Jaha ja....

Två genomförkylda hängiga barn hemma och en pappa som har något event på jobbet idag och inte kommer hem förrän seeeeent. Mammans förutsättningar för inlämningsuppgift nr 4 är inte de bästa. Men katten landar alltid med tassarna ner. Eller?

Minisemester!

Vi har bokat in en miniweekend i Göteborg nästa helg. Åker till Källby på fredagen, lämnar barnen hos farmor & farfar och så piper Daniel och jag vidare till Göteborg på lördagmorgonen. Vi ska åka berg-och-dalbana på Liseberg, strosa på stan, äta middag, gå på bio och sova på hotell. Man behöver sånt. Få vara vuxna bara. Och just att åka till Göteborg är så bra för då kan farmor & farfar få rå om sina små tjejer alldeles själva i Källby. Wilma längtar! :)

Sen gillar jag Göteborg också. Det är något varmt med den stan.

Ni ser själva...

Smoothien gjorde susen för morgonhumöret! Att vi inte hajat det där med blodsockret tidigare! :)

Eftermiddagsupdate.

Nu har vi varit på fyraårskontrollen. Wilma är 105 cm lång och väger 16,3 kg, vilket innebär att hon följer sina kurvor perfekt. :) Kontrollen innebar också att hon skulle trä pärlor på ett snöre, rita en gubbe och ett kors, gå balansgång och peka ut diverse saker och färger i en bok. Det gick lätt som en plätt. Möjligen kan man ha synpunkter på hur gubben såg ut, men Eva (vår fina bvc-sköterska) tyckte att det var solklart att hon visste hur en gubbe ser ut - envisa fröken var bara inte så "sugen på att rita en gubbe med ben" idag. :)

Och Eva trodde också att det kan vara ett lågt blodsocker som ställer till det på morgnarna. Hon hade haft samma problem med sin ena dotter och det hade blivit mycket bättre av att hon fick dricka lite nyponsoppa innan hon klev upp.

Så nu har vi inhandlat lite sängvänlig drickyoghurt och fruktsmoothies. Håll tummarna för en lugnare morgon imorgon! :)

Tipptopp!

Nu blir det verkligen högt och lågt här på bloggen (med förra inlägget i åtanke) men jag tänkte bara berätta att jag nu provkört min (vår?) nya Ergorapido dammsugare och jag är supernöjd!

En Ergorapido (vår heter zb2901) rekommenderas varmt till andra familjer som badar i smulor i köket och som har ett mindre sandtag i hallen. Jag var orolig för sugförmågan, men som ett komplement till den andra dammsugaren (som jag för övrigt hatar, dammsugare med sladd är onda på nåt sätt...) och för vårt behov så funkar den alllllldeles utmärkt. Och den är mycket piggare än jag trodde att den skulle vara!

Och nej, jag är inte köpt av Electrolux. :)

En hysterisk fyraåring och hennes fundersamma föräldrar

Nu är det dags att ventilera det här på bloggen och höra vad ni tror. Wilma gormar, skriker, gråter och slåss om vart annat i typ en timme VARJE morgon före dagis. Från det att hon slår upp ögonen tills det att vi är iväg (eller ibland ända tills vi kommer fram) till dagis.

Hon kallar mig och Alva för "dumma mamma!" och "dumma Alva!", skriker och gråter för minsta lilla motgång (som tex att jag råkar ta på Alva skorna först eller att hennes tröja trilskas lite när den ska på) och det är fullständigt omöjligt att få henne på bra humör. Det här har hållit på i ett par månader nu, i våras var det inte alls på samma sätt. Visst kunde hon vara sur på morgonen då också ibland, men inte som nu.

Någon som känner igen det här? Jag vet inte vad vi göra riktigt. :(

Det här har vi gjort hittills:

• Vi har provat att väcka henne tidigare, så att hon hinner ligga kvar i sängen och morna sig riktigt länge, men det funkar inte.
• Vi har provat att låta henne välja sina kläder helt själv, eftersom att klä på sig är det som väcker största ilskan på morgonen... det funkar inte heller.
• Vi har provat att lyssna på Pippisången mm på morgonen, för att hon ska ryckas med och bli glad.... funkar inte.
• Vi har provat att gå igenom skogen (riktiga skogen, inte skogsvägen) till dagis, för att det ska vara lite roligare, men det funkar inte heller.
• Vi har provat att hon får bära med sig ett gosdjur till dagis, så att hon får känna lite extra trygghet... funkar inte.
• Vi har provat att låta Daniel vara hemma på morgonen och att låta Daniel vara borta redan när hon vaknar, eftersom hon har svårt för separationer just nu. (hon vill helst vinka, ge slängpussar i massor och säga hejdå 10 gånger innan hon kan skiljas åt, och så är hon med många, inte bara med oss)

Imorgon ska vi göra ett nytt test, då ska hon få yoghurt eller nåt direkt när hon vaknar, så att blodsockret går upp lite; utifall att det är det som är problemet.

Men är det vanligt att fyraåringar är såhär? Eller ska vi be om hjälp på nåt sätt? Hon har ju börjat på en ny avdelning på dagis, för 1,5 månad sen, men eftersom hon har med sig alla sina kompisar från gamla avdelningen och eftersom hon är glad när vi väl kommer till dagis, så känns det inte som att det är dagis som är problemet riktigt.....

Spontant gissar jag att hon behöver få mer uppmärksamhet. Men jag tycker vi ger henne mycket uppmärksamhet och vi är väldigt noga med att ge båda barnen MYCKET KÄRLEK. Så jag vet inte.... Vad tror ni?

I eftermiddag ska vi på fyraårskontroll på bvc jag och Wilma, så då ska vi gå på fik, titta i leksaksaffären och ha det mysigt. Bara hon och jag. Vi måste tanka lite kvalitetstid tillsammans, som motvikt till det andra tråkiga.

Åh herre jisses!

Jag fick ta mig sjutton VG på förra veckans inlämningsuppgift också! Trots tre dagars vabbande och en uppgift som slängdes ihop på en kafferast. Typ. I'm the academic goddess! Wiiiii! :)

Mitt nya förbättrade jag...

förbereder minsann eftermiddagstrippen till lekparken ordentligt. Borta är slarvmorsan vars barn får sukta efter andra barns äppelbitar och som får ha snoriga nosar eftersom deras mor missat att ta med papper... Halleluja vad jag är bra. Funderar på att ta det ett steg längre och göra varm choklad också. Eller är det att gå ut för hårt? ;)

Ny vecka!

God morgon!

Idag är det måndag. Barnen är på dagis och jag har börjat med veckans skolarbete. Lärde mig förra veckan (när Wilma var hemma sjuk ons-fre) att det är BRA att börja med en rivstart på måndagen, medan alla fortfarande är friska. Man vet ju aldrig hur veckan kommer te sig och snart är det nog Alvas tur att bli sjuk.... Eller alltså, hon är pigg och kry nu, men hon borde statistiskt sett bli risig snart; det var ett tag sen nu.

Förutom att skriva om konvergens och divergens i en medievärld i förändring så ska jag idag bege mig till biblioteket samt luncha med Karin och Valdemar.

Sen kl 15 är det dags att hämta knattarna igen. Hoppas på fint väder i eftermiddag så vi kan hänga i lekparken efter dagis. :)

Mums?

Idag bjuder jag min familj på korv stroganoff och gröt till middag. Ignorerade riskastrullen på spisen liiiite för länge (till förmån för facebook). Äckligt? Inte då. Nytänkande.

Idag har jag en sjukling hemma...

... och en pigging på dagis. Wilma är krasslig och tittar på Bullerbyn i soffan medan Alva får röja runt med kompisarna på dagis. Om det inte vore för att jag är stressad över veckans inlämningsuppgift så skulle hon också fått vara hemma, men att plugga med båda barnen hemma... Nej det går inte.

Anyway, ikväll ska Daniel på en barnolycksfallskurs på Barnens Hus. Känns som en riktigt bra grej och det får bli mitt tips till er den här kyliga onsdagen. Om ni får möjlighet, gå en sån! För barnens skull. Man vet aldrig när det händer en olycka.

Och förresten, vill man förbereda sig ännu mer innan något händer så kan man köpa Röda Korsets bok "Första hjälpen Barn" hos tex Adlibris. Den finns här hemma i bokhyllan och innehåller handfasta råd om vad man ska göra vid olika olyckstillbud såsom fallolyckor, insektsbett, allergiska reaktioner, brännskador etc. Mycket mycket bra!

Någon som hakar på på söndag?

På söndag förmiddag tänkte jag (om jag får sällskap, jag gillar inte att gå i skogen själv) ge mig ut i svampskogen. Måste fylla på frysen. Och så är det så himla skönt att lufsa omkring och spana efter svamp.

Någon som vill följa med? Siktar på att ge mig ut vid halvtiotiden, så att jag är hemma till lunchen igen.

I mitt huvud just nu.

Ok nu kan jag inte hålla mig längre. Nu struntar jag i om det blir lite för många svordomar på för liten yta. Jag tycker det är förjävligt att så många röstat på Sverigedemokraterna. Både i riksdagsvalet och i kommunvalet här i Södertälje. Tillsammans med Nationaldemokraterna har SD ett stöd på 21 procent (!!!) i stadsdelen Bårstaberget. Helt jävla sjukt. Vad tänker folk med?!

Vi har många invandrare i Södertälje och integrationen har inte funkat ordentligt, men vad fan! Det finns andra sätt att lösa det än att släppa in rasister och gamla nazister i riksdagen och kommunfullmäktige! Sverigedemokraterna och Nationaldemokraterna förespråkar assimileringspolitik. Det innebär att invandrare ska tvingas anamma vår kultur, tvingas lära sig vårt språk och förbjudas bygga egna kyrkor. Passar inte det så ska de slängas ut. Vad är det här?? Tyskland på 30-talet??

Jag skäms över att bo här idag. Inte för att vi har integrationsproblem, utan för att vi har så många invånare med en förskräcklig människosyn. Invånare som inte ser någon annan lösning på integrationsproblemen än att stänga människor ute. Usch!

Myskväll

Nu ikväll leker pappan med en massa andra pappor (och ett par icke-pappor). Han har anordnat en Wii-kväll i vår samfällighetslokal, och jag gissar att de har det rätt bra därborta. :)

Jag och barnen har passat på att umgås med Anna, Ellen, Viktor, Cecilia, Isak och Nora. Väldigt trevligt! Så himla skönt att bara ses, laga mat, skvallra lite och låta barnen leka sig trötta. Det är så enkelt. Och så jättemysigt. Man borde göra sånt oftare.

Nu sover tjejerna i sina sängar och jag ska kika lite på en film innan jag somnar. God natt på er!

På Jet.

Det här måste vara världens träligaste utgift. Och bilen är så otacksam, han bara slurpar i sig det skitfort. ;) Skräp.

Skuttar in....

Hoppar bara in här för att säga HEJ. Att blogga när man är oinspirerad är omöjligt, så jag återkommer imorgon eller på söndag... eller när jag kommit på nåt att skriva om! :)

Men innan jag smiter igen så vill jag passa på att säga TACK till Malin och Fredrik för vinet! Och tack Malin och Andreas också! Bara så ni vet så är ni världens bästa grannar. Och vi är väldigt glada över att ha så fina vänner! En stor stor kram till er!

Hurra!

Doktorn har ringt och alla proverna såg heeelt normala ut! (Blodstatus, sänka, lever, TSH...) Så hon tyckte inte att jag skulle oroa mig alls för min lilla viktnedgång, som för övrigt har stannat av nu.

"Man kan lägga sig på en ny nivå ibland, det är inte ovanligt, i synnerhet inte efter en graviditet. Och nu vet vi att alla prover är bra, så nu kan du slappna av."

Så jag ska bara hålla lite koll och höra av mig om jag går ner mer eller börjar må dåligt. Så ja, det är väl bara att tacka och ta emot! 3-4 kilo bort helt utan ansträngning är heeeelt ok.

Läkarbesöket avklarat.

Kanske ska rapportera att jag varit hos doktorn nu på morgonen. Ni som undrar varför kan klicka här. Hon tror inte att det är ett cancermonster som äter upp mig och som får mig att bli tunnare (och rynkig?). Hon tror att det är stressrelaterat eller någon rubbning hos sköldkörteln. Så nu har jag fått lämna ett sånt där TSH-prov, så får vi se. Doktorn ringer på torsdag med domen.

Bilden som säger allt.

Mamman måste bita i det sura äpplet och inhandla en KRÄM. Min hy har klarat sig (eller har den det, det här kanske är resultatet?) utan minsta lilla kräm i 30 år. Men inte längre uppenbarligen.

Ni som har lite erfarenhet av sånt här, vilken fukt-/antirynkkräm ska man köpa?

Observera att jag egentligen inte har något emot rynkorna. Lite skrattrynkor är bara fint! Men de här har uppstått så hastigt och är så markanta att om det fortsätter åt samma håll finns det risk att det sabbar hela min modell-/idolkarriär. ;)

Nej men skämt åsido, min känsla av att jag är odödlig håller på att få sig en törn här. Ska man verkligen behöva räkna med rynkor och grå hårstrån (som jag för övrigt inte har några än, hurra jag är UNG!) när man är 30?

Lördagsutflykten i bilder!

I lördags var vi på familjeutflykt till Parken Zoo i Eskilstuna. Vi hann med både karuseller och djur och hade en väldigt väldigt bra dag! Parken Zoo är alldeles lagom stort för våra barn och (trots säsongsfinal med halva priset på entrén mm) så var det lite folk, ingen trängsel, inga köer och gott om plats för oss!

Alva premiäråker karusell. Och gillar det. Bigtime. :)

Pappa och Wilma åker radiobilar. Pappan i sällskapet verkar vara den som är mest förtjust. Biologiskt nedärvt intresse för bilar? Eller känner han att han har övertaget bland 7-åringarna kanske? ;)

Hela familjen på djungeltåget.

Wilma har fått syn på berg- och dalbanan....

... som nog måste vara den sötaste som finns! (Och den äldsta? Den är likadan nu som när jag var liten.....)

Apor och kängurur....

Spännande hängbroar och gos....

... och söta söta killingar att klappa!

Någon som vill haka på?

Nu blir det ytterligare ett gympainlägg här. Märkligt med tanke på vilken latmask det är som huserar i den här bloggen. ;)

Men till saken, jag måste börja röra på mig lite. Eller rättare sagt, jag VILL börja röra på mig lite. Har siktat in mig på Friskis eftersom jag gillar att träna i grupp till musik. Så nu undrar jag bara om det finns någon som vill göra mig sällskap? Det är ju lättare att ta sig dit om man kan peppa varann.

Sen har jag dessutom upptäckt att man har 25 % rabatt på träningskorten hos Friskis när man pluggar. Det tycker jag är RIKTIGT BRA. Annars brukar ju såna där studentrabatter vara lite sisådär.

Skulle precis skriva ett inlägg men....

.... eftersom min identiskt tänkande storasyster precis har skrivit om dagens Bamsegympa versus vårens Ministrålar med samma ord som jag tänkte göra, så är jag en latmask och länkar jag till henne istället. :)

Men kort; Bamsegympan var jättebra och det finns plats i gruppen om någon mer är intresserad!

Las Canarias?

Efter att ha pratat med Mia igår så är jag väldigt sugen på att åka bort en sväng med familjen i höst/vinter. Kanske Kanarieöarna? Där har vi aldrig varit...

Eller Thailand. Fast nä, jag hoppar nog den långa flygresan med mina vildingar. Och egentligen spelar inte resmålet så stor roll, bara det är varmt och finns en pool. Och god mat. Och lite vin. Och då borde väl Kanarieholmarna funka va? Eller?

Klar.

Nu är första skoluppgiften inskickad och jag har en sekund att pusta ut innan det är dags för nästa. Jag är en perfektionist när det gäller sånt här, vilket innebär att jag har väldigt svårt att släppa ifrån mig saker och säga "nu är jag klar, nu räcker det". Men nu är det gjort, uppgiften är postad.

Anyway, jag fick ett mail från en kurskompis nu på förmiddagen. En tvåbarnsmamma i Vara. Det kändes jätteroligt. Det hela blir mer verkligt med lite mänsklig kontakt. Förra gången jag pluggade så hängde jag ju på föreläsningar och seminarier, nu hänger jag hemma i mitt hus. Själv. Det känns lite underligt. Men samtidigt lugnt och skönt. Och vi har inga städkonflikter alls i familjen (läs: äktenskapet) just nu, eftersom jag går hemma och underhållsröjer. Det är väldigt väldigt bra faktiskt.

Nej nu är det lunchdags. Spagetti med pesto och parmesan står på menyn. Man får passa på medan allergikerna är på vift.

Ha en fin dag i solen!

Busan!

Det är svårt att fånga det på bild men Wilmas öga är mycket bättre nu. Inte helt bra än, men MYCKET bättre! Och busungen är som vanligt igen. Skönt! :)

Tisdagens insikt.

Idag har jag suttit och stört mig på att jag inte pluggar ordentligt förrän det börjar bli stressigt. Det retar mig att jag är likadan som jag alltid har varit. Att jag skjuter på saker (det tråkiga) in i det sista. Tills jag måste.

MEN. Insikten om att man aldrig förändras i grunden är ändå lite skön. Lite bekväm och lite trygg. Jag vet att hur mycket jag än försöker så kommer jag ändå vara den jag var från början. Lite modifierad såklart, men i grunden samma modell. Kommer alltid vara lite naiv. En idealist och moraltant. Jag kommer aldrig någonsin i hela livet att bli rasist. Jag kommer älska min familj tills jag dör och jag kommer alltid prata för mig själv när jag är ensam hemma. Aldrig inse att jag inte skulle spöa skiten ur de andra i Idol. Alltid tycka att jag är lite snyggare än alla andra. (Innerst inne liksom. Om jag bara skulle anstränga mig alltså. Typ borsta håret.)

Anyway, det jag skulle komma till: det är tryggt att veta hur man är. Hur man funkar. Och förhoppningsvis funkar jag likadant nu som jag gjorde när jag pluggade på högskolan förra gången, dvs kommer få ett infall av produktivitet dagen/dagarna före en tenta/inlämning. Om jag inte skulle få det.....? Hmmmmm... Tricky. :)

Maintenant.

Har jädrigt svårt att koncentrera mig. Lika bra att hämta barnen? Eller ska man se det som att de har det bättre på dagis idag, än att vara hemma med blödiga fåniga mamman som bara vill kramas?

"Maintenant" är franska för "nu". Utifall att det finns någon som inte läst franska här. Eller någon mer som hade mvg i franska men ändå bara minns några enstaka ord. (host host....)

Jobbigt.

Idag fick Wilma gå till dagis. Det tog emot i hjärtat. Som bara den. För ögat är lika svullet idag som igår, och även om det inte gör ont eller besvärar henne alls, så måste det ju vara jobbigt när folk (barnen, i detta fall) tittar och undrar. JAG tycker sånt är jättejobbigt. Wilma kanske inte alls tycker det, hon sa att hon ville gå till dagis idag. Men hon är ändå lite låg och nu tycker jag det känns hemskt att hon är där och inte hemma hos mig.

Anledningen till dagislämningen idag är att jag har en inlämningsuppgift som ska in på torsdag kväll, och jag har jättemycket kvar att skriva. Och även om Wilma är lugn och snäll, så är det jättesvårt att koncentrera sig när hon är hemma. Och Daniel har tusen möten på jobbet. Så jag fick bita i det sura äpplet och lämna min stackars flicka till dagis. Men det känns inte bra alls. :( Nej usch, nu måste jag försöka tänka på nåt annat. Annars kommer jag inte få nåt skrivet idag i alla fall...

Ringde dagis nyss för att kolla läget och de säger att hon äter frukost och inte verkar bry sig om ögat, så jag får väl försöka lyssna på det. Men det är svårt och jag är alldeles ledsen. Gaahh! Känsliga skräpmorsa! :(

Elaka elaka mygga!

Wilma fick ett myggbett under ögat sent igår kväll, och så här ser det ut nu. Jädra skitmygga, för att prata klarspråk. :(

Men men, det får bli en hemmadag för Wilma idag och så hoppas vi att svullnaden går ner snart. Hon har fått lite antihistamin, och det borde ju hjälpa...

Just nu.

Ute på kvällspromenad med barnen och apan.

Wilma på morgonkvisten:

"Mamma, kom och titta! Alva och jag har gjort en hivhög!"

Ehhh? Hivhög.........? Aha, en SKivhög! Phuu... ;)

By the way....

Någon av er som vet svaren på mina och Annas filosoferingar?

Schnygg va?

Igårkväll var jag på me&i-party hos Tanya (mamma till en av Wilmas dagiskompisar) och trots att me&i är kända för sina barnkläder så blev det faktiskt inga sådana igår. Jag tyckte att jag fyllt på barnens garderober så mycket den senaste tiden att jag gott kunde unna mig nåt till mig själv istället. Så den här blev det, en underbart snygg och skön cardigan i mörkgrått. Mycket nöjd!

Bilderna är lånade från meandi.se