måndag 24 januari 2011
En bit över midnatt.
Ny vecka och en tom almanacka. Sånär som på ett kärt besök på torsdag i form av barnens farmor & farfar. Det känns skönare än någonsin med tomma blad i kalendern. Jag behöver verkligen lugn och ro för att plugga, och för att samla ihop mig själv lite. Även om jag faktiskt med glädje kan säga att det känns lite bättre nu. Tårarna har börjat sina och jag känner att det här faktiskt kommer gå bra. Wilma är en tuff tjej. Inte en crybaby som sin mamma.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
3 kommentarer:
BRA! För det är inget fel på Wilma, hon hör lite risigt bara. Vi får tacka vår fantastiska forskning för att hon kommer höra jättebra med små, nätta hörapparater som inte syns.
PUSSAR
När Wilma var hos oss i lördags så berättade hon plötsligt under middagen att "jag ska få hörselskydd & så pekade hon på sina öron, här och här....." När jag frågade vad doktorn sagt så sa hon bara att "det kommer jag inte ihåg idag och vi pratar om det en annan dag". Lilla underbara Wilma! Kram mormor
Förstår att ni är oroliga men det kommer gå jättebra för Wilma ändå! Nu för tiden är man ju så bra på sånt och de moderna apparaterna är ju bara en lite mikropryl som knappt syns i örat!
Skicka en kommentar