Dessutom har jag läst hos Mia att det går löss på dagis igen, så det är kanske ingen större förlust att sprallisarna är hemma just nu....
tisdag 30 november 2010
En kort rapport.
Vi har inte fått några vattkoppor här. Än. Däremot har vi fått hem den härliga vinterkräksjukan. Uuunderbart. Och väntat. Det kryllar av magbaciller på dagis nu. Dessutom fyller Henrik fyller år idag och skulle ha födelsedagsfika nu ikväll. Och vaaad gör familjen Bergman-Bill när det är kalas...?? Precis, vi är SJUKA. Men men, vi kunde varit födda i Sudan eller haft termiter i väggarna - det finns de som har det värre.
Dessutom har jag läst hos Mia att det går löss på dagis igen, så det är kanske ingen större förlust att sprallisarna är hemma just nu....
Dessutom har jag läst hos Mia att det går löss på dagis igen, så det är kanske ingen större förlust att sprallisarna är hemma just nu....
söndag 28 november 2010
Status på Pricken.
För att lugna de som träffat oss de senaste dagarna kan jag meddela att Alvas prickar allra troligast inte var vattkoppor. Efter ett omfattande googlande och iakttagande av prickarna i några dagar så tror jag inte längre på vattkoppor. Förutom två prickar på benen som satt kvar lite längre än de övriga så har prickarna kommit och gått lite hur som helst de senaste dagarna. Så verkar inte vattkoppor te sig. Och ingen av prickarna tycks ha kliat heller för hon har inte rivit på dem. Så nej, det här var nog något annat. Vet inte vad dock. Fläcktyfus?
Nåväl, nu återstår det att se om vattkopporna kommer flytta in hos oss senare den här veckan eller om vi slipper undan den här gången. På torsdag-fredag har det gått 14 dagar sen Alva utsattes för smitta på dagis.
Nåväl, nu återstår det att se om vattkopporna kommer flytta in hos oss senare den här veckan eller om vi slipper undan den här gången. På torsdag-fredag har det gått 14 dagar sen Alva utsattes för smitta på dagis.
fredag 26 november 2010
?
Nej jag blir inte klok på det här. Prickarna som kom i förmiddags hittar jag inte längre. Men två av prickarna på benen är kvar, de som jag fotade i morse. Och den på nedersta bilden ser numera ut som den översta, dvs typ som en vattkoppa. Kan vattkoppor verkligen vara så här lindrigt?? Eller är det något heeeelt annat??
Ansiktsmålning x 2
Wilma hittade sina ansiktsfärger och ville bli en tiger. Ok sa mamman och målade sin förstfödda.
Under tiden var Alva själv i köket med tuschpennorna. Hon har lagt sitt krut på att färga tungan. Undrar om det är Shrek eller Hulken hon försöker efterlikna... ;)
En liten plutt!
Om man googlar på "vattkoppor" och väljer bildsök så får man förresten upp världens sötaste pojke på sidan 4. Bara så ni vet.
Och för er som inte känner igen sötnosen så är det min ena systerson, Viktor. :)
Nu så.
Jag tror inte att det råder några tvivel längre. På den senaste timmen har Alva fått tre nya prickar på magen.
Vattkoppor?
Vad tror ni? Alva har tre prickar på benen, och en av dessa har tydligt ändrat karaktär över natten. Från att ha sett ut som ett myggbett igår så är den nu upphöjd och vätskefylld. (se första bilden) Känns inte som svinkoppor för det är bara enstaka prickar, inga grupper, och blåsan ser inte varig ut på nåt sätt.
Nä spontant känns det som vattkoppor - förutom att det bara gått ca 7-8 dagar sen hon borde ha utsatts för smittan, och förutom att hon bara har tre prickar. Å andra sidan vet vi inte att hon fått det just från flickan på dagis, och än så länge kan det ju dyka upp fler prickar....
De övriga två prickarna (jag har inte sett fler än så länge) ser mer ut som myggbett. Ingen blåsa på dem än.... Och allergi har vi förresten uteslutit - de utslagen ser inte ut såhär.
torsdag 25 november 2010
Det kluriga med ett allergibarn...
... är att det är svårt att veta om prickarna som kom för en dryg timme sen är allergiska utslag (och bör behandlas/bevakas) eller om det är vattkoppor. Men det visar sig väl. Går de bort inom någon timme kanske det är en reaktion mot nåt. Går de inte bort så kan vi nog räkna med ett par veckors vab nu. (Och OM det är vattkoppor så håller jag verkligen tummarna för att ni klarar er Mia! Det smittar ju tyvärr ett par dagar innan prickarna visar sig....)
Återkommer när vi blivit lite klokare.
Återkommer när vi blivit lite klokare.
onsdag 24 november 2010
Behöver man verkligen en frys?
Jag funderar på att kasta ut frysen för att göra plats för en öppen spis/kamin. Doable?
Nej men skit i't då. Tråkmånsar. ;)
HON ser van ut.
Ska det vara såhär nu? Ett evigt snöande, stormande och FRYSANDE till mars/april? Nej jag behöver nog en tillflykt i Spanien. En sån som familjen Löfgren har tillgång till. Ja det ska jag skriva på min önskelista. Under raggsockor. Fast jag gissar att Daniel kommer gå på sockorna.
tisdag 23 november 2010
Förhållandet mellan vattkoppor och bältros?
Nu när Alva blivit utsatt för vattkoppsvirus och julen närmar sig med hyfsat stora steg så har det väckt frågan hur vattkoppor och bältros är relaterade till varann.
Summa summarum: Om man har haft vattkoppor som liten så behöver man inte oroa sig särskilt mycket. Man KAN få bältros, men det är ovanligt. Om man inte haft vattkoppor som liten kan man få det som vuxen.
Och en person med bältros kan smitta så att barn får vattkoppor.
Jag har googlat och kommit fram till följande:
Bältros orsakas av att vattkoppsviruset - som ligger latent i kroppen hos alla som haft vattkoppor - blommar upp igen. Man kan alltså bara få bältros om man haft vattkoppor som barn. Men "aktiveringen" sker oftast bara om man av någon anledning har ett nedsatt immunförsvar samtidigt som man utsätts för vattkoppsviruset igen.
Summa summarum: Om man har haft vattkoppor som liten så behöver man inte oroa sig särskilt mycket. Man KAN få bältros, men det är ovanligt. Om man inte haft vattkoppor som liten kan man få det som vuxen.
Och en person med bältros kan smitta så att barn får vattkoppor.
Stämmer det här? Någon som vet säkert?
måndag 22 november 2010
Kopp kopp.
Det går vattkoppor på Ängen, Alvas avdelning på dagis. Och ja vad ska man säga, vattkoppor har en inkubationstid på typ 7-21 dagar (alla säger olika) och en sjukdomstid på 7-14 dagar. Och vi har två barn som kan bli sjuka efter varann.... Ytterligare en julafton i husarrest? Jag skulle INTE bli förvånad.
lördag 20 november 2010
Tack!
Tjejmiddagen igår var underbar. God mat, vin och mycket tjejprat. Tack Fia, Anna, Karin, Cecilia, Malin och Karin P! Och lill-Anton förstås, du är en goding! :)
Vi borde göra sånt oftare. Det är ju så enkelt och ger så mycket energi! Sen är det klart, det är ju extra enkelt som värdinna när gästerna lagar underbar mat, men jag lovar - till nästa gång ska jag öva så JAG kan laga maten! ;)
Vi borde göra sånt oftare. Det är ju så enkelt och ger så mycket energi! Sen är det klart, det är ju extra enkelt som värdinna när gästerna lagar underbar mat, men jag lovar - till nästa gång ska jag öva så JAG kan laga maten! ;)
fredag 19 november 2010
Till Daniel.
Vi är kassa på att ta hand om varann. Vi bråkar, gnäller, tar varann för givna och är alldeles för dåliga på att kramas. Alldeles alldeles för dåliga. Men du har mitt hjärta. Du gör mig lycklig. Och jag älskar dig. Lika mycket nu som för 11 år sen. Puss.
Insikt.
När jag var gravid hängde jag mycket på Familjeliv.se. I synnerhet när vi väntade Wilma. På Familjeliv sprudlar det av LIV. Fullt med bilder på söta barn och varje dag kan man läsa om gravida som börjar få värkar och åker till förlossningen, vilt påhejade av andra medlemmar. Spänning. Den bästa sortens spänning. Och allra allra oftast får historierna ett otroligt lyckligt slut. Ett nytt liv.
Men sen något år tillbaka har jag, istället för Familjeliv som komplement till vännernas bloggar, facebook mm, halkat in på något helt annat. Cancerbloggar. För er som inte vet så finns det en uppsjö. Gripande öden som ibland slutar lyckligt men lika ofta slutar i fullständig katastrof. Det började med Vimmelmamman. Och nyfiken som jag är så kan jag ju inte låta bli att kolla hur det går för hennes "vänner i cancerbranschen" (som hon kallar det). Det är INTE bra. Jag måste sluta med det. Det kommer inget gott av att läsa om folk som tynar bort inför sin partner och sina barn. Jag MÅSTE sluta. Plocka bort de sidorna ur historiken och istället lägga en bookmark till Familjeliv igen. Jag behöver mer lyckliga slut.
Men sen något år tillbaka har jag, istället för Familjeliv som komplement till vännernas bloggar, facebook mm, halkat in på något helt annat. Cancerbloggar. För er som inte vet så finns det en uppsjö. Gripande öden som ibland slutar lyckligt men lika ofta slutar i fullständig katastrof. Det började med Vimmelmamman. Och nyfiken som jag är så kan jag ju inte låta bli att kolla hur det går för hennes "vänner i cancerbranschen" (som hon kallar det). Det är INTE bra. Jag måste sluta med det. Det kommer inget gott av att läsa om folk som tynar bort inför sin partner och sina barn. Jag MÅSTE sluta. Plocka bort de sidorna ur historiken och istället lägga en bookmark till Familjeliv igen. Jag behöver mer lyckliga slut.
På Karins begäran.
Willyskaffet smakade monkey. Såklart. Det var ju billigt. Eller ok då, det kanske det inte gjorde. Det smakade ungefär som kaffe brukar. Inte det godaste jag druckit, men absolut inte det värsta heller. Om ni vill prova på riktigt äckligt kaffe så rekommenderar jag istället Coop X-tras snabbkaffepulver. Där har vi något som smakar apa och luktar döa araber. Fast så får man såklart inte säga nu för tiden, det är minst lika förbjudet och politiskt inkorrekt som att säga negerboll. Minst. Men jag menar inget med det, det är bara ett tomt gammalt uttryck.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)




