Mobiljakten fortsätter...

Idag har jag kikat på mobiler. Äntligen kom jag iväg till affären. :-)

De hade ingen rosa w580i hemma men jag kikade på den grå och den var riktigt fin. Men just när jag tänker "åh den här gillar jag" så säger expediten "Det där är inget bra köp. Knappsatsen på den där modellen har Sony Ericsson haft jättemycket problem med. Knapparna går av på mitten och nästan alla som köper den där kommer in efter 2-3 veckor med trasiga knappar. Visst det går på garantin, men knapparna brukar behöva bytas med några veckors mellanrum för att de går sönder."

Gaaaahh vad irriterande! Nu är jag ju tillbaka på ruta 0. Nu måste jag leta efter en annan modell som jag gillar, eller avvakta och se om Sony Ericsson gör något åt problemen med de dåliga knappsatserna på w580i...

Hur som helst, ingen ny mobil i min väska än så länge alltså. Men snart så. Jag ger inte upp än. :-)

To be continued...

Kanske kanske...

... ska jag köpa en ny mobil idag! Knyttet är nämligen lite piggare så jag ska göra ett nytt försök att få med mig henne och Daniel till Elgiganten. Det blir en sån som jag skrivit om tidigare, en w580i. Och om den rosa varianten inte ser alldeles gräslig ut i verkligheten så blir det den. Jag har gjort lite research och man verkar kunna köpa till ett grått skal så att man kan byta om man ledsnar på det rosa - det är ju jättebra! Så håll tummarna för att vi håller oss pigga och krya nu, så att vi kan bege oss till affären i eftermiddag. :-)

Hemmakväll...

Ikväll skulle vi ha ätit middag hos Karin & Fredrik, ett par goda vänner som har flyttat till en ny lägenhet på söder. Wilma skulle vara hos min mamma och vi skulle ta tåget in till stan för att kunna pimpla lite vin i goda vänners lag. Åh vad jag har sett fram emot den här kvällen, våra vänner Cecilia & Toni är också bjudna och det skulle bli galet trevligt helt enkelt.

Men icke då. När Wilma vaknade från sin lunchtupplur var hon jättevarm. Så fram med termometern och mycket riktigt, 39.7 grader. Så himla tråkigt, stackars lillan som mår dåligt och inte kan åka till mormor och busa. :-( Och stackars oss som inte får träffa våra vänner ikväll. Ja faktiskt, det är lite synd om oss också. :-(

Tur att det är melodifestivalen i alla fall, så att vi har något att se på när vi äter hämtmaten hemma i soffan. Åh vad jag låter gnällig men jag är såååå trött på alla dumma bacilusker och virus. Jag vill bara att vi ska vara friska och krya nu. Det känns som om sjukdomarna bara avlöser varann i vår familj, öroninflammation-feber-förkylning- öroninflammation-feber-migrän-förkylning-feber......

Ni andra som har haft småbarn som börjat på dagis, hur länge var de konstant sjuka? Ska det vara så här jämt eller blir det bättre efter ett tag?

Men nej, åter till det positiva tänkandet nu. Melodifestivalen ikväll, det är kul! :-) Jag hejar på Sanna Nielsen och hennes "Empty room". Den är otroligt bra tycker jag. Så nu ska jag hålla tummarna för henne. Mina tummar är dock inte så pålitliga, hittills i den här festivalen har jag hållit tummarna för Patrik Isaksson, Calaisa och Andreas Johnson. Och vi vet ju alla hur det gick för dem. Mindre bra. I Andreas fall höll jag tummarna för att Carola skulle hoppa av. Men nä, inte gjorde hon det.

Så jag kanske borde hålla tummarna för de jag inte gillar istället, utifall att mina tummar för med sig någon form av otur? Då ska jag nog hålla tummarna för Charlotte Perelli ikväll. Jag gillar inte riktigt henne. Hennes låt är förutsägbar och lite trist tycker jag, och dessutom ser hon ut som om hon ritat dit sina ögonbryn för högt upp i ansiktet. Kan ingen i hennes närhet tipsa henne om att ögonbrynen normalt brukar sitta på benet man har ovanför ögat, inte två cm ovanför benet? Nej usch, nu är jag elak. Men vem vet, hon har ju vunnit förut så hon vinner säkert igen. Fast jag ska hålla mina dåliga tummar, så hon kommer få det tufft. ;-)

En söt miljöbov?

Såg precis en repris av veckans Uppdrag Granskning och nu sitter jag här. Fullkomligt förstummad.

Enligt FN:s experter står boskapssektorn för 18 procent av mänsklighetens utsläpp av växthusgas globalt - mer än alla bilar, flyg och båtar tillsammans. (!!!) En vanlig söt kossa andas ut minst 100 kg metan per år när hon idisslar. Metan har 21 gånger starkare växthuseffekt än koldioxid, vilket gör att kons andning släpper ut lika mycket växthusgas som en vanlig bil som går 1000 mil per år.

Forskare har dessutom kunnat se att gödselhanteringen i Sverige drabbar miljön värre än hela inrikesflyget, eftersom metanhaltig lustgas från gödselhögarna påverkar miljön 300 gånger mer än koldioxid.

Vid framtagadet av 1 kg nötkött släpps ungefär 14 kg växthusgas ut, att jämföra med 5 kg växthusgas för 1 kg fläskkött och 2 kg växthusgas för 1 kg kyckling. Med andra ord, det är 7 ggr bättre ur miljösynpunkt att välja kyckling istället för nötkött, och om man byter ut hälften av sin köttkonsumtion mot kyckling ger det samma positiva effekt på miljön som om man skulle byta från en stadsjeep till en liten pyttebil.

Jag är som sagt helt förstummad. Hur ska jag hantera den här informationen? Ska jag strunta i att skaffa miljöbil och sluta köpa kött istället? Och mjölk då, det borde ju vara lika illa, eller...? Hur tänker ni? Kommer det här påverka er på något sätt?

För mer fakta och för att titta på programmet, klicka här.

En rosa mobil för att pigga upp mig?

Idag ligger jag hemma i soffan med migrän. Inte alls skoj. Så jag försöker pigga upp mig själv med att drömma mig bort i elektronikhimlen - a.k.a. elgigantens hemsida. Det är dags att välja ut en ny mobiltelefon. Min nuvarande telefon är sönderdregglad och demolerad efter Wilmas ovarsamma lekar. Så nu när den får min mamma att låta som en berusad Ulf Lundell mitt på blanka eftermiddagen, nu är det dags att köpa en ny. Och jag har gått och kärat ner mig i den här, en rosa walkmantelefon från Sony Ericsson som har det torra namnet w580i.

Men nu är frågan, kommer jag ångra mig om några månader? Kommer jag tröttna på den rosa färgen? Onödigt att riskera det kanske, jag kanske borde välja den i grått istället? Fast NÄ. Jag tänker alltid så, jag köper alltid det neutrala och praktiska alternativet.

Det är samma sak med min garderob, i stort sett allt därinne är svart, grått, brunt och vitt. INGEN färg. För "svart är ju bra, det passar till allt". Gaaahh jag är alldeles för praktisk för mitt eget bästa. Tänk vad roligt det skulle vara att öppna garderoben på morgonen och mötas av en färgprakt, en hel uppsjö av kläder i fina färger som bara skriker "välj mig, välj mig". Men i min garderob skriker aldrig kläderna. De bara gäspar lite trött "äh ta inte mig, ta den andra grå tröjan istället, låt mig vara..." Så otroligt oinspirerande. Där har ni anledningen till min lama klädstil. Jag saknar totalt färg i garderoben. Försökte göra ett desperat ryck igår, köpte en grön tröja, en blå tröja och en lila tröja. Det ni, 3 färgade grejer på en gång, inte illa! Men det är låååångt kvar. Nuläge på färgfronten: 90 procent svarta/grå/vita/bruna tröjor & 10 procent färgade.

Hur som helst, nu har jag ju i alla fall chansen att INTE fega ur och välja det tråkiga grå alternativet när jag ska köpa telefon. Och jag gillar verkligen den rosa färgen, så jag borde köpa den. Eller hur? Tror ni inte att en fin rosa mobil skulle pigga upp min person lite? Vågar jag, vad säger ni?

Rustad för vårsolen :-)

Nu är lillan frisk! Febern är puts väck och förkylningen är på väg bort. Så nu är hon sig själv igen. "Fullt ös, medvetslös" med andra ord. ;-)

Igår kväll provade hon mina solisar, jag måste bara lägga ut en bild på det här. Visst är hon tjusig! Coola tjejen. :-) Fast vi ska nog bege oss ner till moster Sofia hos optikern snart och prova ut ett par barnsolisar, kan vara bra att ha när solen blir starkare.

Härligt att det är fredag idag förresten, det är verkligen en speciell känsla på fredag eftermiddagen - även när man varit hemma och vabbat hela veckan. Fredagen är den bästa dagen på hela veckan. Och nu när solen skiner, vårblommorna har börjat slå ut, Wilma är frisk och vi är lediga tillsammans ända till måndag morgon... Å jag bara njuter! :-)

Ha en trevlig helg i vårsolen allihop!

Febertopp igår kväll igen...

Igår kväll kom den tillbaka med besked, Wilmas feber. Från att ha haft runt 38 grader hela dagen så hade hon 40.7 vid 18.30. Stackars lilla trollet. :-( Man känner sig så maktlös när hon ligger i soffan och knappt kan hålla ögonen öppna för att hon är så utmattad.

Vi ringde till vårdguiden och de sa "Åk in. Om febern inte vill gå ner med alvedon så åk in". Men så lagom när vi lagt på luren så började alvedonen tydligen verka, för då sjönk tempen helt plötsligt till dryga 40. Vi väntade lite, tempen sjönk till 39.2 och så ringde vi igen. "Avvakta" sa de då. Så vi avvaktade och nu på morgonen verkar febern ha lagt sig igen.

Nu har hon runt 38 grader. Hoppas hoppas hoppas att det håller i sig den här gången. Jag blir så rädd när hon knappt kan hålla sig vaken och huden är fullkomligt brännhet. Även om alla man pratar med säger att "det är normalt att barn får hög feber när de är sjuka" så blir jag så himla orolig när hon har nästan 41 graders feber. Men det är väl det svåra med att vara mamma, att man oroar sig så förskräckligt för sitt lilla troll...

Länge sen nu!

Å nu var det länge sen jag skrev här...

En snabb resumé av den senaste veckan:
Jag hittade massor av fina böcker till Wilma på bokrean. Tack allihop för era tips! Hennes favorit just nu är "Max potta" och "Kom hem till Molly". Den sistnämnda börjar dock bli rätt demolerad redan, den har en massa flikar som man ska lyfta på och vår lilla tjej är rätt våldsam när hon ska läsa. :-)

I torsdags eftermiddag/kväll var jag ute och åt middag med Marianne, Karin, Mia och Anna Maria (2 nuvarande arbetskamrater och 2 gamla). Det var himla trevligt! Mycket skratt och god mat, precis som det ska vara! Hoppas att vi kan göra om det snart igen!

I lördags regnade det heeeela dagen så vi piggade upp oss med att ringa på en annons och köpa en ny (lätt beggad, 2 mån gammal) sittvagn till Wilma. Den är kanon. Förut var jag en motståndare till sulkyvagnar, har inte riktigt förstått varför vi ska köpa en sittvagn/sulky när Wilma har sin stora vagn som är så skön att köra och som är så praktisk. Men nu när hon bara vill sitta i sin vagn (att ligga ner är farligt, då kan man somna...) och när vi bara kör den fram och tillbaka till dagis i stort sett - nu förstår jag verkligen vitsen med en smidig sulky. Dessutom tar den MYCKET mindre plats i hallen än den gamla trotjänaren. Så den gamla har fått flytta in i garderoben och den nya har fått överta tronen, dvs ståplatsen innanför dörren.

Vi är mycket nöjda! I synnerhet jag kanske. Daniel bryr sig nog inte så mycket, i ärlighetens namn, och Wilma gillade nog sin gamla vagn lika mycket. Men jag - jag är så nöjd. Nu slipper mina armar gå av när jag ska lyfta in vagnen i bilen, och den nya är ju så fin! Svart och tjusig. :-) Daniel tycker att "det spelar väl ingen roll hur vagnen ser ut, huvudsaken är väl att Wilma åker bra i den?". Och ja han kanske har en viss liten poäng där, men vem vill gå omkring med en ful vagn? Jag menar, man måste ju ha en vagn som matchar ens egen skönhet. Eller.... innebär det att jag borde köpa en gammal skunkvagn från 1980 kanske? ;-)

Här är den i alla fall, den nya skönheten:


Och ja, vad har hänt mer sen sist då.... Jo vi är hemma igen, jag och Wilma. Wilma har haft feber i ett par dagar. 40.6 hade hon som mest, i söndags. Det var lite läskigt. Man har ju ingen koll på HUR hög feber man kan ha innan det är farligt, och hon var verkligen stekhet. Men vi ringde sjukvårdsupplysningen och de försäkrade oss om att det inte är någon fara sålänge allmäntillståndet är bra. Och hon var mer trött än vanligt, men det gick fortfarande att busa med henne och hon åt & drack ordentligt - så det var nog ingen fara. Nu är febern bättre men imorse kräktes hon så det blir nog en hemmadag imorgon också.

Nu ska jag gå och laga lite lunch till sjuklingen. Skriver kanske mer lite senare. Hej sålänge!

Bokrea!

Idag börjar bokrean och jag & Wilmis ska ta en tur ner till stan efter jobbet/dagis. Wilma är himla exalterad må ni tro, hon har knappt kunnat sova i natt utan vaknade flera gånger och försökte väcka mig och säga "vad roligt att jag ska få sitta i vagnen i bokhandeln imorgon mamma!" Vaddå, tror ni inte att det var därför hon vaknade kl 2 i natt och sen bara småslumrade i vår säng med fötterna kickandes i mitt huvud? ;-)

Hur som helst, i år ska jag köpa BARNBÖCKER. Många många fina färgglada barnböcker, så att vi har mycket att välja mellan när vi kryper upp i soffan på kvällarna.

Så nu får ni hjälpa mig med tips! Klura lite, vilka barnböcker tycker ni att jag ska titta lite extra efter??

Just det, jag har förresten ändrat en inställning så nu kan ALLA kommentera inläggen, även anonyma och såna som inte bloggar själva. Kan vara bra att känna till...

Fredagkväll = tacos & let's dance

Och så var det fredagkväll igen... underbart! Ännu en jobbvecka är avklarad. :-)

Daniel lagar till köttfärs i köket och jag har skurit färdigt grönsakerna, för här vankas mumsiga tacos. Jag älskar tacos. :-) Wilma har somnat gott i sin säng och vi ska kika på Let's dance. Med andra ord, den här fredagen hos familjen Bergman-Bill ser ut som många andra - en lugn och mysig kväll hemma i soffan, med god mat och familjeprogram på TV'n. Fy vad vi är medelålders. ;-) Jag gjorde en sån där quiz för några månader sen, som skulle tala om ens verkliga ålder baserat på hur många "vuxenpoäng" man har. Enligt den skulle jag vara 51 (!!!!). Ska man ta det som en varningssignal kanske? :-)

Nej, faktum är att mitt liv är precis så som jag vill ha det. Och en fördel med att vara gammal är ju att prestigelösheten ökar med åren. Så nu när jag är 51 år kan jag erkänna för er att jag gillar programmet "på spåret". Det måste ju verkligen vara det yttersta tecknet på att man börjar bli gammal, att man gillar ett program där Ingvar Oldsberg, Björn Hellberg och Carl-Jan är med. :-) Eller vad säger ni, hur många vuxenpoäng tror ni man får för att man gillar att sitta och titta på ett tåg, lyssna på en gammal göteborgare och gissa vart man är? ;-)

Over and out. / E

En liten fundering...

Varför känns det som att man gör något fel när man använder en handikapptoalett?

Det är ju faktiskt bara en toalett som är anpassad för handikappade, inte reserverad för handikappade. Men ändå känner jag mig lite som en skurk som ofta väljer att smita in på handikapptoaletten istället för den vanliga. Det är ju mycket mer plats på handikapptoaletter, så det borde ju vara självklart för ALLA att välja den först! Men det är det inte, och jag drabbas alltid av lite dåligt samvete. "Fy på mig som ockuperar den, tänk om det kommer en handikappad!" Men seriöst, om man tänker efter, hur ofta kommer det en handikappad? Ärligt, hur ofta? I synnerhet på jobbet, hur ofta dyker det upp en handikappad på kontoret, och hur troligt är det att denne handikappade i så fall skulle vilja gå på toaletten precis samtidigt som mig? Nej, inte så troligt. Så varför känner jag mig som en skurk.....?

Mina hjärtans dag!

Igår var det alla hjärtans dag. Den började med att jag spillde tandkräm på tröjan så att jag fick springa till bilen för att inte komma försent till jobbet, och sen fastnade jag i bilkön på essingeleden. I och för sig är det trevligt att sitta i lugn & ro och lyssna på Rix MorronZoo, men när man börjar få värk i kopplingsbenet, då vill man liksom vara framme. Därefter var det dags för en festlig excelkurs som pågick i dryga 7 timmar. Och jag är faktiskt inte ironisk, man skulle ju kunna tro det, men jag tyckte faktiskt excelkursen var jätterolig! Nu har jag fått lära mig en massa bra grejer som jag inte visste att jag behövde. :-) Nåväl, när kursen sen var slut kl 16 så slängde jag mig in i bilen och racade hem...

Och då började det mysiga. Daniel hade inte bara kommit ihåg alla hjärtans dag, han hade köpt både rosor, ett kort och en traditionsenlig förpackning med röda sockrade hjärtan från Aroma. Det kan tyckas lite fånigt att vi köper hjärtan gjorda av späck och ger till varann, men Daniel vet att jag älskar röda hjärtan, så han ger mig röda hjärtan. Och jag vet att Daniel älskar röda hjärtan, så jag ger honom röda hjärtan. Och sen skrattar vi åt att vi är så fåniga som köper likadana hjärtan varje år. Det här är nog 9:e året skulle jag tro. :-) Men vad gör det, de är ju sååå himla goda!

På Wilmas dagis hade de gjort fina målningar med handavtryck som alla föräldrar fick som en alla hjärtans dag present. Och även om konstverket till 90 procent är frökens verk, och Wilma bara bidragit med att trycka en färgkletig hand mot ett papper, så blev jag så himla glad. Det är så mysigt att vara förälder. Livet har blivit så fyllt av kärlek på något sätt. "Till min mamma och pappa på alla hjärtans dag" står det på en liten lapp längst upp på konstverket. Åh vad jag älskar att det är jag som är hennes mamma.

Så min alla hjärtans dag var perfekt. Precis som jag vill ha den. Jag vill inte att det ska handla om att komma på den allra bästa presenten eller laga den allra godaste middagen. Jag vill bara vara med dem jag tycker om, med mina älskade hjärtan Daniel och Wilma. Och så vill jag ha såna där röda godingar med socker på förstås. :-)

Underbara vardag!

Idag har Wilma varit på dagis igen, och idag är det precis en månad sedan hon började sin inskolning. Och jag kan bara summera det såhär: hon fullkomligt ÄLSKAR att vara på dagis.

Jag brukar kika lite på henne innan hon ser att jag kommit, och hon har verkligen kommit in i dagislivet. Det är så kul att se! När de äter så äter hon av glatta livet, när hon har ätit klart går hon till tvättrummet och klättrar upp till handfatet, när de sover så sover hon som en stock, när de leker så springer hon omkring med tindrande ögon och fullt med leksaker i händerna...

Min tjej har börjat en ny fas i sitt liv - hon har gått från att vara mammas lilla bebis till att vara en bubblande busig dagistjej!

Hela världen känns så ny och rolig just nu, och jag tror att både jag & Wilma har en sån känsla i kroppen. Jag jobbar igen och träffar helt plötsligt en massa vuxna människor på dagarna, och det låter ju heldumt men det är verkligen jätteroligt! Och Wilma babblar mer än någonsin, hon verkar ha hur mycket som helst att berätta om när hon kommer hem. Och det är klart, hon får ju vara med om små äventyr varje dag!

Så med andra ord, det känns faktiskt underbart med vardag just nu!

Tradera - himmelen på nätet

Jag måste bara slå ett slag för underbara tradera.com. Sen jag upptäckte tradera har utgifterna för barnkläder minskat drastiskt. Är man som jag - en sucker för Polarn o. Pyret - kan man göra sig hur mycket pengar som helst på att köpa bättre begagnat på tradera, istället för att köpa kläderna dyrrrrt i affären. Och när man väl har köpt sitt POP plagg och dottern vuxit ur det så kan man sälja det igen på tradera, och få igen i stort sett ALLA pengarna.

Jag tror inte att det finns en enda småbarnsmamma som inte hört talas om tradera, men jag skulle vilja berätta för hela världen hur bra det är. Fördelarna är ju hur många som helst; man sparar pengar, man bidrar till att stoppa slit-och-släng-samhället, man slipper stressa omkring på stan och leta grejer, man ger Posten arbete (eftersom man oftast får hem grejerna i brev med Posten)... Ja du hör ju själv, finns det någon anledning till att INTE använda tradera?? Nej, jag tycker inte det.

Och sen är det ju roligt också. Jag kan bli nästan lite galen när jag sitter framför skärmen och det står "2 minuter kvar...", "1 minut kvar..." på auktionen jag vill vinna. Helt plötsligt är det inte så oviktigt om jag vinner auktionen eller inte. Helt plötsligt MÅSTE jag ha den där tröjan som jag bara var småintresserad av förut, fastän den nästan är dyrare än nypris nu. Försöker rättfärdiga det för mig själv med "men den säljs ju inte i butik längre, den är ju från förra årets kollektion och jag vill ju så gärna ha precis den!" Hmmm kanske inte helt friskt... Men det är ju så spännande. Mycket mer spännande än att surfa runt på andra sidor. Här kan jag ju faktiskt VINNA! Sen att vinsten kanske är att betala ett överpris för en använd tröja från POP, det spelar mindre roll - jag vann ju! :-)

Världens elakaste mamma...

Mmm så känner jag mig just nu. Wilma har öroninflammation och inte nog med att hon var tvungen att ta penicillin tidigare idag, nu har elaka mamman tvingat i henne flytande alvedon också. Elaka, elaka mamman. Så nu sitter hon och snyftar lite till varje andetag och jag känner mig som världens sämsta mamma. :-( Varför blir det aldrig lättare? Jag är ju ändå någorlunda intelligent - varför kan jag inte bara fokusera på att medicinen gör henne piggare? Antagligen för att jag älskar min flicka mer än livet självt och hennes tårar skär rakt in i mitt mammahjärta. Hoppas hoppas hoppas att öroninflammationen ger med sig snart...

Första inlägget!

Nu är den här. Version 1.0 av min alldeles egna blogg. Än så länge vet jag inte riktigt vad jag ska skriva om, men det ger sig väl med tiden. Anna, min älskade systeryster (en av två för övrigt), har ju en egen blogg där hon lyckas skriva alldeles förträffliga små texter - och kan hon så kan jag. :-)

Så här är..... *trumvirvel*..... ELINS SMULTRONSTÄLLE

Ja jag vet, namnet är lite töntigt - men ett smultronställe är ju ett ställe som är lite hemligt, som inte alla hittar till - men som ändå finns och där det är rätt trevligt. Och så hoppas jag att min blogg ska bli, lite gömd men ack så trevlig! Tingeling sålänge! / Elin