Idag har jag en sjukling hemma...

... och en pigging på dagis. Wilma är krasslig och tittar på Bullerbyn i soffan medan Alva får röja runt med kompisarna på dagis. Om det inte vore för att jag är stressad över veckans inlämningsuppgift så skulle hon också fått vara hemma, men att plugga med båda barnen hemma... Nej det går inte.

Anyway, ikväll ska Daniel på en barnolycksfallskurs på Barnens Hus. Känns som en riktigt bra grej och det får bli mitt tips till er den här kyliga onsdagen. Om ni får möjlighet, gå en sån! För barnens skull. Man vet aldrig när det händer en olycka.

Och förresten, vill man förbereda sig ännu mer innan något händer så kan man köpa Röda Korsets bok "Första hjälpen Barn" hos tex Adlibris. Den finns här hemma i bokhyllan och innehåller handfasta råd om vad man ska göra vid olika olyckstillbud såsom fallolyckor, insektsbett, allergiska reaktioner, brännskador etc. Mycket mycket bra!

Lite skrajsen.

Innan jag glömmer det för att jag börjar svamla om mig själv: Wilmas knä är bra nu. Örat likaså. Troligtvis var örat dundersvullet pga ett insektsbett och knät pga olyckan på studsmattan. Vi vet inte riktigt. Men det spelar ju egentligen ingen roll, det är ju bra nu. :)

Annat är det med mig. Jag krymper. Bokstavligt talat. Har utan någon som helst förändring av kost eller motion tappat drygt 4 kg på några månader. Det är inte så bra. Jag brukar alltid väga lika mycket och jag brukar få kämpa med nutrilett när jag vill gå ner ett par kg. Så någonting är fel. Och jag som är fullständigt livrädd för cancer tycker att det här är läskigt.

Så nu har jag bokat en tid hos doktorn. 14 september fick jag tid, så jag får vänta några veckor. Men jag får väl göra det bästa av situationen och njuta av att kläderna sitter schysst och att jag inte känner mig som en elefant just nu.

Nej skämt åsido, jag försöker tänka positivt och efter att ha googlat lite på sköldkörtelhormonrubbningar nu ikväll känns jag mig ändå ganska lugn. Alla symtomen på hypertyreos stämmer in på mig och med tanke på att min mormor har struma så kanske jag helt enkelt har fått samma sak. Det tycks ju vara ärftligt. Så jag försöker tänka så. Att jag kanske inte har cancer och kommer dö innan barnen blir stora. Att det kanske bara är struma. Hoppas hoppas.... För säkerhets skull, håll gärna alla era tummar.

Äntligen....

.... är de på väg hem och mammans hjärta värker av längtan.

Inte hemma än.

Wilma och Daniel har fortfarande inte kommit hem. Det senaste jag hörde (Daniels mobil har dåligt batteri så jag vill inte ringa i onödan) var att de blev bollade fram och tillbaka mellan akuten och närakuten på Astrid Lindgren. Det var för 1,5 timme sen. Förhoppningsvis har de fått komma in till en läkare nu och förhoppningsvis är de snart/redan på väg hem.

Update x 2.

1. Teutonian är såld. Vi fick det vi ville ha och det gravida paret som köpte den verkade jättenöjda. Tippelitopp. :)

2. Läkaren på Huddinge kan inte se någon spricka eller fraktur på Wilmas röntgenbilder. :) Däremot syns en vätskeansamling/blodansamling i knät så han vill att en doktor på Astrid Lindgrens barnsjukhus ska få titta på det. Så dit är Daniel och Wilma på väg nu. Hoppas att det går fort där så trollet får komma hem till sin säng.

På akuten....

... trodde de på ett insektsbett eller nåt liknande på örat, och att hon fått en allergisk reaktion av det. Så de har gett henne allergimedicin (betapred). Och ett bett idag skulle ju kunna förklara varför hennes blinda föräldrar inte uppmärksammat det otroligt svullna örat tidigare.

Knät är dock doktorn mer fundersam över och de ska därför röntga knät och höften nu, för att kolla att det inte uppstått någon spricka eller så när hon ramlade på studsmattan igår. Återkommer...

Stackars Wilma!

Daniel och Wilma är på väg till akuten på Huddinge. Wilma klagade nämligen över ont i knät och örat när vi kom hem idag och efter en snabb titt kunde vi konstatera att hennes högra öra är rött och utstående (alltså så pass mycket att vi funderar över om någon sena bakom örat gått av), och att vänstra knät är ordentligt svullet. Troligtvis uppstod det här vid en olycka på dagis igår, Wilma pratade igår eftermiddag om att hon "gjorde sig illa på studsmattan". Det märktes dock inget igår direkt, eller hennes kassa föräldrar märkte i alla fall inget... Usch, hoppas att det inte är någon fara. :(