på dagis.

Äntligen advent!

Det är MYSIGT att plocka fram lite julgrejer. I synnerhet nu, när det är fullt med snö ute och höstrusket känns långt borta. :) Ha en trevlig första advent!

?

Nej jag blir inte klok på det här. Prickarna som kom i förmiddags hittar jag inte längre. Men två av prickarna på benen är kvar, de som jag fotade i morse. Och den på nedersta bilden ser numera ut som den översta, dvs typ som en vattkoppa. Kan vattkoppor verkligen vara så här lindrigt?? Eller är det något heeeelt annat??

Ansiktsmålning x 2

Wilma hittade sina ansiktsfärger och ville bli en tiger. Ok sa mamman och målade sin förstfödda. 

Under tiden var Alva själv i köket med tuschpennorna. Hon har lagt sitt krut på att färga tungan. Undrar om det är Shrek eller Hulken hon försöker efterlikna... ;)

En liten plutt!

Om man googlar på "vattkoppor" och väljer bildsök så får man förresten upp världens sötaste pojke på sidan 4. Bara så ni vet.

Och för er som inte känner igen sötnosen så är det min ena systerson, Viktor. :)

Nu så.

Jag tror inte att det råder några tvivel längre. På den senaste timmen har Alva fått tre nya prickar på magen.

Vattkoppor?

Vad tror ni? Alva har tre prickar på benen, och en av dessa har tydligt ändrat karaktär över natten. Från att ha sett ut som ett myggbett igår så är den nu upphöjd och vätskefylld. (se första bilden) Känns inte som svinkoppor för det är bara enstaka prickar, inga grupper, och blåsan ser inte varig ut på nåt sätt.

Nä spontant känns det som vattkoppor - förutom att det bara gått ca 7-8 dagar sen hon borde ha utsatts för smittan, och förutom att hon bara har tre prickar. Å andra sidan vet vi inte att hon fått det just från flickan på dagis, och än så länge kan det ju dyka upp fler prickar....

De övriga två prickarna (jag har inte sett fler än så länge) ser mer ut som myggbett. Ingen blåsa på dem än.... Och allergi har vi förresten uteslutit - de utslagen ser inte ut såhär.

Det kluriga med ett allergibarn...

... är att det är svårt att veta om prickarna som kom för en dryg timme sen är allergiska utslag (och bör behandlas/bevakas) eller om det är vattkoppor. Men det visar sig väl. Går de bort inom någon timme kanske det är en reaktion mot nåt. Går de inte bort så kan vi nog räkna med ett par veckors vab nu. (Och OM det är vattkoppor så håller jag verkligen tummarna för att ni klarar er Mia! Det smittar ju tyvärr ett par dagar innan prickarna visar sig....)

Återkommer när vi blivit lite klokare.

Vi är bortskämda.

Att bo 300 meter från dagis med bilfri skogsstig hela vägen har sina fördelar. Pulkaföre!

Oh no.

Exakt NÄR är det försent att plantera vårlökarna? Typ när det är snöstorm ute? Attans!

Behöver man verkligen en frys?

Jag funderar på att kasta ut frysen för att göra plats för en öppen spis/kamin. Doable?

Nej men skit i't då. Tråkmånsar. ;)

HON ser van ut.

HON ser inte ut som att hon skulle frysa i en snöstorm. Och särskilt inte i ett -0,5 gradigt Södertälje. Jag vill vara hon. Jag vill verkligen det. Fast med tänder. Och kanske lite mindre rynkor. Eller, vad fan jag kan nog ta rynkorna om jag skulle få hennes outfit och inställning!

Ska det vara såhär nu? Ett evigt snöande, stormande och FRYSANDE till mars/april? Nej jag behöver nog en tillflykt i Spanien. En sån som familjen Löfgren har tillgång till. Ja det ska jag skriva på min önskelista. Under raggsockor. Fast jag gissar att Daniel kommer gå på sockorna.

Man får passa på...

... att tvätta ögonstenarna när Alva är på dagis. Tror inte hon skulle uppskatta att jag hänger upp hennes hund i örat. :)

Förhållandet mellan vattkoppor och bältros?

Nu när Alva blivit utsatt för vattkoppsvirus och julen närmar sig med hyfsat stora steg så har det väckt frågan hur vattkoppor och bältros är relaterade till varann.

Jag har googlat och kommit fram till följande:

Bältros orsakas av att vattkoppsviruset - som ligger latent i kroppen hos alla som haft vattkoppor - blommar upp igen. Man kan alltså bara få bältros om man haft vattkoppor som barn. Men "aktiveringen" sker oftast bara om man av någon anledning har ett nedsatt immunförsvar samtidigt som man utsätts för vattkoppsviruset igen.

Summa summarum: Om man har haft vattkoppor som liten så behöver man inte oroa sig särskilt mycket. Man KAN få bältros, men det är ovanligt. Om man inte haft vattkoppor som liten kan man få det som vuxen.

Och en person med bältros kan smitta så att barn får vattkoppor.

Stämmer det här? Någon som vet säkert?

Kopp kopp.

Det går vattkoppor på Ängen, Alvas avdelning på dagis. Och ja vad ska man säga, vattkoppor har en inkubationstid på typ 7-21 dagar (alla säger olika) och en sjukdomstid på 7-14 dagar. Och vi har två barn som kan bli sjuka efter varann.... Ytterligare en julafton i husarrest? Jag skulle INTE bli förvånad.

Tack!

Tjejmiddagen igår var underbar. God mat, vin och mycket tjejprat. Tack Fia, Anna, Karin, Cecilia, Malin och Karin P! Och lill-Anton förstås, du är en goding! :)

Vi borde göra sånt oftare. Det är ju så enkelt och ger så mycket energi! Sen är det klart, det är ju extra enkelt som värdinna när gästerna lagar underbar mat, men jag lovar - till nästa gång ska jag öva så JAG kan laga maten! ;)

Till Daniel.

Vi är kassa på att ta hand om varann. Vi bråkar, gnäller, tar varann för givna och är alldeles för dåliga på att kramas. Alldeles alldeles för dåliga. Men du har mitt hjärta. Du gör mig lycklig. Och jag älskar dig. Lika mycket nu som för 11 år sen. Puss.

Insikt.

När jag var gravid hängde jag mycket på Familjeliv.se. I synnerhet när vi väntade Wilma. På Familjeliv sprudlar det av LIV. Fullt med bilder på söta barn och varje dag kan man läsa om gravida som börjar få värkar och åker till förlossningen, vilt påhejade av andra medlemmar. Spänning. Den bästa sortens spänning. Och allra allra oftast får historierna ett otroligt lyckligt slut. Ett nytt liv.

Men sen något år tillbaka har jag, istället för Familjeliv som komplement till vännernas bloggar, facebook mm, halkat in på något helt annat. Cancerbloggar. För er som inte vet så finns det en uppsjö. Gripande öden som ibland slutar lyckligt men lika ofta slutar i fullständig katastrof. Det började med Vimmelmamman. Och nyfiken som jag är så kan jag ju inte låta bli att kolla hur det går för hennes "vänner i cancerbranschen" (som hon kallar det). Det är INTE bra. Jag måste sluta med det. Det kommer inget gott av att läsa om folk som tynar bort inför sin partner och sina barn. Jag MÅSTE sluta. Plocka bort de sidorna ur historiken och istället lägga en bookmark till Familjeliv igen. Jag behöver mer lyckliga slut.

På Karins begäran.

Willyskaffet smakade monkey. Såklart. Det var ju billigt. Eller ok då, det kanske det inte gjorde. Det smakade ungefär som kaffe brukar. Inte det godaste jag druckit, men absolut inte det värsta heller. Om ni vill prova på riktigt äckligt kaffe så rekommenderar jag istället Coop X-tras snabbkaffepulver. Där har vi något som smakar apa och luktar döa araber. Fast så får man såklart inte säga nu för tiden, det är minst lika förbjudet och politiskt inkorrekt som att säga negerboll. Minst. Men jag menar inget med det, det är bara ett tomt gammalt uttryck.

Frid.

Not fun.

Not fun at all. Så jädra o-fun att jag nog måste nalla av tjejmiddegodiset. Bara en bit. För att mota ut herr Norén genom altandörren liksom.

Drickbart?

Bad Daniel köpa kaffe på vägen hem igår. Det blev det här. Nej precis, Daniel dricker inte kaffe själv.

Om jag får välja.

Läste precis om en 7-årig flicka som omkommit efter att ha blivit trampad på av en häst i ett ridhus. Så obeskrivligt fruktansvärt.

Och det finns säkert faror i alla sporter, men jag hoppas verkligen att mina tjejer inte är några "hästtjejer". För hästar må vara söta alltså, men de är alldeles för stora och starka för att jag ska vilja ha dem nära mina barn.

En tjej jag pluggade med för några år sen hade ett stort ärr på bröstet efter att en häst bitit henne och jag har registrerat MÅNGA skadeanmälningar på jobbet för en olycksfallsförsäkring för hästfolk. Brutna ben, brutna armar, brutna ryggar, krossade händer, krossade fötter...

Så nä, om Wilma och Alva vill börja rida kommer de få se sin mor ta till alla mutor i väääärlden för att få dem att ändra sig. Jag kommer istället promota bamsegympa tills de är 12. Minst. ;)

Inte för att vara sån.

Men ibland känns det som att vissa kampanjmakare inte vet vad de pysslar med.

Fick precis ett erbjudande i mailboxen om tidningen Damernas Värld. Man får köpa några nummer av tidningen för 98 kr och på köpet får man en Liza Marklund-bok från 2008, en pytteliten mascara samt ett velourset med jacka och shorts. Notera: shorts. Eh.... November. Kallt. Shorts? Hmmmmm. Nej jag nappar nog inte på det.

Har glömt att förtälja...

.... att min rygg är BRA nu! Det gör bara pyttelite ont när jag böjer mig ner för att sätta händerna i golvet (ja jag har blivit obsessed av att jag ska klara det, sen dum-doktorn pikade mig). Och det är så pyttelite att det inte ens räknas!

Ny vecka! Igen.

Det går så himla fort nu. Veckorna bara rasar iväg.

Den här veckan kommer ägnas åt grupparbete i skolan, utvecklingssamtal för Alva imorgon, förberedelser för höstmaskerad på Wilmas avdelning på onsdag (hon har förresten ändrat sig och vill vara Pippi L istället för en fågel, vilket välkomnas av mamman eftersom vi har Pippi-kläder i garderoben) och så slutligen.... på fredag....

TJEJMIDDAG!

Det blir jag, Cecilia, Karin L, Malin A, Malin S, Anna och Karin P. Och förhoppningsvis Fia och Linda S! Så nu ska här kluras på upplägget. Vin, mat, musik och sällskapsspel finns i tankarna... :)

Äntligen en plan!

Satte mig med ett papper och en penna nyss och ÄNTLIGEN (efter flera års klurande) så har jag kommit på hur jag ska lösa kaoset i vår tvättstuga! Lösningen heter låg förvaring istället för våra garderober. Det möjliggör nämligen utfällbara tvättställningar ovanför, vilket gör att tvättorkningen kan förpassas till tvättstugan igen, istället för förrådet aka vårt SOVRUM.

Och garderoberna som får flytta ur tvättstugan får flytta upp till sovrummet, dit vi ändå behöver garderober. Så jag är mycket nöjd!

Och när jag ändå håller på så har jag planerat vårt TV-rum däruppe också. Så nu behöver vi bara bygga en vägg mellan vårt sovrum och blivande TV-rummet. Och det borde ju vara en piece of cake, eller hur? Jag menar, hur svårt kan det vara att slänga upp några reglar och lite gips? :)

Packat och klart.

Om en stund åker vi till Källby. Daniel är hemma sjuk och kan lika gärna vila på E20, så barnen fick vara lediga idag och så passar vi på att åka medan det är ljust.

Så ha en trevlig helg allihop!

Och till er som ska komma på tjejmiddag! Om det är någon mer förutom Cecilia som är förvirrad så är tjejmiddagen nääääästa fredag. ;) Den 19/11. 18.30 tänkte jag. Men vi får höras om detaljerna efter helgen!

På villovägar. Igen.

Hemma hos oss har vi en sak som ALLTID är på vift. Fjärrkontrollen till TV'n i sovrummet. Det slår aldrig fel, den är ALLTID borta när man ska ha den - trots att vi skaffat en särskild fjärrkontrollsficka som den kan bo i. Märkligt! Vi har ju inga som helst problem med att hålla koll på våra andra prylar. :)

Har ni något liknande hemma hos er? Något som alltid är på vift när ni ska ha det?

Luft.

Det är allt rätt ok med november ändå. Lite som ett andningshål mellan allt kalasande i oktober och julstöket i december. NU är det ok att bara krypa upp i soffan och göra ingenting. Samla lite kraft. Bara vara. Det gillar jag.

Det där med vänskap.

Läste precis ett inlägg om vänskap hos en av mina kärestor. Vet inte om det var mitt inlägg om vetevärmaren som utlöste hennes inlägg, min kärlek till den är ju rätt stor och inspirerande. ;) Men oavsett så vill jag bara säga att jag instämmer. Vänskap i alla dess former är det finaste som finns. Och visst är det underbart att den kan återknytas som ett skosnöre, även om man varit isär ett tag. Kram på dig K! Snart är det dags för tjejmiddag!

Pumpa och sötpotatis...

Två mycket märkliga saker. Pumpan smakar som en kombo av papaya och potatis. Och sötpotatisen smakar sharonfrukt. Det blev allt lite av en smakchock det här, första dagen med Linas matkasse.

Nu ska vi smaka soppan där ovan nämnda mystifikationer ingår. Review senare.

Uppdaterat senare: Soppan blev jättegod! Helt klart godkänd! Den var dock lite tidskrävande att skära allt som skulle vara i, men det var det faktiskt värt. Mycket bättre än Kelda. :)

Min bästa vän just nu....

... förutom finaste väninnan (som vet att jag menar henne när jag skriver det här) är vetevärmaren jag köpte när vi väntade Wilma. En röd avlång sak från Lundmyr med texten "Älskling" på. Den har kardborreknäppning och man kan därför sätta fast den runt magen, ryggen etc.

Helt suverän nu när min rygg och jag är osams.

Rekommenderas varmt och finns bla att köpa på Bodystore och Babykoncept.

Första leveransen här!

Återkommer med en utvärdering i slutet av veckan!

I julklapp....

.... skulle jag vilja ha ett bättre jobbsökar-självförtroende. Folk brukar ju vilja ge saker som man behöver, och ja... jag behöver det.

Grupparbete

Sitter och jobbar med ett grupparbete på distans. Jag och tre andra tjejer. Över facebook. Och det funkar så himla bra! Dels med facebook, men även samarbetsmässigt. De är så himla bra! Känns ohyggligt skönt! Man vet ju aldrig hur sånt här ska bli och när hela kursen består av ett grupparbete är man så beroende av de andra. Men det verkar lovande! :)

Latsöndag.

Idag är vi lite trötta. Allihop. Fast främst Daniel. Han är.... ehhh..... sliten! ;) Vi var hos Roy & Ulrika igår tillsammans med Malin & Fredrik, och alla barn, och det blev lite sent. Alva hade dock kunnat hålla på längre. Hon slumrade bara till en stund i min famn vid två-snåret och när vi trillade in hemma vid halv fyra i natt sprang hon runt och ville inte alls sova. Jag har närt en nattuggla vid min barm. Skumt. Måste vara en bortbyting. ;)

Hur som helst, tack fina Ulrika & Roy för igår! Och Malin & Fredrik också! Det var så himla trevligt och vi är otroligt nöjda med att ha så fina grannar!

Eftersom jag (som vanligt) är dålig på att ta kort så lånar jag en bild på två glassmonster och deras pappa från Ulrikas facebooksida.

Hur förklarar ni kyrkogården?

I eftermiddag ska vi åka till kyrkogården och tända ljus, och nu vid frukosten skulle vi förklara det hela för Wilma. Vi började med att förklara att min morfar, farmor och farfar är i himlen men att de har varsin plats på kyrkogården dit man kan gå och minnas dem. Ja jag vet, kanske inte en jätteenkel förklaring, men vi kom inte på nåt bättre. Det känns ju så makabert att berätta för en fyraåring att man grävt ner de döda i jorden.....

Wilma lyssnade noga och funderade. Och sen log hon och sa "Men! Det var väl det knasigaste!"

Och när vi sen förklarade att en helg varje år så tänder man jättemånga ljus på kyrkogården blev hon tyst en stund igen. Sen sa hon "Har morfar jättemånga ljus?? Varför då?" och sen fortsatte hon med "Finns det gräs i himlen?"

Så vi har nog inte traumatiserat henne i alla fall. :)

Men hur gör ni andra, hur förklarar ni det här med kyrkogården för barnen? Döden är ju en sak, där säger vi att man kommer till himlen. Men gravarna är lurigare....

Hur klär man ut sig till en fågel?

Om ett par veckor är det maskeraddag på Wilmas dagis och idag frågade jag henne vad hon vill vara. "Jag vill vara en fågel. För det skulle jag vilja vara på riktigt."

Ok. Jag ska fixa det min älskling. Klart du ska få vara en fågel.

Men hur ska jag göra?? Tips?!

/ från en mamma med sy-tummen mitt i handen.

Något nytt.

Kom precis hem från Willys. De hade såna här i en stor korg.

"JULÄGG"

Nu är jag förvirrad. Vi är ju vana vid att påskmust och julmust är samma sak. Men har de börjat labla [lejbla] om påskägg också?

Förväntas jag ha en julgran eller ett påskris den 24:e december?

Eftersom jag gnäller så mycket....

.... så måste jag tipsa er om något roligt också. Kolla in Starke Man-avsnittet "Mediakarusellen" på SvtPlay. Lätt obekvämt och mycket fnissigt. :)

Observera att det roliga såklart inte är Lars-Görans syn på de funktionsnedsatta
- utan hur fel allt blir sen. :)

Någon som sett kantareller i lösvikt någonstans?

Jag har, av hundra olika anledningar, inte kommit ut i skogen för att plocka svamp än. Vilket grämer mig som sjutton. Nu har jag ju inga kantareller alls i frysen och jag vägrar köpa dyra små konservburkar med något slibbigt kantarelliknande innehåll.

Och nu är det ju liksom ännu mindre aktuellt att gå ut i skogen. Med den här skitryggen. Eller alltså, jag går gärna ut i skogen och LETAR svamp, men antingen får jag ta med mig en sån där klo som skräpplockarna har, eller så måste jag ha en allierad med mig. Någon som böjer sig ner åt mig. Anlita en Rut kanske? Om vi håller oss i skogen bakom radhusen borde det väl räknas som en hushållsnära tjänst...? ;)

Nä nu ska jag sluta svamla. Till saken. Har någon av er sett kantareller i lösvikt någonstans? Vanliga gula eller trattisar har ingen betydelse.

Ryggskrället.

Jag har fått nåt som heter Diclofenac mot min onda rygg. En tablett morgon och kväll. Och det hjälper faktiskt rätt bra. Nu gör det "bara" ont när jag böjer mig framåt (inte åt alla håll, som för några dagar sen). Fast jag gillar inte det här knarkandet. Idag har det känts bättre i ryggen men hur ska jag veta om det de facto ÄR bättre, eller om jag bara lyckats bedöva bort skräpet?

En liten skatt i soffan.

Lillan är hemma med mig idag eftersom hon är lite krasslig. Och nu har hon somnat i soffan med goshästen. Min fina fina Alva. Att man kan älska någon såhär mycket...