En hysterisk fyraåring och hennes fundersamma föräldrar

Nu är det dags att ventilera det här på bloggen och höra vad ni tror. Wilma gormar, skriker, gråter och slåss om vart annat i typ en timme VARJE morgon före dagis. Från det att hon slår upp ögonen tills det att vi är iväg (eller ibland ända tills vi kommer fram) till dagis.

Hon kallar mig och Alva för "dumma mamma!" och "dumma Alva!", skriker och gråter för minsta lilla motgång (som tex att jag råkar ta på Alva skorna först eller att hennes tröja trilskas lite när den ska på) och det är fullständigt omöjligt att få henne på bra humör. Det här har hållit på i ett par månader nu, i våras var det inte alls på samma sätt. Visst kunde hon vara sur på morgonen då också ibland, men inte som nu.

Någon som känner igen det här? Jag vet inte vad vi göra riktigt. :(

Det här har vi gjort hittills:

• Vi har provat att väcka henne tidigare, så att hon hinner ligga kvar i sängen och morna sig riktigt länge, men det funkar inte.
• Vi har provat att låta henne välja sina kläder helt själv, eftersom att klä på sig är det som väcker största ilskan på morgonen... det funkar inte heller.
• Vi har provat att lyssna på Pippisången mm på morgonen, för att hon ska ryckas med och bli glad.... funkar inte.
• Vi har provat att gå igenom skogen (riktiga skogen, inte skogsvägen) till dagis, för att det ska vara lite roligare, men det funkar inte heller.
• Vi har provat att hon får bära med sig ett gosdjur till dagis, så att hon får känna lite extra trygghet... funkar inte.
• Vi har provat att låta Daniel vara hemma på morgonen och att låta Daniel vara borta redan när hon vaknar, eftersom hon har svårt för separationer just nu. (hon vill helst vinka, ge slängpussar i massor och säga hejdå 10 gånger innan hon kan skiljas åt, och så är hon med många, inte bara med oss)

Imorgon ska vi göra ett nytt test, då ska hon få yoghurt eller nåt direkt när hon vaknar, så att blodsockret går upp lite; utifall att det är det som är problemet.

Men är det vanligt att fyraåringar är såhär? Eller ska vi be om hjälp på nåt sätt? Hon har ju börjat på en ny avdelning på dagis, för 1,5 månad sen, men eftersom hon har med sig alla sina kompisar från gamla avdelningen och eftersom hon är glad när vi väl kommer till dagis, så känns det inte som att det är dagis som är problemet riktigt.....

Spontant gissar jag att hon behöver få mer uppmärksamhet. Men jag tycker vi ger henne mycket uppmärksamhet och vi är väldigt noga med att ge båda barnen MYCKET KÄRLEK. Så jag vet inte.... Vad tror ni?

I eftermiddag ska vi på fyraårskontroll på bvc jag och Wilma, så då ska vi gå på fik, titta i leksaksaffären och ha det mysigt. Bara hon och jag. Vi måste tanka lite kvalitetstid tillsammans, som motvikt till det andra tråkiga.