Årets första vab.

Alva är sjuk. Vaknade 02.40 av att hon kräktes. Så idag, efter nattlig sanering av barn och säng, är vi lite slitna och det känns rätt skönt att stanna hemma med barnen. För Wilma får också vara hemma. Vill verkligen försöka undvika att sprida skräpet vidare på förskolan.

Så nu börjar nedräkningen av de 48 timmarna. Hoppas det inte händer nåt mer...

Borta bra men hemma rockar.

Tänk att man kan längta så mycket efter sin familj efter bara knappt 23 timmar borta! Snart hämtar de mig på syd och jag längtar så jag blir tokig. :)

Ps. Tack fina vänner för ett underbart dygn! Ni är fantastiska. Puss.

Mellanlandning på hotellet

Nu är jag och Helena på Radison Blu Strand Hotel och gör oss i ordning. Snart bär det av till Sofia i Aspudden för middag och sen... vet vi inte hur det slutar. :) Ha en fin fredagkväll allihop!

Och ja, jag vet att det blev lite too much med brun-utan-solen. Men det är mörkt ikväll, det är så jag tänker. ;)

Märklig dag.

Imorgon blir en konstig dag. Först ska jag på begravning, och sen ska jag byta mindset (och kläder) och bege mig till Stockholm för tjejkväll med vin, dansgolv och hotellnatt.

Klart är att det kommer bli en dag då jag känner att jag lever. Bäst att sova tidigt och ladda batterierna.

För att jag är så snäll.

Eller "så snäll så jag är dum" kanske jag borde kalla inlägget.

Vi har en deal hemma. Daniel lämnar på dagis och jag hämtar. Det borde innebära att jag kan åka till jobbet tidigt. Men näe. För curlingfrun tycker att det är taskigt om Daniel ska behöva gå till jobbet i kylan, så jag väntar tills lämningen är klar, så jag kan skjutsa honom till jobbet. Vilket resulterar i att jag kommer sent till mitt jobb varenda dag, vilket jag får kompensera med diverse kvällsarbete hemifrån. Jag tackar ju snällt ja till alla uppdrag på jobbet och jag kan inte sitta kvar några minuter extra på eftermiddagen för då ska jag ju skynda hem och hämta på dagis. Tidigt. På Alvas avdelning är det i stort sett öde efter kl 16, så jag vill inte komma senare än så.

Undrar när curlandet kommer äta upp mig. Känns inte alltför långt bort.

Viktigt att poängtera är att ingen pressar mig till något, förutom jag själv. Daniel har egentligen inget problem med att gå, barnen har det bra på dagis och mina kollegor blir inte ett dugg sura om jag säger nej. Men jag ska ju vara så förbannat snäll och duktig jämt. Hur kommer jag ur det?

Realistiska mål.

Försöker lära mig att sätta realistiska mål. Det är ju så man bäddar för lycka. Man ska låta sig utmanas i något som man kan lyckas med om man verkligen gör sitt bästa.

Därför är kvällens mål att få bruna knäskålar.

Bland det mest långsamma som finns.

Att vänta på att brun-utan-solen ska torka såpass att man kan sätta på sig kläder... Otroligt segt. Roar mig med en variant av ballongdansen för att få skräpet att torka fortare.

Nej då, jag bryter inte ihop för småsaker.

Skridskor, revy och 50-årskalas

Hemmakväll med På spåret och Skavlan ikväll, skridskolek imorgon, Täljerevyn och utemiddag imorgon kväll (för mig, pappa, Anna och Fia) och så 50-årsfirande av min chef ett par timmar på söndag lunch. Lagom fullt helgprogram. Precis i min smak.

Glädjeämnen i vardagen #2

En annan skön sak är att komma hem en fredageftermiddag till ett städat kök. Inget berg som ska diskas. Hurra!

Glädjeämnen i vardagen #1

Att komma ut på morgonen och det bara är tunn tunn is på bilen - inte sån där supertjock hård is så man blir trött i armen av att skrapa. Det är en bra start på dagen.

Gos!

Man blir inte så sugen på att gå upp när man kan ligga kvar i sängen med den här tjejen.

Hipp hipp hurra!

Grattis på 2-årsdagen älskade goa Anton! Hoppas att du får en riktigt fin födelsedag med många roliga paket.

Vi ses på kalaset imorgon!

Nyklippt lillan

Medan stora tjejen är på kalas har jag och lilla lekt frisersalong. Det blev bra. Mindre slitet och trassligt = mindre gråt på morgnarna. :)

Back in business

Så. Nu är migränen dämpad och humöret bättre. Laddar nu för vuxenmiddag och musikalkväll med Daniel. Vi ska på Hair på Stadsteatern och barnen ska få lördagsmysa i Mälarhöjden. :) Men först ska Wilma på kalas hos finaste Tilde som fyller 5 idag (grattis gumman!) så nu ska jag plocka fram kalaskläder.

Trevlig helg på er!

Slöseri.

Finns det något tråkigare än att vakna upp en lördag med migrän? Förhoppningsvis hjälper medicinen snart, men ändå - vilket himla slöseri med en lördagsmorgon.

Lättare.

Jag har börjat tänka på vad jag äter igen. Efter jul och nyår, och kanske femtio underbart goda gröna kulor, så är det dags för en förändring. Det är drygt 80 dagar kvar till vår Gran Canariaresa och jag har gett mig sjutton på att slippa skämmas för min kropp vid poolen den här gången. Och jag vet att det räcker med en liten förändring för att jag ska må så mycket bättre inombords. 5 kg ska jag ner (jag är realist, någon Twiggy kommer jag aldrig bli) och 1,6 kg har jag klarat av redan.

Så nu är det motion och GI som gäller. Känns bra att ta tag i sig själv!

Det svåraste av ämnen.

Döden.

Den är så påtaglig just nu. Min ena farbror tar snart sitt sista andetag. Han förlorade sin fru i sviterna av svår alzheimer i augusti och fick sitt cancerbesked bara några månader senare. Och nu är det snart slut. Nu orkar inte kroppen längre och hans dotter vakar vid hans sida. Hon förlorade sin mamma för mindre än ett halvår sen och nu dör hennes pappa. Min pappa tar farväl av sin bror.

Samtidigt har i dagarna en liten pojke på dagis förlorat sin pappa efter lång tids sjukdom. Wilma undrar varför. Varför vissa blir så sjuka att de dör. Jag vet inte vad jag ska säga.

Söndagkväll.

Sjukt skönt med långhelg. Vi har inte gjort många knop. Sovit länge, åkt pulka och snowracer, barnen har varit på kalas idag, jag har handlat, tränat... Vi har kollat på film, spelat TV-spel tillsammans, ätit, lekt och badat. Men nu är det slut. Nu ska vi vända tillbaka dygnet och trilla in i våra rutiner igen. Det kommer gå trögt... Barnen har vant sig vid att gå upp sent och somna sent. Vi likaså. Så jag ställer allt hopp till vår nya wake-up-light. Frälsaren från Philips. Om några timmar ska du få visa vad du går för. Godnatt!

Ps. Jag har provat en brun-utan-sol. Glömde peela fötterna så mina stortår är mörkbruna uppepå. Classy... Tur att jag har lite tid att öva innan sommaren.

Första besöket på hörselhabiliteringen

Idag har jag och Daniel varit på hörselhabiliteringen på Rosenlunds sjukhus för ett inledande samtal inför utprovningen av Wilmas hörapparater. Det kändes väldigt bra. Vi fick träffa en psykolog och en teamsamordnare/kurator, och de kändes både kompetenta och MJUKA. Inte som mr jag-vet-bäst-för-jag-är-överläkare. Förstå mig rätt, han är säkert jättekompetent inom sitt område och han är överläkare på det här stället också, men han är inte den största sociala talangen jag mött.

De är rätt små...

Samtalet idag var till för att psykologen och teamsamordnaren skulle få en bild av vilka insatser som behövs för just Wilma, och vi fick berätta hur vi upplever det. Vi var eniga om att det i dagsläget inte finns ett behov av logopedbesök (talpedagog typ) och psykologsamtal för Wilma, men fick veta att allt sånt finns tillgängligt för henne om/när vi känner att det behövs. Hon kommer att vara inskriven på hörselhabiliteringen tills hon fyller 20 år, dvs tills hon slutar gymnasiet.

Sen i kommunen finns en hörselpedagog som tillsammans med habiliteringen ska hjälpa till att ordna en bra miljö för Wilma på förskolan och i skolan. Allt från så enkla saker som att man undviker onödigt slammer i lokalerna (tex genom att förse alla stolar med tassar) till att ordna en teleslinga i klassrummet i skolan. Det känns också jättebra. De skojade också lite och sa också att det är bra för läraren och övriga barn att ha en hörselskadad i klassen, eftersom skolan då tvingas fixa en bra ljudmiljö för barnen. Så ni andra med barn som kommer gå med Wilma, ni behöver inte tacka oss alltså, men vill ni skänka en frivillig tacksamhetsgåva så har jag kontonr 5383-01585.... ;)

Nej men skämt åsido, det blir nog bra det här. Nu är det bara att hoppa på tåget och se till att få en så bra resa som möjligt. Om en dryg månad ska vi på utprovning av hörapparaterna och välja färg (viktigt för Wilma såklart), och sen dröjer det ytterligare några veckor innan hon får hem dem. Vi återkommer med en ny rapport kring det här när gosan valt färg. Det finns ett gäng att välja på, och många olika klistermärken man kan dekorera dem med, så jag tror hon kommer bli nöjd. :)

Bilder från Oticon

Nu är den på dagis.

På Skogsdungen. Kräksjukan alltså. Mötte en liten sjukling på väg hem med sin mamma idag när jag hämtade Wilma. Bara att hålla tummarna för att vi klarar oss.....!