Pricktest och en tripp till jobbet

Igår var jag på sjukhuset med Alva. Hon fick en massa utslag efter att hon ätit mat i söndags så nu måste vi försöka ta reda på vad det är hon inte tål. Hon har ju tyvärr lite att brås på vad gäller matallergier, så vi är inte så förvånade.

Sen ett par månader tillbaka får hon mjölkfri ersättning, eftersom de tror att hon är allergisk mot mjölk, så nu när vi har börjat ge henne smakportioner så har vi undvikit saker med mjölk i. Hur som helst, i söndags fick hon "pasta med kyckling" och det var då fick hon alla de där utslagen. På burken (ja det var en köpeburk, jag är inte sådär jättehuslig...) stod bla att det innehöll kyckling, vetemjöl och "spår av ägg". De tre sakerna har hon inte ätit förut, så borde det var något av det hon inte tål.

Men pricktestet igår visade INGENTING. De testade för mjöl, ägg och mjölk, men ingenting gav utslag. Vi fick därför lämna ett blodprov istället, som vi får svar på nästa vecka. Hoppas att de hittar mer svar i det.

Efter besöket på sjukhuset åkte vi direkt upp till LF på gärdet och åt lunch och fikade med mina arbetskamrater. Mycket trevligt! När jag är där så inser jag hur mycket jag saknar dem. Det är hur mysigt som helst att vara hemma med Alva (och Wilma) men det är ganska kul att vara på jobbet också. Fast det kommer jag säkert inte tycka sen när jag ska börja jobba igen, jag har ju en tendens att romantisera saker....

Jobbesöket innehöll också ett lönesamtal med min chef. Ett bra samtal, jag fick mer än jag hade förväntat mig. :-) Och sen har jag turen att ha en väldigt öppen och bra kontakt med min chef, det är jättebra.

Nu ska jag göra lite frukost åt mina småttingar. Det är ju fredag idag så Wilma är hemma från dagis. På agendan idag står inköp av födelsedagspresent till älskade systerdottern Ellen och så ett tårtkalas i Järna för att fira Cecilia som har fyllt år.

Ha en bra dag! Kram!

Länge sen nu!

Å nu var det länge sen jag skrev här...

En snabb resumé av den senaste veckan:
Jag hittade massor av fina böcker till Wilma på bokrean. Tack allihop för era tips! Hennes favorit just nu är "Max potta" och "Kom hem till Molly". Den sistnämnda börjar dock bli rätt demolerad redan, den har en massa flikar som man ska lyfta på och vår lilla tjej är rätt våldsam när hon ska läsa. :-)

I torsdags eftermiddag/kväll var jag ute och åt middag med Marianne, Karin, Mia och Anna Maria (2 nuvarande arbetskamrater och 2 gamla). Det var himla trevligt! Mycket skratt och god mat, precis som det ska vara! Hoppas att vi kan göra om det snart igen!

I lördags regnade det heeeela dagen så vi piggade upp oss med att ringa på en annons och köpa en ny (lätt beggad, 2 mån gammal) sittvagn till Wilma. Den är kanon. Förut var jag en motståndare till sulkyvagnar, har inte riktigt förstått varför vi ska köpa en sittvagn/sulky när Wilma har sin stora vagn som är så skön att köra och som är så praktisk. Men nu när hon bara vill sitta i sin vagn (att ligga ner är farligt, då kan man somna...) och när vi bara kör den fram och tillbaka till dagis i stort sett - nu förstår jag verkligen vitsen med en smidig sulky. Dessutom tar den MYCKET mindre plats i hallen än den gamla trotjänaren. Så den gamla har fått flytta in i garderoben och den nya har fått överta tronen, dvs ståplatsen innanför dörren.

Vi är mycket nöjda! I synnerhet jag kanske. Daniel bryr sig nog inte så mycket, i ärlighetens namn, och Wilma gillade nog sin gamla vagn lika mycket. Men jag - jag är så nöjd. Nu slipper mina armar gå av när jag ska lyfta in vagnen i bilen, och den nya är ju så fin! Svart och tjusig. :-) Daniel tycker att "det spelar väl ingen roll hur vagnen ser ut, huvudsaken är väl att Wilma åker bra i den?". Och ja han kanske har en viss liten poäng där, men vem vill gå omkring med en ful vagn? Jag menar, man måste ju ha en vagn som matchar ens egen skönhet. Eller.... innebär det att jag borde köpa en gammal skunkvagn från 1980 kanske? ;-)

Här är den i alla fall, den nya skönheten:


Och ja, vad har hänt mer sen sist då.... Jo vi är hemma igen, jag och Wilma. Wilma har haft feber i ett par dagar. 40.6 hade hon som mest, i söndags. Det var lite läskigt. Man har ju ingen koll på HUR hög feber man kan ha innan det är farligt, och hon var verkligen stekhet. Men vi ringde sjukvårdsupplysningen och de försäkrade oss om att det inte är någon fara sålänge allmäntillståndet är bra. Och hon var mer trött än vanligt, men det gick fortfarande att busa med henne och hon åt & drack ordentligt - så det var nog ingen fara. Nu är febern bättre men imorse kräktes hon så det blir nog en hemmadag imorgon också.

Nu ska jag gå och laga lite lunch till sjuklingen. Skriver kanske mer lite senare. Hej sålänge!