Tillbaka på ruta 1.

För ungefär 9 dagar sen slutade jag amma Alva. Och för ungefär 6 dagar sen ångrade jag mig och började igen. Lagom när mjölken börjat sina och kroppen ställt in sig på att inte amma mer. Smart va? ;-) Pucko-Elin har varit i farten igen. Så den senaste veckan har jag fått kämpa för att få igång amningen igen, och lyckligtvis har det gått bra. Så nu är jag tillbaka på ruta 1, och kombinerar amning och ersättning igen. Men vet ni, det känns faktiskt mycket lättare nu. Inte tekniskt sett, det är fortfarande trixigt med flaskor hit och dit, men psykiskt.

Min amatörpsykologiska förklaring: Jag är ganska trotsig av mig och jag måste få känna att jag gör saker för att JAG vill det. Och nu var det precis så, jag slutade amma för att JAG ville det och sen började jag igen för att JAG ville det. Vid förra försöket däremot, från det att Alva föddes, så var det mer "Klart jag ska försöka amma, försöka ska man..." Jag gjorde det inte för att jag ville det, utan mer för att det var det som förväntades av mig. Men sen när jag slutade så upptäckte jag att jag faktiskt saknade det, och då kom allting i ett helt annat ljus.

Och Alva gillar verkligen att ammas. Hon är lite stökig ibland och vill helst bara småsnutta och gosa, men hon blir salig av att ligga där. Och en salig bebis = en salig mamma. Sen om hon bara får i sig pyttelite varje gång, det gör inte så mycket. Huvudsaken är att vi har det mysigt och att hon ler sådär gosigt.

Tvåmånaderskontroll på bvc

Idag har jag varit med Alva på tvåmånaderskontroll på bvc. För er som inte vet vad det är så innebär det att man träffar en läkare som klämmer, känner och lyssnar lite på ens bebis. Och Alva fick klart godkänt. Inga som helst fel på den lilla damen såhär långt. Hon är lite "nätt" i vikten som doktorn uttryckte sig, men muskulärt och medvetandemässigt är hon jättefint utvecklad så det gör inget att hon är lite liten.

Jag ventilerade frågan amning/ersättning med doktorn också och hon sa att jag absolut inte behöver känna att jag måste fortsätta med amningen för Alvas skull. Hon sa att det är jättebra att jag har ammat henne de första två månaderna men att Alva kommer må precis lika bra om hon bara får ersättning. Och så sa hon att det är mycket svårare att kombinera amning och ersättning, än att bara amma. Om man bara ammar så har kroppen lättare att reglera mängden bröstmjölk och barnets får in en bra teknik. Om man både ammar och ger flaska så sinar lätt mjölken för att barnet inte vill äta lika ofta och man får ofta upprepade mjölkstockningar för att barnet vant sig vid flaskan och suger för dåligt vid amning. Det kändes skönt att hon sa så, för det betyder ju att jag inte är ensam om att inte få det att funka så bra...

Hur som helst, lillskruttan väger nu 4520 gr och är 58,5 cm. Så hon har gått upp nästan ett kilo nu sen hon föddes för 10,5 vecka sen. Tur att inte jag går upp i vikt lika fort. ;-) Jag siktar istället på att gå neeeeer i sommar. Det är ju mycket lättare att äta nyttigt på sommaren. Sallad är mer lockande i värmen än på vintern. Så något litet kilo ska jag nog lyckas med, håll tummarna för det. :-)

Aj aj.

Nu är jag inte så säker längre på att jag ska fortsätta med amningen. Har fått mjölkstockning igen för 3 gången på 1,5 vecka. Inte roligt. Febern börjar komma krypande och det ömmar rejält, aj aj aj. :-( Dessutom blir Alvaskruttan aldrig nöjd med bara amning numera, utan måsta få tillägg vid varje mål, så jag måste ändå göra i ordning ersättning varje gång. Och när vi ska på utflykt måste jag ta med mig extra mat. Det tillsammans med de återkommande mjölkstockningarna (som antagligen kommer av att Alva blivit lite för bekväm med flaskan och därför inte tömmer brösten som hon ska) gör att amningen inte känns så värdefull längre. Och hon har ju ändå ammats i drygt 2,5 månad, det är 2 månader längre än jag lyckades med Wilma. Så det blir nog folk av henne med, även om hon skulle få äta Babysemp på heltid nu. Jag har inte bestämt mig helt än, men det lutar åt att jag lägger ner nu.

Tillagt i efterhand:
Vad irriterad jag blir på mig själv. En sekund efter att jag publicerat det här inlägget så började det dåliga samvetet komma krypande. "Men bröstmjölk är ju ändå bäst för barnet, tänk om hon blir allergisk...." Gaaaah! Jag blir så arg för att jag ens låter såna röster komma till tals i mitt huvud. Förra gången, med Wilma, då lyssnade jag på allt sånt och kände mig som en kass mamma, men hon blev ju jättefin trots att hon levde på ersättning. Så nu ska jag inte lyssna på sånt och därmed basta!