Med risk för att låta som de glada gubbarna på gågatan.

Den här lchf-liknande dieten jag provar känns så mycket enklare sen jag upptäckte idag att rödvin och torrt vitt vin knappt innehåller några kolhydrater alls. Hurra! Helgen är räddad! Ok det där sista var kanske lite överdrivet. Men jag är realist här. En diet utan vin en hel sommaren skulle inte funka. Så det här var goda nyheter. Vita Il nostro har tydligen ett minimalt kolhydratinnehåll. Någon som vet om det är gott också? En detalj bara. :)

La dolce vita

Njuter i kvällssolen på baksidan. Lyssnar på David Hellenius sommarprat. Har precis ätit underbar grillad lax, tomat och mozarella. Snart är det dags att krypa ner i stora sängen med barnen och läsa bok. Och sen är det en endaste liten arbetsdag kvar.

Vissa dagar skiter jag i att jag ser ut som en tjock ekorre och att jag ibland får stressa ihjäl mig med annonser, affischer och annat skräp. Ibland lyser solen bara i ansiktet och livet känns perfekt. Idag är en sån dag.

Utflykt till Mariefred på fredag

Om två dagar är det sommarlov för barnen och mig. Ska bli så skönt! Och vi tänkte fira det på samma vis som förra året, med middag i Mariefred. Håller tummarna för fint väder och att "Anna på torget" kör grillbuffé i trädgården i år igen!

Men om vi ska vara lite allvarliga.

Hur kan man gå upp typ 6 kg på tre månader? Utan att ändra sin kost eller sina motionsvanor, och utan vara gravid? När man alltid brukar väga samma jämt.

Har bokat en koll hos doktorn. För säkerhets skull. Även om det förstås känns bättre att gå upp utan anledning än att gå ner utan anledning. En riktigt sjuk ekorre skulle ju säkert inte se såhär rund och frodig ut. Äppelkinder såg man ju inte på Steve Jobs i slutet. Om vi säger så.

Hypokondriker? Möjligt.

Nästan lika störd som i lördags.

Den gamla vågen har uppenbarligen uppviglat den nya till att vara (nästan) lika grym som sin företrädare. Sanningen börjar sjunka in hos Fru Ekorre. F*ck.

Bildbevis

Samma kinder.

Utökad ledighet

Mamman/frun/kommunikatören är trött. Sliten och grå. Så idag har jag tagit mitt förnuft till fånga och sökt en veckas föräldraledighet nästa vecka. Den beviljades på stående fot av min förstående chef (småbarnspappa) vilket betyder att jag jobbar sista dagen på fredag istället för om ytterligare en vecka. Känns otroligt skönt. Och efter en väldigt produktiv dag idag känner jag mig faktiskt inte så stressad över det jag ska hinna med före semestern heller. Håller jag bara samma tempo resten av veckan så kommer det gå bra.

Nästa vecka ska jag bara ägna mig åt mina småtroll. Väldigt mysigt.

Sen sist...

I helgen har jag/vi:
1. Firat en mysig midsommar med vänner/grannar hemma på gräsmattan.
2. Fått panik över min vikt. (Det visade sig sen att vågen pajat och att jag faktiskt inte gått upp 6 kg på tre månader. Lycka!)
3. Pottränat med Alva. Imorgon blir det nog ingen blöja till dagis.
4. Jordgubbsfikat i Linda och Antons nya trevliga lägenhet i Örnsberg.
5. Beställt en ny våg. Som förhoppningsvis är mer konsekvent än den pensionerade.
6. Firat Anna som fyller 36 idag.
7. Promenerat med ovan nämnda syster och insett att jag måste börja springa imorgon bitti.

Återkommer med roligare inlägg i veckan som kommer. Just nu har jag mest bara ångest över att det är två hela veckor kvar till semestern. Varför tog jag inte fler veckor? Ska se om det går att lösa. Luften har gått ur mig lite.

Sov gott.

Och ner igen.

Nere på 37,1 igen. Utan Alvedon/Ipren. Märkligt.

Upp, ner och upp.

Igår kväll fick Wilma feber. 38,5. Hon är förkyld, snuvig och lite
rosslig, så det var ingen överraskning direkt. Sen imorse var febern
borta (hurra!) och idag har hon varit pigg som en mört här hemma. Men
sen nu ikväll har febern börjat krypa tillbaka. Nu har hon 37,9 igen.
Så ja, det får bli en jobba-hemma-dag imorgon också. TUR att man har
ett jobb som kan skötas hemifrån köket. Det är guld värt.

Tänker husbil

Vi letar efter vår grej. Det vi ska göra på somrarna med barnen. Det som ska vara VÅR sommargrej. Och nu har jag kärat ner mig lite i tanken på en husbil. Det är ingen hemlighet att jag förespråkat båt i hundra år (utan napp här hemma) men egentligen kanske en husbil passar oss bättre. I synnerhet givet sommarvädret i Sverige... Är ju väldigt smidigt att packa in sina prylar och bara åka dit man känner. Typ dalarna, göteborg, österlen, öland, gotland.... Men det vore mysigare att ha någon kompis att dra med sig. Cecilia och Toni, husbil?

Lördagsutflykt

Skärholmen, Bo:x och Ikea. Det är inget uteväder idag.

Två mysprickar i mamma och pappas säng

Kvällspromenad i Järna

Har gått 6 km i grannorten ikväll. Tack för sällskapet käraste Cecilia! Det är alltid mycket roligare att gå när man är två. Och jag hoppas att du tycker att din skitdag fick ett rätt bra avslut ändå. Kram till dig!

One down

Ett kuvert postat. Barnen heter numera (eller eg när skatteverket registrerat det) bara Bergman. Wilma Sofia Bergman och Alva Maria Bergman.

Kuvert nr 2, det med min ansökan om att plocka bort mellannamnet, det ligger kvar i min väska. Betänketiden är inte slut i det ärendet. Väntar nog undermedvetet på några kloka ord från min man, en signal på att han förstår att jag våndas, men han förstår inte riktigt vad jag håller på om tror jag. Det verkar inte vara många som hajar det faktiskt. Börjar fundera på om jag är knäpp som har en sån hang-up på det här. Troligen.

Sömnig lillasyster

Det är inte alltid så lätt att hålla sig vaken när man väntar på middagen.

Hemmadag.

Wilma hade feber igårkväll. Bara 38.2 och idag är hon feberfri, men ändå. Det är ju tillräckligt för att få vara hemma från dagis. Så idag har vi en mysdag hemma, båda tjejerna och jag. Och ikväll kommer Fia, Anton och en gammal vän på middag - ska bli supertrevligt! Men innan dess behöver jag städa. Önskar att jag hade en städenergi som Malin S, det har jag INTE. Men jag ska göra ett ryck ändå. Det är en schysst känsla inför helgen att huset luktar rent. Ska försöka få mina barn att hjälpa mig med städningen lite. Ha ha ha ha ha ha ha ha ha ha ha ha. Mmmmmm eller hur. Ha en bra fredag!

Velmaja!

Nu börjar jag tveka igen. Jag kanske ska ha kvar mitt dubbelnamn ändå. Nu har jag ju vant mig med den där långa harangen och nu ser det ju bara kort och skumt ut när jag skriver Elin Bill. Gaaaaaah! Shoot me.

Bergman och Bill

Vi (läs: jag) har bestämt oss.

Daniel och barnen får heta Bergman.

Och jag ska bara heta Bill.

Jag har fått dispens att ingå i familjen ändå, trots mitt utbölingnamn, och det här känns som en bra lösning på ett 6,5 år gammalt gissel i mitt huvud. Jag har aldrig gillat att ha dubbelnamn och det känns faktiskt inte så farligt att ha ett annat efternamn än barnen. De är mina ändå. Och min man är min ändå. Oavsett. Och man kan ju vara både en Bill och en Bergman i hjärtat, fast det bara står Bill på pappret. Så så får det bli. Idag ska jag posta pappren till skatteverket. Om jag inte hinner ändra mig på vägen till brevlådan. Det kan hända.

Ett bra besök på hörselhab!

Idag har vi varit på hörselhabiliteringen med Wilma och gjort hörseltest med hörapparaterna på. För er som inte är insatta säger det här inte så mycket men utan hörapparaterna hör hon vissa frekvenser (runt 2000-4000 Hz) först vid 65 dB ljudstyrka på vänstra örat. Det högra örat är något bättre.  Ett "normalt" öra hör vid ungefär 10 dB och ett vanligt samtal på en meters håll ligger ungefär på 60 dB, för att ha något att jämföra med. Med hörapparaterna hör hon istället redan vid 30 dB. Det är en stor skillnad, i synnerhet som decibelskalan är logaritmisk. (fråga mig inte vad logaritmisk betyder, jag är matematiskt obegåvad och upprepar bara vad jag hört - som en papegoja)

Och nu när Wilma hör vid 30 dB anses hon kunna uppfatta alla talljud som krävs för språkutvecklingen och för att hänga med i skolan, så audionomen Emmanuel var väldigt nöjd med resultatet. På statistiken han kunde läsa ut från hörisarna kunde han dessutom se att hon har ökat användningstiden från ca 5 timmar/dag vid förra besöket (i början av maj) till 8 timmar/dag nu - och det tyckte han var jättebra!

I väntrummet på habiliteringen knöt vi en väldigt bra kontakt också. Vi började prata med en liten flicka i Wilmas ålder, som hette Ellen, och hennes mamma. Ellen hade också hörisar och har haft dem sen hon var bebis. Och hon kändes lite som Wilma, hon hörde vad vi sa och verkade inte alls besvärad eller hindrad av hörisarna. Och mamman var jättetrevlig. Och det visade sig att de bor i Nykvarn! Så nu har vi bytt nummer och ska bestämma en dag att ses, så barnen får leka och lära känna varann. Det känns jättebra. För Wilma är det nog värdefullt att få lära känna något annat barn som hör lite dåligt och har hörisar. Och mer passande än en flicka född 2007 från Nykvarn kan det ju inte bli. Så dagens besök på habiliteringen var väldigt givande.