En kort rapport.

Vi har inte fått några vattkoppor här. Än. Däremot har vi fått hem den härliga vinterkräksjukan. Uuunderbart. Och väntat. Det kryllar av magbaciller på dagis nu. Dessutom fyller Henrik fyller år idag och skulle ha födelsedagsfika nu ikväll. Och vaaad gör familjen Bergman-Bill när det är kalas...?? Precis, vi är SJUKA. Men men, vi kunde varit födda i Sudan eller haft termiter i väggarna - det finns de som har det värre.

Dessutom har jag läst hos Mia att det går löss på dagis igen, så det är kanske ingen större förlust att sprallisarna är hemma just nu....

Prickig korv.

Åkte till doktorn med två barn idag. Ville kolla upp Wilma eftersom hon haft typ 39 graders feber sen i fredags och eftersom Alvas ögon kladdar fortfarande (sen i torsdags). Åkte vägen förbi provtagningscentralen för att lämna blodprov med Alva, som allergidoktorn vill ha. Det gick rätt bra. Hon blev ledsen såklart, men Emla-plåstrena gjorde att hon var hyfsat medgörlig ändå.

Sen åkte vi till Telgeakuten och väl där hade Wilma ingen feber längre. Jätteskönt! Doktorn lyste i öron, ögon, näsa och hals och kunde konstatera att hon har/haft ett ordentligt förkylningsvirus och att det nog är på väg att försvinna. I samma linje så började Alvas ögon bli bättre nu under förmiddagen och doktorn tyckte att det räcker att vi fortsätter att tvätta med koksaltlösning, och jag är beredd att hålla med där och propsade därför inte på någon salva.

MEN under besöket på Telgeakuten (det började lite redan på provtagningscentralen) så förvandlades Alva till en prickig korv i ansiktet och på benen. Jag har ingen aning om varför. Ingen aning alls. Doktorn trodde på en allergireaktion och jag har därför gett henne hennes allergimediciner. Men hon hade bara ätit yoghurt och en banan innan vi åkte, så i så fall är det något nytt hon reagerar emot. Jippi..... :( Men om det är något nytt hon reagerar på så är det konstigt att reaktionen kommer såpass långt efteråt. Bananen och yoghurten åt hon vid 8.30 ungefär och reaktionen började vid 10. Underligt. Men men, prickarna på benen ser ut att börja blekna lite nu och vi får hålla henne under uppsikt under dagen så vi ser om det blir värre.

Hade en teori om att hon kanske är allergisk mot Emla-plåstren, men det verkar långsökt för hon är inte särskilt röd i armvecken utan mest i ansiktet och på benen. Så jag vet inte. Skumt är vad det är.

Jaha ja....

Två genomförkylda hängiga barn hemma och en pappa som har något event på jobbet idag och inte kommer hem förrän seeeeent. Mammans förutsättningar för inlämningsuppgift nr 4 är inte de bästa. Men katten landar alltid med tassarna ner. Eller?

Idag har jag en sjukling hemma...

... och en pigging på dagis. Wilma är krasslig och tittar på Bullerbyn i soffan medan Alva får röja runt med kompisarna på dagis. Om det inte vore för att jag är stressad över veckans inlämningsuppgift så skulle hon också fått vara hemma, men att plugga med båda barnen hemma... Nej det går inte.

Anyway, ikväll ska Daniel på en barnolycksfallskurs på Barnens Hus. Känns som en riktigt bra grej och det får bli mitt tips till er den här kyliga onsdagen. Om ni får möjlighet, gå en sån! För barnens skull. Man vet aldrig när det händer en olycka.

Och förresten, vill man förbereda sig ännu mer innan något händer så kan man köpa Röda Korsets bok "Första hjälpen Barn" hos tex Adlibris. Den finns här hemma i bokhyllan och innehåller handfasta råd om vad man ska göra vid olika olyckstillbud såsom fallolyckor, insektsbett, allergiska reaktioner, brännskador etc. Mycket mycket bra!

Läkarbesöket avklarat.

Kanske ska rapportera att jag varit hos doktorn nu på morgonen. Ni som undrar varför kan klicka här. Hon tror inte att det är ett cancermonster som äter upp mig och som får mig att bli tunnare (och rynkig?). Hon tror att det är stressrelaterat eller någon rubbning hos sköldkörteln. Så nu har jag fått lämna ett sånt där TSH-prov, så får vi se. Doktorn ringer på torsdag med domen.

Lite skrajsen.

Innan jag glömmer det för att jag börjar svamla om mig själv: Wilmas knä är bra nu. Örat likaså. Troligtvis var örat dundersvullet pga ett insektsbett och knät pga olyckan på studsmattan. Vi vet inte riktigt. Men det spelar ju egentligen ingen roll, det är ju bra nu. :)

Annat är det med mig. Jag krymper. Bokstavligt talat. Har utan någon som helst förändring av kost eller motion tappat drygt 4 kg på några månader. Det är inte så bra. Jag brukar alltid väga lika mycket och jag brukar få kämpa med nutrilett när jag vill gå ner ett par kg. Så någonting är fel. Och jag som är fullständigt livrädd för cancer tycker att det här är läskigt.

Så nu har jag bokat en tid hos doktorn. 14 september fick jag tid, så jag får vänta några veckor. Men jag får väl göra det bästa av situationen och njuta av att kläderna sitter schysst och att jag inte känner mig som en elefant just nu.

Nej skämt åsido, jag försöker tänka positivt och efter att ha googlat lite på sköldkörtelhormonrubbningar nu ikväll känns jag mig ändå ganska lugn. Alla symtomen på hypertyreos stämmer in på mig och med tanke på att min mormor har struma så kanske jag helt enkelt har fått samma sak. Det tycks ju vara ärftligt. Så jag försöker tänka så. Att jag kanske inte har cancer och kommer dö innan barnen blir stora. Att det kanske bara är struma. Hoppas hoppas.... För säkerhets skull, håll gärna alla era tummar.

Stackars lilltroll.

Imorgon bitti måste jag ringa Telgeakuten. Något är inte som det ska med Alva. De senaste nätterna har hon vaknat nästan varje timme och gråtit hysteriskt. Efter en stund somnar hon om, snyftandes. Och på dagarna sover hon i timmar, vilket kanske inte är så konstigt eftersom hon sover dåligt på nätterna men hon vaknar och är helt otröstlig. Så brukar inte vår tjej vara. Hon brukar sova hela nätterna och hon brukar definitivt inte vakna och vara ledsen.

Vis av erfarenhet från Wilma tänker jag "aha öroninflammation" men samtidigt är jag inte helt säker på att det inte har med halsen att göra - hon hostar slem och ventolinen verkar hjälpa lite. Men sådär hysteriskt ledsen kan man väl inte bli av lite slem i halsen?

Tilläggas bör kanske att hon har en liten blåsa på läppen också, men det är ju samma sak där, SÅ ledsen kan man väl inte bli av det?

Oavsett vad känns det jättejobbigt för hon är så himla ledsen hela tiden. Och då menar jag inte jobbigt för att vi får lyssna på gråten, utan för att det skär så i mitt hjärta att se henne så olycklig. :(

Nationaldagen.

Vi har inte viftat med några flaggor idag. Vi har istället firat dagen med att uträtta ärenden på Ikea (det måste ju nästan räknas som firande?) och Hornbach (not so schwenskt) med lillan, medan Wilma har varit hos min mamma. Så nu har vi bla en kökslucka som ska fästas på diskmaskinen och en ny blandare till nya diskbänken. På tisdag kommer förresten nya diskmaskinen! :)

Hela den här helgen varit väldigt bra. Fredagen spenderades hemma, med tacos och vin. Och senare lite kubb med grannarna. Väldigt trevligt! Jag är så glad för våra grannar. Allihop. (Eller ja, alla utom den som anmälde vår altan kanske...) De är så himla trevliga och jag hoppas att vi ses mycket ute i sommar - det förgyller verkligen kvällen när man får dricka vin i lekparken. ;)

Och för att fortsätta på den trevliga linjen så var vi hos Cecilia och Toni igår kväll. God mat (som alltid när Cecilia lagar) och världens bästa sällskap. Vi pratade bla om midsommar. Planen är att vi ska upp till Cecilias stuga i Hälsingland, sova trångt, bada i en iskall älv, gå på torrdass och umgås med myror. Vad gör man inte för en "riktig" midsommar med knätofsar och blomsterkransar i håret! Nej jag skojar bara, jag är inte så skeptisk som jag låter - det kommer bli jättetrevligt!

Nu sover barnen här bredvid mig i sängen, så fridfullt och lugnt. Alva kräktes dock för en stund sen och om vi har otur är det någon magsjuka. Hon har varit grinig i ett par dagar så omöjligt är det inte tyvärr. :( Men vi får se, vi håller alla våra tummar för att så inte är fallet!

Nej nu ska jag sova så jag är pigg imorgon. Såhär avslutar jag för övrigt många blogginlägg, med en förklaring till varför jag slutar skriva. Det är nästintill en tvångstanke, jag vet aldrig hur jag ska avsluta annars. :)

Vi hörs nog imorgon!

Ännu mera hemma.

Vaknade med huvudvärk, ringde och sjukskrev mig och har sedan ägnat dagen åt att reka köksluckor, diskbänkar och diskmaskiner. Hemifrån med datorn alltså, jag springer inte runt på stan när jag är hemma sjuk, om någon trodde det. :)

Vår diskmaskin har pajat och en 10 år gammal diskmaskin som börjat läcka vatten.... nja inte så mycket att renovera kanske. (trots att Byggare Bob gärna vill det) Det blir nu en diskmaskin från ikea som kan integreras bakom en kökslucka, så att man slipper se åbäket. Och då ska den såklart få den nya luckan, som vi ska byta alla gamla luckorna mot. Snygga vita "Lidingö" (för er som liksom jag kan ikea-katalogen utantill...) istället för våra tråkiga släta.

Och samtidigt som vi gör det här så ska vi passa på att byta vår knasiga diskbänk också, mot en med lite mer kant så att man slipper få så gaaaaalet mycket vatten på golvet. Vi vill inte lägga in nya golvet i köket förrän det är gjort. Och när vi byter diskbänken ska vi byta kranen på en gång... Med andra ord, ett mindre skönhetslyft är på g för det Bergmanska köket.

Hur vi hanterar det här? Ja Daniel grämer sig för kostnaden och jag LER åt att det kommer bli så fint här med de nya grejerna. Precis som vanligt hos oss med andra ord. Man skulle aldrig kunna gissa att det är jag som är ekonomen i familjen, jag döljer det väääl. ;)

Fredag.

Efter en fullständig mardrömsdag igår med jordens migränanfall och sängläge HELA dagen så mår jag idag bra! Och det fina i kråksången är att kontrasten mot igår gör att jag inte ens tycker det känns jobbigt att hela köket är fullt av disk och diskmaskinen är trasig (!!!). Allt känns liksom helt ok när huvudet inte känns som att det ska sprängas och magen som att den ska vändas ut och in. :)

Nu ska jag packa inför Källbyresan i eftermiddag. Det är dags för min födelsedagstripp till Göteborg nämligen, så i eftermiddag åker vi till Källby med barnen och imorgon bitti åker jag och Daniel vidare. En tur på stan (om jag får bestämma, och det får jag ju), middag, Mia Skäringer och en hotellnatt står på schemat. Hoppas att det här sommarvädret håller i sig också, så att vi kan sippa lite vin på någon uteservering imorgon, det vore väldigt fint!

Ha en trevlig helg allihop! Vi hörs på söndag eller måndag!

Stackars mig.

Jag mår kasst. Hoppas på att må bra när jag vaknar imorgon men gissar att det blir en sjukdag istället för en jobbdag imorgon.

Doktorns utlåtande.

Idag har jag varit med Alva hos doktorn och efter att han lyssnat på hennes lungor, kollat och känt lite här och var, så konstaterade han att det rosslade lite när hon andades men att det såg bra ut i öron, hals osv. Vi fick även åka en tripp till sjukhusets provtagningscentral för att kolla sänkan (eftersom proven var slut på vårdcentralen) och den var helt normal.

Så doktorn tror att det är en olycklig kombination av magsjuka och förkylning som gjort henne så utslagen den här veckan. Det kommer troligtvis ebba ut av sig självt och ingen medicinering utöver lite hostmedicin behövs. Vi var oroliga för lunginflammation, eftersom hon andats lite häftigt och har varit så hostig, men eftersom sänkan var helt normal så uteslöt doktorn det. Skönt! :)

Torsdag morgon.

Idag vaknade Alva kl 06 med 38.9 graders feber. Det verkar inte alls ge med sig det här och idag är det fjärde dagen som hon har relativt hög feber kombinerat med en elak hosta och kräkningar då och då. Så idag får vi ringa farbror doktorn. :(

38.7

Alva har varit krasslig ett par dagar nu. Magsjuka + förkylning + feber. Inte roligt alls. Idag är dock magen mycket bättre men förkylningen och febern verkar inte vilja ge med sig. Termometern säger 38.7 idag. Mer ipren till lilltrollet alltså. Hoppas att hon mår bättre snart. Tycker så synd om henne där hon ligger som en liten trasa och bara vill sova. :(

Inspector Anna + morgondagens planer.

Min syster Anna, aka familjens förskolelärare, kom förbi efter jobbet och inspekterade Wilmas prickar. Hon tror inte att det är vattkoppor eller svinkoppor. Skönt. Så nu är jag lugnare. Är det någon som har koll på det där med prickar så är det Anna, som både har egna barn och massssssor av barn på jobbet. Och hon har nog alldeles rätt, för nu ikväll har Wilmas prickar börjat försvinna och hon har inte fått någon ny. :)

Så om inget annat händer så blir det en dagisdag för stortjejen imorgon. Vilket jag är väldigt glad för, för imorgon ska jag och Alva åka till LF och träffa min chef Ulrika. Ska inviga henne i mina framtidsplaner. Lite pirrigt faktiskt, men jag är rätt säker på att hon kommer tycka att det här blir bra.

Efter mötet med Ulrika ska vi äta lunch med mina fina arbetskamrater, inkl Lena som är mammaledig med söta Harry. Väldigt trevligt! Och gott! Är det något jag saknar förutom arbetskamraterna så är det maten på LF. Den är väldigt god. Betydligt godare än omelett och nutrilettdrycker, som det brukar serveras i lunchrestaurangen här hemma. ;)

Nu ska jag sätta mig och skriva ner lite inför mötet med Ulrika imorgon. Kram och sov gott!

Prickar.

I lördags kväll fick Wilma 2-3 utslag på sin vänstra kind. Rodnade prickar som såg ut lite som små finnar. Sen igår morse hade hon fått 3 nya likadana prickar på sin högra kind. De på vänstra kinden har bleknat lite men samtliga prickar är kvar och de är lite vitgula i mitten, såsom vattkoppor brukar vara.

Idag har hon fått en till prick på högra kinden och en under hakan. Hon har dock inga andra prickar på kroppen utan det är bara i ansiktet. Och hon är pigg och frisk för övrigt. Hon hade feber i torsdags, men det är ju flera dagar sen...

Så vad kan det vara? Vattkoppor? Svinkoppor? Annat? De är inte såriga som jag förstått att svinkoppor brukar bli, och de verkar inte klia alls. Och om det vore vattkoppor, borde det inte ha börjat på kroppen då? Och vattkoppor brukar väl ha ett hyfsat snabbt förlopp, om det vore det så borde vi väl vara säkra vid det här laget? Det har ju ändå gått 1,5 dygn sen första pricken.

Med vår vanliga tur så är väl det här vattkoppor och vi blir isolerade ett tag igen, bara för att jag ska till jobbet imorgon, Fia fyller år på torsdag och familjen Bergman kommer hit i helgen. Men OM det är vattkoppor, då måste vi väl snart se det tydligare??

Två små sjuklingar och en glad mamma.

Idag har båda barnen feber, så idag får Wilma vara hemma från dagis. Lite trist tycker hon eftersom vi inte kan åka och leka med någon, ingen vill ju bli smittad av förkylning och feber. Men hon sköter sig bra ändå. Tittar på Alfons Åberg. Alva har mindre feber idag men är snuvig och rosslig, så en hemmadag passar bra för henne också.

Jag själv har precis druckit lite kaffe och så har jag gjort något väldigt trevligt. Jag har provat min brudklänning. Pratade nämligen bröllop med Karin och så kom jag på att jag kanske skulle prova min brudklänning för att se om jag kommer i den fortfarande, två barn senare. Och det var en BRA idé för nu blev jag på gott humör. Klänningen sitter som en smäck. Med andra ord, jag är inte större nu än jag var när vi gifte oss. Finfint för självkänslan. Inte för att vikten spelar så stor roll egentligen, men ni förstår vad jag menar; det är lite skönt att man inte lagt på sig en massa när man fått barn. Status quo är bra. Sen är jag ingen Twiggy, och lär aldrig bli det heller, men som sagt; status quo... Tipptopp. :)

Nu ska vi äta lite frukostlunch. Puss och kram!

Lilltrollet har feber.

38.5 grader. Vilket innebär att vi har en extra lugn kväll här hemma. Just nu tittar vi på Bullerbyn i soffan. Om en stund blir det bad för Wilma, nattningar och House för mamman.

Förresten så har Alva börjat gå mer och mer senaste dagarna. Och det här är inte meningen som skryt utan som ett kom-ihåg för mig själv. Nu väljer hon att gå framför att krypa, om hon inte är jättetrött, och hon kan hitta balansen igen när hon svajar till lite. :) Det känns dock lite ovant att se henne komma gåendes, hon ser så STOR ut. Och jag får lite ångest över att allt går så fort....

Update

Bustrollet har inte kräkts något mer sen igår i bilen, och hon är pigg, glad och leker som vanligt. Så om vi har tur var det bara något annat, eller någon jättelindrig variant av vinterkräksjukan. Vi får väl se om vi andra klarar oss. Det lär ju visa sig snart... Håll tummarna!

Världens kortaste fjällresa...

Eller man kan nog inte kalla det för fjällresa ens, även om alla vinterattiraljerna var med. Vi hann nämligen bara till Enköping i förmiddags innan Wilma sa "jag har ont i magen" och kräktes ner hela sig själv. Så det var bara att bita i det sura äpplet och vända om. Vi kan ju inte åka till Sälen och ev smitta ner farmor, farfar, Linda och Anton med vad som troligast är rond nr 2 av vinterkräksjukan.

Så ja, nu är vi hemma igen med all packning. Får försöka se det positiva med det, vi får en helg hemma i lugn och ro. Inte riktigt det vi tänkt oss, men vad gör man...? Vi får åka skidor med Nintendo Wii istället. Positivt tänkande, positivt tänkande....