Status på Pricken.

För att lugna de som träffat oss de senaste dagarna kan jag meddela att Alvas prickar allra troligast inte var vattkoppor. Efter ett omfattande googlande och iakttagande av prickarna i några dagar så tror jag inte längre på vattkoppor. Förutom två prickar på benen som satt kvar lite längre än de övriga så har prickarna kommit och gått lite hur som helst de senaste dagarna. Så verkar inte vattkoppor te sig. Och ingen av prickarna tycks ha kliat heller för hon har inte rivit på dem. Så nej, det här var nog något annat. Vet inte vad dock. Fläcktyfus?

Nåväl, nu återstår det att se om vattkopporna kommer flytta in hos oss senare den här veckan eller om vi slipper undan den här gången. På torsdag-fredag har det gått 14 dagar sen Alva utsattes för smitta på dagis.

?

Nej jag blir inte klok på det här. Prickarna som kom i förmiddags hittar jag inte längre. Men två av prickarna på benen är kvar, de som jag fotade i morse. Och den på nedersta bilden ser numera ut som den översta, dvs typ som en vattkoppa. Kan vattkoppor verkligen vara så här lindrigt?? Eller är det något heeeelt annat??

Det kluriga med ett allergibarn...

... är att det är svårt att veta om prickarna som kom för en dryg timme sen är allergiska utslag (och bör behandlas/bevakas) eller om det är vattkoppor. Men det visar sig väl. Går de bort inom någon timme kanske det är en reaktion mot nåt. Går de inte bort så kan vi nog räkna med ett par veckors vab nu. (Och OM det är vattkoppor så håller jag verkligen tummarna för att ni klarar er Mia! Det smittar ju tyvärr ett par dagar innan prickarna visar sig....)

Återkommer när vi blivit lite klokare.

Prickig korv.

Åkte till doktorn med två barn idag. Ville kolla upp Wilma eftersom hon haft typ 39 graders feber sen i fredags och eftersom Alvas ögon kladdar fortfarande (sen i torsdags). Åkte vägen förbi provtagningscentralen för att lämna blodprov med Alva, som allergidoktorn vill ha. Det gick rätt bra. Hon blev ledsen såklart, men Emla-plåstrena gjorde att hon var hyfsat medgörlig ändå.

Sen åkte vi till Telgeakuten och väl där hade Wilma ingen feber längre. Jätteskönt! Doktorn lyste i öron, ögon, näsa och hals och kunde konstatera att hon har/haft ett ordentligt förkylningsvirus och att det nog är på väg att försvinna. I samma linje så började Alvas ögon bli bättre nu under förmiddagen och doktorn tyckte att det räcker att vi fortsätter att tvätta med koksaltlösning, och jag är beredd att hålla med där och propsade därför inte på någon salva.

MEN under besöket på Telgeakuten (det började lite redan på provtagningscentralen) så förvandlades Alva till en prickig korv i ansiktet och på benen. Jag har ingen aning om varför. Ingen aning alls. Doktorn trodde på en allergireaktion och jag har därför gett henne hennes allergimediciner. Men hon hade bara ätit yoghurt och en banan innan vi åkte, så i så fall är det något nytt hon reagerar emot. Jippi..... :( Men om det är något nytt hon reagerar på så är det konstigt att reaktionen kommer såpass långt efteråt. Bananen och yoghurten åt hon vid 8.30 ungefär och reaktionen började vid 10. Underligt. Men men, prickarna på benen ser ut att börja blekna lite nu och vi får hålla henne under uppsikt under dagen så vi ser om det blir värre.

Hade en teori om att hon kanske är allergisk mot Emla-plåstren, men det verkar långsökt för hon är inte särskilt röd i armvecken utan mest i ansiktet och på benen. Så jag vet inte. Skumt är vad det är.

Jaha ja....

Två genomförkylda hängiga barn hemma och en pappa som har något event på jobbet idag och inte kommer hem förrän seeeeent. Mammans förutsättningar för inlämningsuppgift nr 4 är inte de bästa. Men katten landar alltid med tassarna ner. Eller?

Mer dagisbilder från förra veckans inskolning.

Klättermaja är i farten igen....

Hmmm, vad ska hon hitta på nu...?

Köra bil kanske?

Näääää! Åka rutschkana såklart! :)

Alvas dagisstart!

På väg till dagis i måndags morse. Premiär!

Första dagen spenderades inne för att skruttan skulle få bekanta sig med avdelningen.

Efter lunch var det dags för vila. Både pappan (hihi...) och Alva somnade. Och madrassen var tydligen skön för Alva sov längst av alla barnen och Daniel fick väcka henne när de skulle gå hem. Sömntuta!

Morgon dag 2. En förväntansfull och sprallig Alvis klättrar upp i vagnen hemma i hallen.

Ute på gården var det full produktion av geggamoja.

Finns det något att klättra på så klättrar man. Såklart. :)

På gården träffas de stora och små barnen, och syskonen hittade varann...

Och när Alva inte kunde cykla själv....

.... fick hon såklart åka med storasyster!

Idag är det dag 3 och Daniel är på plats med lillan, som de andra dagarna. Inskolningen här går till så att en förälder är med i tre dagar, hela dagarna. Sen från fjärde dagen är det tänkt att barnet ska vara på dagis själv, dock med lite kortare dagar i början såklart.

Så idag är sista dagen som Daniel är med, imorgon ska hon (ja om det går alltså) klara sig själv. Men det kommer gå bra. Jag var med och kikade lite en stund i morse, och lilla fröken verkar klara sig galant utan oss. Vi hängde med de andra föräldrarna i ett annat rum medan barnen bekantade sig med varann och fröknarna, och Alva verkar stortrivas. :) Sen har hon så himla gulliga fröknar också, så jag oroar mig inte en sekund för hur det här kommer gå. Vi är bortskämda här, vårt dagis är ett underbart ställe.

Lillan på dagis.

Nu har äventyret börjat. Vilda lilltrollet är på dagis med pappa. :)

Stackars lilltroll.

Imorgon bitti måste jag ringa Telgeakuten. Något är inte som det ska med Alva. De senaste nätterna har hon vaknat nästan varje timme och gråtit hysteriskt. Efter en stund somnar hon om, snyftandes. Och på dagarna sover hon i timmar, vilket kanske inte är så konstigt eftersom hon sover dåligt på nätterna men hon vaknar och är helt otröstlig. Så brukar inte vår tjej vara. Hon brukar sova hela nätterna och hon brukar definitivt inte vakna och vara ledsen.

Vis av erfarenhet från Wilma tänker jag "aha öroninflammation" men samtidigt är jag inte helt säker på att det inte har med halsen att göra - hon hostar slem och ventolinen verkar hjälpa lite. Men sådär hysteriskt ledsen kan man väl inte bli av lite slem i halsen?

Tilläggas bör kanske att hon har en liten blåsa på läppen också, men det är ju samma sak där, SÅ ledsen kan man väl inte bli av det?

Oavsett vad känns det jättejobbigt för hon är så himla ledsen hela tiden. Och då menar jag inte jobbigt för att vi får lyssna på gråten, utan för att det skär så i mitt hjärta att se henne så olycklig. :(

Alva, älskade busunge!

Den här lilla damen är mer vild än tam just nu. Jag minns inte riktigt hur Wilma var i den här åldern, det har ju alltid varit fart i henne också, men Alva... hon är VILD.

Hon ställer sig upp i sin matstol minst 10 gånger per måltid, kastar mat, slänger iväg sina bestick gång på gång, klättrar upp på bordet, ramlar ner.... klättrar upp igen, klättrar på stolar, klättrar i soffan, klättrar i lekparken, skriker, slåss, drar i Wilmas hår, drar i mitt hår.... Alltid med ett leende och alltid med ögonen fulla av bus.

Det var säkert såhär med Wilma också, men.... jisses! Alva lyssnar inte alls på oss. När tar det slut? När blir hon en sån där lugn och tyst liten tjej, som hon var när hon föddes? Imorgon kanske? På fredag? ;)

Fast det blir nog bra. Att umgås med lite dagiskompisar kommer nog få pli på henne. Man kan ju inte gärna slänga gafflar i huvudet på kompisarna, om man vill att de ska leka med en. Så vi får väl se. Om ungefär en månad är det dags för busungen att inta Ängen. Det är stort det. Väldigt stort! :)

Informationsmöte på Ängen

Ikväll har vi varit på informationsmöte på Ängen, avdelningen på dagis där Alva ska börja i augusti. Personalen presenterade sig, berättade om inskolningen och vi fick träffa de andra föräldrarna. Och vi är så nöjda! Fröknarna är toppen och de andra mammorna och papporna verkar jättetrevliga!

Dessutom var de flesta ansiktena redan bekanta. Pershagen är ju liksom inte så stort och flera av familjerna bor här i närheten. :) Så förutom att det känns vääääldigt konstigt att våran lilla plutt ska börja på dagis, så är jag helt lugn och trygg inför dagisstarten i augusti. :)

Nationaldagen.

Vi har inte viftat med några flaggor idag. Vi har istället firat dagen med att uträtta ärenden på Ikea (det måste ju nästan räknas som firande?) och Hornbach (not so schwenskt) med lillan, medan Wilma har varit hos min mamma. Så nu har vi bla en kökslucka som ska fästas på diskmaskinen och en ny blandare till nya diskbänken. På tisdag kommer förresten nya diskmaskinen! :)

Hela den här helgen varit väldigt bra. Fredagen spenderades hemma, med tacos och vin. Och senare lite kubb med grannarna. Väldigt trevligt! Jag är så glad för våra grannar. Allihop. (Eller ja, alla utom den som anmälde vår altan kanske...) De är så himla trevliga och jag hoppas att vi ses mycket ute i sommar - det förgyller verkligen kvällen när man får dricka vin i lekparken. ;)

Och för att fortsätta på den trevliga linjen så var vi hos Cecilia och Toni igår kväll. God mat (som alltid när Cecilia lagar) och världens bästa sällskap. Vi pratade bla om midsommar. Planen är att vi ska upp till Cecilias stuga i Hälsingland, sova trångt, bada i en iskall älv, gå på torrdass och umgås med myror. Vad gör man inte för en "riktig" midsommar med knätofsar och blomsterkransar i håret! Nej jag skojar bara, jag är inte så skeptisk som jag låter - det kommer bli jättetrevligt!

Nu sover barnen här bredvid mig i sängen, så fridfullt och lugnt. Alva kräktes dock för en stund sen och om vi har otur är det någon magsjuka. Hon har varit grinig i ett par dagar så omöjligt är det inte tyvärr. :( Men vi får se, vi håller alla våra tummar för att så inte är fallet!

Nej nu ska jag sova så jag är pigg imorgon. Såhär avslutar jag för övrigt många blogginlägg, med en förklaring till varför jag slutar skriva. Det är nästintill en tvångstanke, jag vet aldrig hur jag ska avsluta annars. :)

Vi hörs nog imorgon!

Gaddar.

Alva har fått en till tand! Uppe. Nu har hon två nere och en uppe. Bra, då kan hon bitas ordentligt. ;)

Efterlysning!

Jag är på jakt efter en dyna till Alvas Tripptrappstol. Vi övar på att ha henne sitta utan bygel, eftersom hon sitter mycket lugnare då, men det är lite halt att sitta på stolen utan dyna.

Vi har en dyna, men den blir ju smutsig så snabbt så jag skulle behöva en till att byta med. Någon som har en att sälja till mig? Har spanat på tradera men utbudet där är otroligt tunt just nu.

Lillan börjar bli stor.

Idag kom det formella beskedet från kommunen om att Alva har fått en plats på dagis till hösten. Vi har vetat om det ett tag, men nu har vi fått det på papper också. :)

Det blir Bränningestrands förskola (samma som Wilma går på), på avdelningen Ängen. En grupp med enbart 09-or. Hittills (det tillkommer säkert fler barn innan terminen börjar) så är det 10 barn och 3 fröknar på avdelningen. Känns jättebra!

För Wilmas del blir det att flytta upp ett snäpp, till storbarnsavdelningen Skogsdungen. Det är med skräckblandad förtjusning från Wilmas sida, det ska bli roligt att bli "stooooor tjej" men samtidigt lite ledsamt och läskigt att lämna hennes favvofröken Sussie. Men det blir nog bra, hon får ju med sig kompisen Klara och kusin Ellen till Skogsdungen bla. :)

Pappas flicka.

I tisdags var Daniel och Alva hos dr Poppi igen, för att få lite provsvar och göra pricktest. Och resultatet av besöket är att Alva inte tycks vara allergisk mot fisk, som vi var rädda för. Att hon reagerade på laxen häromveckan berodde troligtvis på citronpepparn eller nåt annat.

Däremot visade pricktestet och blodproverna en allergi mot vete och ägg (vilket vi ju visste sen tidigare), och även mot hasselnöt, mandel och jordnöt. Med andra ord, hennes allergi är i det närmaste identisk med Daniels. Mjöl, ägg och nötter. Det enda som tycks skilja än så länge är att Alva är allergisk mot jordnötter också, det är inte Daniel.

Forskningen säger att "man ärver benägenheten att bli allergisk från sina föräldrar, men inte själva allergierna. Vad man blir allergisk mot är slumpmässigt."..... Hmmm varken dr Poppi eller vi tror på det där just nu.

Mera allergi....

Igår åt vi lax, potatis och gräddfilssås till middag. Även lillan. Hon tyckte det var JÄTTEgott och mumsade glatt i sig två portioner. Men vad händer, jo hon får en massa röda utslag kring munnen och på händerna. :( Bara att ringa dr Poppi och boka in nya prover. För det var absolut inget ägg, vete eller råg i firren.....

Som tur var blev det bara utslag den här gången, ingen svullnad och ingen andningspåverkan. Och reaktionen gick tillbaka snabbt när hon fick medicin. Men ändå, kan det inte räcka med allergier nu - måste vi verkligen addera fisk till listan...? :(

Doktorns utlåtande.

Idag har jag varit med Alva hos doktorn och efter att han lyssnat på hennes lungor, kollat och känt lite här och var, så konstaterade han att det rosslade lite när hon andades men att det såg bra ut i öron, hals osv. Vi fick även åka en tripp till sjukhusets provtagningscentral för att kolla sänkan (eftersom proven var slut på vårdcentralen) och den var helt normal.

Så doktorn tror att det är en olycklig kombination av magsjuka och förkylning som gjort henne så utslagen den här veckan. Det kommer troligtvis ebba ut av sig självt och ingen medicinering utöver lite hostmedicin behövs. Vi var oroliga för lunginflammation, eftersom hon andats lite häftigt och har varit så hostig, men eftersom sänkan var helt normal så uteslöt doktorn det. Skönt! :)

Torsdag morgon.

Idag vaknade Alva kl 06 med 38.9 graders feber. Det verkar inte alls ge med sig det här och idag är det fjärde dagen som hon har relativt hög feber kombinerat med en elak hosta och kräkningar då och då. Så idag får vi ringa farbror doktorn. :(

38.7

Alva har varit krasslig ett par dagar nu. Magsjuka + förkylning + feber. Inte roligt alls. Idag är dock magen mycket bättre men förkylningen och febern verkar inte vilja ge med sig. Termometern säger 38.7 idag. Mer ipren till lilltrollet alltså. Hoppas att hon mår bättre snart. Tycker så synd om henne där hon ligger som en liten trasa och bara vill sova. :(