Hemmadag.

Wilma hade feber igårkväll. Bara 38.2 och idag är hon feberfri, men ändå. Det är ju tillräckligt för att få vara hemma från dagis. Så idag har vi en mysdag hemma, båda tjejerna och jag. Och ikväll kommer Fia, Anton och en gammal vän på middag - ska bli supertrevligt! Men innan dess behöver jag städa. Önskar att jag hade en städenergi som Malin S, det har jag INTE. Men jag ska göra ett ryck ändå. Det är en schysst känsla inför helgen att huset luktar rent. Ska försöka få mina barn att hjälpa mig med städningen lite. Ha ha ha ha ha ha ha ha ha ha ha ha. Mmmmmm eller hur. Ha en bra fredag!

Velmaja!

Nu börjar jag tveka igen. Jag kanske ska ha kvar mitt dubbelnamn ändå. Nu har jag ju vant mig med den där långa harangen och nu ser det ju bara kort och skumt ut när jag skriver Elin Bill. Gaaaaaah! Shoot me.

Bergman och Bill

Vi (läs: jag) har bestämt oss.

Daniel och barnen får heta Bergman.

Och jag ska bara heta Bill.

Jag har fått dispens att ingå i familjen ändå, trots mitt utbölingnamn, och det här känns som en bra lösning på ett 6,5 år gammalt gissel i mitt huvud. Jag har aldrig gillat att ha dubbelnamn och det känns faktiskt inte så farligt att ha ett annat efternamn än barnen. De är mina ändå. Och min man är min ändå. Oavsett. Och man kan ju vara både en Bill och en Bergman i hjärtat, fast det bara står Bill på pappret. Så så får det bli. Idag ska jag posta pappren till skatteverket. Om jag inte hinner ändra mig på vägen till brevlådan. Det kan hända.

Ett bra besök på hörselhab!

Idag har vi varit på hörselhabiliteringen med Wilma och gjort hörseltest med hörapparaterna på. För er som inte är insatta säger det här inte så mycket men utan hörapparaterna hör hon vissa frekvenser (runt 2000-4000 Hz) först vid 65 dB ljudstyrka på vänstra örat. Det högra örat är något bättre.  Ett "normalt" öra hör vid ungefär 10 dB och ett vanligt samtal på en meters håll ligger ungefär på 60 dB, för att ha något att jämföra med. Med hörapparaterna hör hon istället redan vid 30 dB. Det är en stor skillnad, i synnerhet som decibelskalan är logaritmisk. (fråga mig inte vad logaritmisk betyder, jag är matematiskt obegåvad och upprepar bara vad jag hört - som en papegoja)

Och nu när Wilma hör vid 30 dB anses hon kunna uppfatta alla talljud som krävs för språkutvecklingen och för att hänga med i skolan, så audionomen Emmanuel var väldigt nöjd med resultatet. På statistiken han kunde läsa ut från hörisarna kunde han dessutom se att hon har ökat användningstiden från ca 5 timmar/dag vid förra besöket (i början av maj) till 8 timmar/dag nu - och det tyckte han var jättebra!

I väntrummet på habiliteringen knöt vi en väldigt bra kontakt också. Vi började prata med en liten flicka i Wilmas ålder, som hette Ellen, och hennes mamma. Ellen hade också hörisar och har haft dem sen hon var bebis. Och hon kändes lite som Wilma, hon hörde vad vi sa och verkade inte alls besvärad eller hindrad av hörisarna. Och mamman var jättetrevlig. Och det visade sig att de bor i Nykvarn! Så nu har vi bytt nummer och ska bestämma en dag att ses, så barnen får leka och lära känna varann. Det känns jättebra. För Wilma är det nog värdefullt att få lära känna något annat barn som hör lite dåligt och har hörisar. Och mer passande än en flicka född 2007 från Nykvarn kan det ju inte bli. Så dagens besök på habiliteringen var väldigt givande.

Happy nationaldag!

Idag har vi haft en heldag på vift. Nationaldagsfirande i Nykvarns Folkets park med Markoolio, lekparkshäng och sen glass och mat hos fina fina vännerna i Järna. Och Cecilia och jag hann ta en promenad i kvällssolen också. Mysigt! Alva somnade i bilen hem och Daniel nattar Wilma nu. Själv ska jag titta på svt's sändning från Skansen, äta lite tomat & mozarella och fira att det faktiskt är SOMMAR nu!

När ni hade det regnigt hemma idag...

... hade vi det såhär. Inte för att retas alltså.

Och samtidigt hemma.

More London

London!

Nattlig statusuppdatering

Vi är fortfarande på banan. Lillskruttan har inte verkat må dåligt på hela kvällen och imorgon bitti åker vi till flygplatsen i Skavsta. Hurra! Känns nästan surrealistiskt.

Vår underbara räddare i nöden aka Linda kommer hämtas av Daniel i Mälarhöjden okristligt tidigt, för att sen jobba hemifrån oss imorgon och passa Alva. Tack snälla fina du. <3 När ni får barn har ni MÅNGA innestående barnvaktstjänster att hämta här!

Nej nu måste jag försöka sova och sluta hispa omkring. Ska ju för sjutton upp 05:00. Återkommer med ny uppdatering när jag vet vart vi ska! :)

So long.

Säg inget.

Vi har ingen vidare tur i den här familjen. Imorgon ska jag och Daniel på hemlig resa (dvs hemlig för mig, min födelsedagspresent) och vad händer... Jag får migrän och ägnar dagen åt att kräkas och försöka överleva det sprängande huvudet, galen av frustration. Sen lättar min migrän lite (tack zomig och citodon) och jag beger mig till dagis för att hämta tjejerna. Ett litet leende letar sig fram på mina läppar, livet är rätt bra ändå. Jag kommer till dagis. Möts av en glad Wilma som hjälper mig att hitta Alva. Hittar Alva. En gråtande Alva. Fröken säger att hon varit lite ledsen av och till en stund, "men hon är nog bara lite trött" säger hon uppmuntrande. "Hoppas det" tänker jag. Sen tar det drygt en halv minut innan Alva börjar hosta så hon kräks. Verkligen kräks. Både på sig själv och mig. O joy. Runt oss cyklar dagiskompisarna och fröken springer och hämtar papper och vatten. O joy. No daycare för lillis imorgon. Som tur är finns fina släktingar runt omkring, så det har löst sig ändå och vi kommer nog iväg som planerat - men ändå, vad himla typiskt det ska vara jämt! "Är det jul? Jamen då kräks vi. Ska vi träffa vänner från förr? Jamen då har vi feber. Fyller du år? Nej vi kan inte komma tyvärr, vi kräääks." Jämt. Helt sinnessjukt.

Anyway. Imorgon bär det alltså av (om inget annat oskoj händer) på hemlig resa. Jag har fått veta så mycket som att vi ska flyga från Skavsta. Roligt och SPÄNNANDE! Det är faktiskt första gången jag blir överraskad såhär. Jag är ju familjens projektledare i vanliga fall. Otroligt ovant att inte ha kontroll. Och att dessutom behöva förlita sig på mr tidsoptimist. Men det blir nog bra - jag SKA slappna av.

Och appropå det. Mina ben är inte så avslappnade idag. Sprang Vårruset igår, med Fia och Karin bla, och man kan väl säga såhär - jag gör inga snabba rörelser med höfterna idag. Men det är det värt, för kul var det! Bjuder på ett par bilder från starten. :)

Puss och kram!

Ljuva sommar!

Mamma-barn-utflykt till mysiga Sagostigen i fredags, lunch med pappa/morfar + grill- och schlagerkväll med (Daniels syster) Linda igår och så söndagslunch i Trosa med mamma/mormor, Fia och Anton idag. Allt i strålande solsken! Härligt! Nu vill jag ha semester. NU!

Fruktpåsar och Pelle lösmustasch

Det sistnämnda har jag ingen aning om vem det är. :) Det händer grejer på läs- och skrivfronten. Wilma skriver små meddelanden till oss och försöker läsa på mjölkpaket och annat. Det går fort nu!

Tjejen som kan somna överallt.

Vad ska vi med en utesoffa till?

Jaha ja. Nu drar barnen utomlands också.

Den här satt på trappräcket när jag kom hem från min promenad ikväll.

(tips, hon gör bakåtvända J)

Bill eller Bergman, det är frågan.

Någon som har svaret? Vi försöker välja här.

God morgon!

Jag och barnen gosar i sängen, pappan sover och strax är det frukost. Sen ska vi bygga byrå och röja upp på övervåningen innan Tomas, Ulrika och Siri kommer vid 15. Tror det blir en bra dag det här!

Veronica Maggio var förresten strålande igår! Tack mamma för biljetterna! Vi avslutade med pasta, "Scampi e spinaci", på Vapiano - en klar favorit. Och så köpte jag en snygg jeansjacka också, perfekt.

Nu är det dags för frukost. So long!

Har helt kommit av mig.

Bloggandet ligger på hyllan just nu. Den här hemska pollensäsongen tar knäcken på mig och jag tycker så synd om mig själv. Och det blir det inga bra inlägg av, så jag är tyst istället.

I eftermiddag och ikväll ska jag dock på utflykt med mina systrar. Veronica Maggio och Sveriges radiosymfoniker i Berwaldhallen och sen middag på stan. Ska bli så himla trevligt! Ser fram emot det jättemycket.

Och imorgon kommer ett par gamla vänner, Tomas och Ulrika, med sin lilla bebis Siri och hälsar på oss. Också jättekul! Så det finns bra saker att fokusera på istället för den täppta näsan och de rinnande röda kliande ögonen. Måste bara låta mig distraheras i mitt självömkande, och det är inte det enklaste. Det är ju så himla synd om mig. ;)

En annan sak, jag har skrivit ut blanketter för att ändra mitt och barnens namn så att vi slipper mellannamnskonstruktionen. Daniel kräks på mig när jag tjatar om det här men dubbelnamn är av ONDO och nu ska det göras något åt det. Vad det landar i får vi se, men nåt ska göras.

Ha en fin lördag allihop! Kramar.

Men seriöst.

Nu räcker det med uppehållsväder. Snälla hyggliga vädergudarna, ge oss lite regn så all pollen lägger sig. Innan jag skriker av ren frustration.

Pollenchock

Ögonen är grusiga och rinner, och det kliar överallt. Årets pollensäsong har verkligen rivstartat. Så om jag ser rödgråten ut eller om ni inte ser mig så mycket ute så vet ni vad det beror på. Jag är sänkt.