Idag har vi varit på hörselhabiliteringen med Wilma och gjort hörseltest med hörapparaterna på. För er som inte är insatta säger det här inte så mycket men utan hörapparaterna hör hon vissa frekvenser (runt 2000-4000 Hz) först vid 65 dB ljudstyrka på vänstra örat. Det högra örat är något bättre. Ett "normalt" öra hör vid ungefär 10 dB och ett vanligt samtal på en meters håll ligger ungefär på 60 dB, för att ha något att jämföra med. Med hörapparaterna hör hon istället redan vid 30 dB. Det är en stor skillnad, i synnerhet som decibelskalan är logaritmisk. (fråga mig inte vad logaritmisk betyder, jag är matematiskt obegåvad och upprepar bara vad jag hört - som en papegoja)
Och nu när Wilma hör vid 30 dB anses hon kunna uppfatta alla talljud som krävs för språkutvecklingen och för att hänga med i skolan, så audionomen Emmanuel var väldigt nöjd med resultatet. På statistiken han kunde läsa ut från hörisarna kunde han dessutom se att hon har ökat användningstiden från ca 5 timmar/dag vid förra besöket (i början av maj) till 8 timmar/dag nu - och det tyckte han var jättebra!
I väntrummet på habiliteringen knöt vi en väldigt bra kontakt också. Vi började prata med en liten flicka i Wilmas ålder, som hette Ellen, och hennes mamma. Ellen hade också hörisar och har haft dem sen hon var bebis. Och hon kändes lite som Wilma, hon hörde vad vi sa och verkade inte alls besvärad eller hindrad av hörisarna. Och mamman var jättetrevlig. Och det visade sig att de bor i Nykvarn! Så nu har vi bytt nummer och ska bestämma en dag att ses, så barnen får leka och lära känna varann. Det känns jättebra. För Wilma är det nog värdefullt att få lära känna något annat barn som hör lite dåligt och har hörisar. Och mer passande än en flicka född 2007 från Nykvarn kan det ju inte bli. Så dagens besök på habiliteringen var väldigt givande.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar