Ny hörselkontroll med Wilmis

Idag har vi varit med Wilma på Hörsel- och balanskliniken på Huddinge sjukhus. Höll tummar och tår för att resultatet inte skulle vara lika dåligt som i januari, och att doktorn (mr know-it-all, den smådryge överläkaren) skulle hålla med oss om att hon inte behöver någon hörapparat. Så blev det inte.

Resultatet var likadant som sist och vi har nu fått förklarat för oss (och sett det på ett diagram) vilken typ av nedsättning hon har och hur stor den är. Hon har en lätt-måttlig nedsättning (upp emot 50 dB på vissa frekvenser) i diskanten, dvs de höga/ljusa tonerna. Det är där många konsonanter ligger.

Höger öra är lite bättre än det vänstra och det är en medfödd genetisk skada. Den tycks inte ha förvärrats med tiden, och det allra troligaste är att den kommer hålla sig som den är. Vilket såklart känns som en enorm lättnad.

Givet resultatet blir vi inskrivna på hörselhabiliteringen på Rosenlunds sjukhus på söder, och kommer där få prova ut hörapparater. För så är det. Hon kommer få ha hörisar. En sorg för oss, på något löjligt vis, men mest en rolig grej för Wilma. Än så länge i alla fall. När vi kom till dagis för en stund sen rusade hon till fröken och sa stolt att hon skulle få hörisar så hon ska höra bättre. Så vi behöver nog inte oroa oss. Det här är tjejen som är smurfan när alla andra är prinsessor....