2-årstrots?

Ikväll har vi haft en rejäl fight med Wilma om att hon måste säga förlåt när hon slagit till någon. Hon slog nämligen mig 2 gånger rakt i ansiktet, helt oprovocerat, när jag skulle klä på henne ytterkläderna. Och envis som jag är så vägrade jag att låta henne gå ut med sin pappa och åka pulka förrän hon sagt förlåt till mig. Hon fullständigt vägrade, envis som hon är. Det är svårt sånt där, jag hatar att bråka med henne men det känns principiellt viktigt att hon lär sig att när man gjort illa någon så säger man förlåt. Jag tycker inte att det räcker med att hon säger "såja mamma" och ler lite sött för att försöka släta över det hela. Man ska säga förlåt. Eller hur? Visst är inte jag & Daniel världens elakaste föräldrar som tycker så? Hur som helst, pulkaåkningen blev inställd och istället fick vi 2 timmar av skrik, gråt och bråk med prinsessan. Otroligt jobbigt och ledsamt. Men vad ska man göra? Vi måste ju sätta gränser. Hon är liksom redan envis som en liten åsna, så att låta henne vinna sånt här känns inte som en bra idé. Men det är ledsamt. Jag gillar inte att bråka med henne.

Till sist sa hon i alla fall "fölåt" lite smått ohörbart, så då fick hon sin napp och snutte igen (som blivit tagna som gisslan i väntan på ett "förlåt") och sen dess har vi gosat som bara den. Nu ligger hon i sin säng och läser bok med pappa. Känns skönt att vi slapp avsluta kvällen lika tråkigt som den började i alla fall.

Nej nu måste jag gå upp och gosa mera, så att hon inte är det minsta ledsen på mig när hon ska sova. För det klarar inte mitt mammahjärta av.

Kram från envisa lilla åsnans mamma

Tillagt lite senare:
Glömde att skriva att såklart är det inte ok att man slår någon bara för att man säger förlåt sen! Det vet hon.