När jag var gravid hängde jag mycket på Familjeliv.se. I synnerhet när vi väntade Wilma. På Familjeliv sprudlar det av LIV. Fullt med bilder på söta barn och varje dag kan man läsa om gravida som börjar få värkar och åker till förlossningen, vilt påhejade av andra medlemmar. Spänning. Den bästa sortens spänning. Och allra allra oftast får historierna ett otroligt lyckligt slut. Ett nytt liv.
Men sen något år tillbaka har jag, istället för Familjeliv som komplement till vännernas bloggar, facebook mm, halkat in på något helt annat. Cancerbloggar. För er som inte vet så finns det en uppsjö. Gripande öden som ibland slutar lyckligt men lika ofta slutar i fullständig katastrof. Det började med Vimmelmamman. Och nyfiken som jag är så kan jag ju inte låta bli att kolla hur det går för hennes "vänner i cancerbranschen" (som hon kallar det). Det är INTE bra. Jag måste sluta med det. Det kommer inget gott av att läsa om folk som tynar bort inför sin partner och sina barn. Jag MÅSTE sluta. Plocka bort de sidorna ur historiken och istället lägga en bookmark till Familjeliv igen. Jag behöver mer lyckliga slut.
3 kommentarer:
Samma här, man ska läsa Vimmelmammans blogg för att ta del av hennes flädfyllda liv. Inte för att surfa in på hennes sjukbloggar. Inte bra när man är kärnfrisk, har en fantastisk man och underbar friska barn. Nej, mer sundhet i surfhistoriken.
MEN, jag säger inte att det är FEL att läsa såna bloggar. Jag tror mest att man tenderar till att analysera sönder sitt friska liv istället.
Familjeliv är inte så hälsosamt att hänga på heller känns det som... Man får ta det som står där med en nypa salt.
Nej så är det såklart. Det finns ju många "tyckare" där, vilket inte alltid är bra. Men jag gillar det ändå. :)
Skicka en kommentar