Alva ligger och sover i sin lilla resesäng i vardagsrummet. Wilma dricker morgonvällingen i soffan. När hon druckit upp så klättrar hon ner på golvet och går fram till Alva.
Mamman: Nej Wilma, låt Alva sova.
Wilma böjer sig över Alva.
Mamman: Men Wilma, Alva sover ju. Låt henne vara. Kom till mig istället.
Wilma: Men mamma, jag ska bara klappa lite.
Wilma klappar på Alvas ben och passar på att dra i det också.
Mamman suckar lite.
Wilma glatt: Mamma, Alva är vaken!! Vad bra! Gomorron Alva!
Mamman suckar lite till.
Wilma tittar på mamman.
Wilma: Men Alva, du ska ju sova! Älskling! Sov nu!!
3 kommentarer:
Ja du, vad ska man säga. De är ju underbara ibland de små liven....
Hihi! Va söt! Hoppas storbusan (eller inte så stor men jämfört med Alva då) får bra medicin så hon är frisk till söndag!
Gullunge!
Känner igen det hela lite grann! Hoppas ni får det jättetråkigt på semestern och vi är inte alls avundsjuka. TÄnker sitta på er nya altan, grisa ner och ha fest...inte!
Njut nu!!!!!!!!
Skicka en kommentar