tisdag 26 januari 2010
En fin blogg om ett fruktansvärt öde.
Det gör så ont i hjärtat att läsa den här bloggen. Den här tjejen och hennes familj är drabbade av något så fruktansvärt att jag inte kan andas när jag tänker på det. Det är så grymt. Så omänskligt. Och jag blir så arg när jag tänker på det. Och ledsen. Det kunde varit vi. Det kan vara vi imorgon. I eftermiddag ska jag se till att pussa och krama min familj lite extra.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Jag vet, har följt den bloggen ett tag och jag gråter varje gång jag går in och läser ett nytt inlägg.
Ingen ska behöva vara med om något sånt här och det är bara att be till gud att vi alla slipper.
Tyvärr är det där cancerspöket stort och verkar ruva runt var och varannan hörna.
FY SÅ HEMSKT!!! Arma människa!och arma man och barn *rys*
Skicka en kommentar